Hej, Tony
Nordin från Gävle här. Jag har varit medlem i V ett par år. Har rört mig
från S till Mp och vidare till V under åtta års tid. Enligt min bror så
är det jag som är värsta vindflöjeln. Men det är ju hela det politiska
spektrat som skiftat rätt kraftigt mot höger på senare år samtidigt som
jag stått fast och vägrat kapitulera inför orättvisor och den fria
marknadens osynliga hands brutala polisgrepp på de allra fattigaste och
svagaste i vårt samhälle.
Så jag är rätt jävla nöjd med att vara medlem