Sälgsjönsäventyret och dödstorpet i skogen

Jag vaknade klockan fem imorse och kunde inte somna om. När jag tittat ut så såg jag att det var väldigt fint väder och på morgon-nyheterna en timme senare så sa de att det skulle bli strålande solsken och varmt som bara attan.

Så jag bestämde mig för att planera en liten cykelutflykt. Problemet är bara att jag har varit nästan överallt inom fem-sex mils radie så för att få lite uppslag och idéer så tog jag fram kartan på hitta.se.

Noterade att det var jättelänge sedan jag besökte Sälgsjön och då hade jag dessutom bara besökt själva stugområdet på den sida som ligger närmast stan.

Sälgsjön för dem som inte vet var den ligger:



Men på kartan kunde jag se att det på andra sidan sjön fanns ett ställe som hette Allmäninge Fäbodar. Det lät spännande.

Fäbodarna:



Så jag släpade med mig Sundin och tillsammans gav vi oss iväg mot Sälgsjöns exotiska stränder.

Vi tog oss först till det vanliga stället, alltså det som ligger närmast stan. Tanken var att det skulle gå att cykla längs någon sorts stig längs sjön tills vi kom ut vid fäbodarna.

Sundin vid stranden närmast stan. Fäbodarna ligger i stort sett rakt över sjön från den här platsen.



Det visade sig dock rätt snabbt att det inte fanns någon stig längs sjön. Vi hittade en stig men den ledde oss bara runt i en loop. Så vårt första försök är på den här kartan markerad i rött. Istället så åkte vi tillbaka ut på stora vägen och tog av in på en liten skogsväg. Den hade inte någon förbindelse med vägen som slutade vid fäbodarna, men vi kände oss optimistiska och räknande med att det skulle finnas någon typ av stig som knöt ihop de båda vägarna.

Den sträckan är markerad med lila färg:



Som ni kan se och förstå så fanns det inte tillstymmelse till stig eller förbindelse mellan de två vägarna. Det hela slutade med att vi bar cyklarna genom träskmarker, över kalhyggen, genom snårskog, urskog, ungskog och en jävla massa skog i största allmänhet. Givetvis hade bromsarna vaknat till liv också. Blodsugarna - inte bromsarna på våra cyklar.

Så under den gassande solen infann sig en lätt känsla av panik eftersom det var svårt att värja sig mot dessa odjur samtidigt som man skulle bära på sin cykel och försöka navigera sig fram mot den frälsning som vägen till fäbodarna utgjorde ett par hundra meter bort.

Sundin mitt ute i någon sorts träsk. Kort härefter slet han sönder sina shorts på en utstickande kvist eller nåt:



Men skam den som ger sig. Efter en vandring som får Moses lilla utflykt i öknen att mest påminna om en picknick i parken så nådde vi till sist den efterlängtade vägen. Och vad hittade vi där om inte ett märkligt ödetorp som vi givetvis snabbt döpte till dödstorpet av någon anledning.

Dödstorpet:







Givetvis var vi tvungna att gå in och kolla hur det såg ut där inne. Och ja, det såg väldigt övergivet ut:





Dessutom hade folk nedtecknat små berättelser på väggarna där de beskrev sina besök. En del texter var över 50 år gamla.



Följande två bilder är högupplösta så ni bör kunna klicka på dem och sedan zooma in och läsa en hel del intressant...

From Sälgsjön och dödstorpet 20110627

From Sälgsjön och dödstorpet 20110627

Jag ville dock inte stanna kvar så länge inne i själva torpet eftersom jag såg tydliga tecken på att min ärkefiende Getingen hade någon typ av bo inne i en av väggarna.

Så vi cyklade vidare och nådde så smånigom vårt mål - fäbodarna. Tyvärr visade sig det bara vara ett namn på en rätt ordinär samling små sommarstugor. Vi tog oss i alla fall ner till vattenbrynet och det var onekligen rätt sjysst där.



Någon hade konstruerat små vassbåtar av Ra-typ, alltså samma sort som min hjälte Thor Heyerdahl gjorde utflykter med på olika floder.



Ett sandslott prydde också stranden.



Och nu stod vi alltså på motsatta sidan av sjön. Hade vi haft en enormt kraftig kikare och en tidsmaskin så skulle vi nog kunnat se Sundin på andra sidan när han gjorde V-tecknet på en av de första bilderna.



Eftersom det inte var så mycket mer att titta på så började vi cykla hemåt. Vi valde dock klokt nog att inte återvända den väg vi kommit utan istället så cyklade vi iväg längs allmäningevägen som skulle spotta ut oss i närheten av Valbo - eller någonstans mitt emellan Valbo och Gävle.

På spridda ställen längs grusvägen fanns små skyltar som förkunnade olika saker. Bland annat så hittade vi den här stenen där:



Den var rätt anfrätt av väder och vind. Men tydligen så hade den rests till minne av en skogsbrand som rasat på platsen 1914.



Det intressanta var att stenen var rest på 50-talet. Kändes lite märkligt.

Eller den här skylten vid en platt sten med texten: Skräddar Karin sängen



Jaja, men i vilket fall som helst så cyklade vi vidare och bestämde oss för att glida förbi Valbo köpcentrum eftersom Sundin var i behov av ett par nya shorts (hans gamla hade ju slitits sönder av naturens krafter någon timme tidigare). Givetvis fanns det ingenting som dög ute i Valbo så vi nöjde oss med att köpa en pizzaslice och en läsk inne på IKEA innan vi styrde kosan hemåt längs underliga bakgator som folk i gemen förmodligen inte känner till. Eller det är i alla fall vad jag vill tro.

Det var allt för ögonblicket.

Peace out!

Captcha - eller "Vad i helvete står det där???"

Vi har alla stött på så kallade Captcha-prylar. Alltså tillfällen då vi måste bekräfta att vi är människor genom att identifiera och skriva in bokstäver och ord av den här typen:















Det här lär väl ändå vara den absolut sämsta lösning som någon någonsin kommit på vad gäller sånt här.

Varför är inte det HÄR standardlösningen i såna här lägen?



Eller om man nu måste använda obskyra bokstävskombinationer - varför inte köra med någon av dessa?



Tammefan skandal att man inte kan se vad det står i såna här textrutor längre. Det är väl nästan större chans att en SPAM-bot lyckas pricka rätt än att en livs levande människa gör det?

Jaja, det var väl allt för ögonblicket.

Peace out!

Något som påminner om PolitiFact fast för Sverige?

I USA finns det ett antal organisationer som granskar politiska uttalanden - både från enskilda politiker såväl som från politiska partier och TV-kanaler.

Dessa organisationer har inte någon politisk färg utan fokuserar helt enkelt på att ta reda på om det som sägs faktiskt har någon bäring i verkligheten.

Här är Jon Stewart som blev brännmärkt av Politifact över något han sa när han gästade Foxnews:

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Fox News False Statements
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor & Satire Blog The Daily Show on Facebook

Det skulle vara rätt intressant att dra igång en liknande organisation fast för svenska förhållanden. När Socialdemokraternas Håkan Juholt pratar om drogade barnsoldater i Libyen eller när Sverigedemokraterna drar upp invandrares benägenhet att begå våldtäkter alternativt när borgarna pratar om vilken framgång Fas-3 är vad gäller att skapa jobb.

Finns så mycket skitsnack på alla sidor så det vore rätt roligt att ha ett gäng personer som helt enkelt tittar på hur det som sägs stämmer överrens med verkligheten.

Jag sätter upp det på min "to do list". :)

Drottning Kristinas källa i Andersberg

Det finns en del små kuriosa-platser i Gävle och ett sånt ställe är Drottning Kristinas Källa i Andersberg, eller Kungskällan som den också kallas. Det är en ganska oansenlig källa som springer fram ur marken vid sidan av vägen precis efter E4:an.

Alltså här:



Håll utkik efter en spång vid sidan av vägen och följ sedan stigen 40-50 meter in i skogen som kommer ni rakt på källan.

Enligt informationsskylten på platsen så finns det inga belägg för att vare sig drottning Kristina eller någon annan kunglighet har stannat här för att dricka av vattnet. Däremot verkar det ha varit en gammal offerkälla. Exakt hur de kommit fram till detta vet jag inte.

Om sanningen ska fram så är det inte så mycket att se - och mängden mygg gör att man inte stannar speciellt länge på platsen, trots att någon släpat dit en bänk.



Tror inte heller att det bor någon fågelfamilj i holken som sitter uppspikad i ett träd på platsen.



Källan till legenden om kungabesöket är källan, ja alltså själva källan till källan.





Funderar på att dra dit när det är vinter och kolla hur det ser ut. En bra källa fryser inte till trots att det är minusgrader ute eftersom vattnet som trycks fram ur underjorden håller en temperatur på stadiga +4 grader.

Jaja, men om ni bor i närheten av Andersberg och inte har något bättre för er under en dag så tycker jag ni kan passa på och besöka stället och kanske även dricka en slurk av dess iskalla vatten.

Det var allt för ögonblicket.

Peace out!

Igelkotten på bakgården

Häromkvällen skulle jag iväg till en kompis. När jag närmade mig cykelstället så upptäckte jag en igelkott som for omkring på gräsmattan och snokade efter sånt som gick att äta.

Efter att ha tittat på första avsnittet av "Vad är en människa" (länken går till avsnittet på SVT-play) så visste jag att igelkottar till 80% förlitar sig på sitt luktsinne. Så likt en ninja så såg jag till att jag höll mig borta från vindriktningen när jag "smög" mig fram för att filma den lilla krabaten.

Jag funderade på om man borde försöka fånga in den och flytta ut den till ett ställe som är mindre farligt? För som det ser ut idag så lär det väl tyärr sluta med att den blir överkörd. Anledningen till att jag inte plockade med mig den ut på landet var att jag inte visste om den hade ungar?

Jaja, här är i alla fall de två youtube-klippen jag tog av vårt möte:





Det var allt för ögonblicket.

Peace out!

En svalare lägenhet

Ett stort problem jag har haft med den här lägenheten är att det inte finns någon balkong samt att alla fönster vetter åt samma håll - öster.

Det innebär att solen ligger på varje morgon och hettar upp lägenheten som bara fan. Just nu är det t.ex. 17.9 grader utomhus och 25.8 grader inne.

Jag har inte råd att köpa någon air conditioner och att ställa upp fönstren gör varken till eller från.

Istället drog jag iväg till Biltema och köpte solskyddsfilm.

Tog sedan och monterade den på den yttersta rutans insida. Anledningen till att jag valde den rutan är helt enkelt den att om jag satt den på den inre rutan skulle ändå stora mängder solstrålning kommit in mellan rutorna och fastnat som värme som sedan ändå skulle ha letat sig in i lägenheten.

Så enligt fysikens alla lagar som speciellt termodynamikens regler så borde den yttre rutans inre sida vara bästa stället att montera sån här solskyddsfilm på?

Filmen innehöll inte något klister eller nåt i den stilen. Utan istället var det som väldigt tjock plastfolie. Det enda man behövde göra var att fukta rutan med vatten och sedan smälla upp filmen och dra bort vatten och luftbubblor med en gummiskrapa.

Okej, det kanske inte blev så jävla snyggt, men å andra sidan kandiderar jag inte för "Årets hem 2011" i någon trendig inredningsblaska.

Tror faktiskt att det här kommer att vara rätt effektivt?

Hoppas verkligen att det fungerar med tanke på att det tydligen skulle bli strålande solsken och 30+ de närmaste dagarna.

Tog lite bilder av projektet:

Första remsan på plats...



Andra remsan:



Och en bild av exteriören:



Plastfilmen räckte inte till för att även täcka det lilla vädringsfönstret, men va fan - det är ändå 90% av glasytorna som numera är belagda med solskyddsfilm.

Notera mitt kök till höger. Där är temperaturen inte lika extrem. Anledningen till det är (misstänker jag) att det finns en vägg av grönska där. Dessa plantor absorerar en förbluffande mängd solsken - för att inte tala om 3-4 liter vatten per dag.

Jaja, förhoppningsvis kommer det att bli svalare här inne efter denna hjälteinsats från yours truly!

Peace out!

Två saker

För det första tycker jag att den här studenten hade absolut bästa studentkärran när han åkte runt i kortegen tidigare idag:



För det andra tycker jag att det borde startas ett utomhus-café vid det gamla soldattorpet i Regementsparken. Det är ju som gjort för det, med vacker tomt, sjysst liten byggnad och sol till långt in på kvällen.





Ja, det var allt för den här gången. Lite för varmt för några längre inlägg just nu känner jag.

Peace out!

Ibland är det bra med perspektiv

Norra Sverige drabbades tidigare idag av våldsamma tromber. Hela händelsen har dominerat nyhetsändningarna under dagen.

En person blev skadad. Herrejävlar vilken katastrof!

Axplock ur nyhetsrapporteringen:

Aftonbladet kör med krigsrubriker, "Tromberna" samt en bild på minst sex-sju tallar som blåst omkull samt det fasanfulla budskapet att en person blivit skadad.




En annan tidning fokuserar på Erik som chockades av tromben. Trettio träd blåste omkull!



Ärligt talat vet jag inte hur vi ska återhämta oss som nation?

Gillar hur SVD rapporterade kring det hela. Först ett par rader om väderkatastrofen varpå de konstaterar att även om vi nu drabbades av döds-tromber så är värmen tillbaka till den 6 juni. Så alla kan slappna av.



Så tar vi och jämför med vad som hände i USA för ett par dagar sedan när tromber slog där.



Det dog fler människor än tallar där när tromberna drog in.

Men det tragiska är inte att det dog fler personer än tallar i USA när vi jämför de skador vädret ställt till med i vår skyddade verkstad. Nej, det riktigt tragiska är fan att det fortfarande dör fler personer varje månad än personer och tallar sammantaget på Haiti från jordbävningen där som drabbade landet för över ett år sen. Här är lite "Före/Efter"-bilder på en riktig katastrof.

Min poäng är inte att vi inte ska tycka synd om Erik som chockades av en handfull träd som blåste omkull - utan att vi ska ha perspektiv på vad som händer.

Haiti:



Sverige:



Det var allt för ögonblicket.

Eller vänta lite, det var inte allt för ögonblicket. Här är en länk till "Läkare utan gränser". Skänk en slant till dem - de gör stor nytta. Eller så kontaktar ni trombchockade Erik och ger pengar till honom. Jag menar, att se 30 träd blåsa omkull. Herregud. Skadad för livet!


Peace out!

Sommarens två första riktiga cykelturer

Drog iväg med Sundin igår på en cykeltur. När jag kontaktade honom så hade jag räknat med att han skulle avböja att cykla ut till Utvalnäs via Hille och sedan hem eftersom klockan var ganska mycket, eller strax efter 16:00 i alla fall.

Men han sade glatt ja, vilket kom som en överraskning - speciellt när jag redan hade cyklat 1.6 mil tidigare samma dag. Men det gick inte att backa efter att ha frågat, så vi drog iväg trots att klockan var rätt mycket.

Det här var rutten vi tog:



Vi plockade med oss lite korv som vi tänkte grilla någonstans längs vägen och trampade iväg. Innan vi kom in på själva äventyrsdelen så var Sundin tvungen att visa mig en bil som någon hade kört av vägen med precis mitt emot brandstationen.



Antingen så var det en stulen bil eller en trafikolycka - för det satt polistejp längs dörrarna på förarsidan.



Men det som var mest intressant i sammanhanget var ju att en lapplisa gått förbi där vid något tillfälle och faktiskt lappat bilen med en P-bot!



Smått bisarrt?

Hur som helst så cyklade iväg längs vår riktiga rutt. Vi bestämde oss för att ta vägen över skansbron och när vi nådde fram till den moderna hamnen så ledda "Cykelspåret" oss in längs en grusväg som till sist spottade ut oss vid Engeltofta ungefär.

Sen letade vi oss ut på något som kallades soludden eller något liknande. Lite missvisande namn eftersom det var skugga där från lunch eller däromkring.

Om man åker ut till Böna lotsstation så ser man soludden och två fyrar därifrån. Ja, här är en bild från andra hållet då:



Även om det inte var lika varmt då (den 2:a juni) som det var idag, en dag senare så kändes det ändå att det faktiskt blivit sommar på riktigt.

Sundins svettiga ryggtavla är bevis nog för detta.



Någon hade byggt en liten koja i skogen precis intill stranden. Ingen var dock hemma.



Efter det här lilla stoppet så plöjde vi vidare. När vi nått längst ut på vår rutt bestämde vi oss får att ta in på en väg som enligt kartorna slutade ingenstans.

Men när vi nådde vändplanen efter att ha passerat ett antal ställen som sålde böckling och annan rökt eller färsk fisk så satt det en liten skylt uppspikad i ett träd.

Budskapet var enkelt: Vänd om eller dö!

Eller nej, så stod det inte alls. Det stod: Stig som leder till havet.

Så vi tog och följde stigen och den ledde faktiskt till havet.

Där hittade vi en lysande plats med kvällsol som skulle ha räckt fram till 22:00. Så jag gjorde upp en eld för korvgrillning medan Sundin glassade i solen med en folköl.



"Min" eld:



En enorm bit drivved som vi optimistiskt slängt på elden när den brann som friskast ville dock inte ta sig i kragen och brinna upp - så vi sparkade ner den i havet.

Såg ut som ett brinnande fartyg från någon dokumentär om 2:a världskriget?



Hur som helst så grillade vi korv där och njöt av vädret innan vi fortsatte längs med vägen som går via Utnora. Där det bara något år tidigare varit fullvuxen tall- och granskog kunde vi nu konstatera att stora kalhyggen numera stod ut som öppna sår längs båda sidor av grusvägen.

Men vi spottades ut i Björke, eller om det var Hille - är osäker på var dessa bonnhålor börjar och slutar. Kom i alla fall hem runt 21:15.

Tänkte att jag skulle somna rätt bra efter en sån tur. 4.7 mil plus 1.6 mil tidigare på dagen, men icke. Tror det har att göra med värmen.

Men idag så var det dags igen. Den här gången styrde vi kosan mot Valbo:



Mitt ute på en åker längs vägen stod helt oväntat ett utedass som Sundin var tvungen att undersöka närmare.



Sen for vi vidare innan vi kom fram till Valbo Köpcentrum. Där köpte vi en pizzaslice var på IKEA och ett par öl på systembolaget.

Vi stannade till på sandstensklipporna precis nedanför kraftverket i Hagaström där vi sedan satt och blev vidbrända i solen eftersom man inte var riktigt van vid så kraftig sol - speciellt inte när den kom från två håll, direkt ovanifrån och studsad på vattnet.

Sundin såg dock en jävla massa ointressanta fåglar som han var tvungen att fotografera och pladdra om. Tack gode gud så hade jag öl!



Efter det cyklade vi hem.

Och nu känns det faktiskt i benen. Kommer nog att dröja typ två veckor minst innan man får de där cykelbenen man är van vid. Alltså den perfekta kombinationen mellan muskelmassa och uthållighet som gör att man i augusti utan problem kan cykla samma sträcka vi nu avverkade på två dagar på en dag - enkel resa.

Men jag har sagt det förr och säger det igen. Det känns som om min kropp är byggd för extremt långa cykelturer snarare än joggning eller liknande.

Det var allt för den här gången... Eller nej det var det inte!

I slutet av april förra året lade jag upp den här videon på youtube:



Plus att jag skickade in ett medborgarförslag om att slutet på den här cykelbanan borde fixas till innan det sker en allvarlig olycka.

I förrgår så tog jag följande fotografi:



Men sådär. Nu var det faktiskt allt för den här gången!

Peace out!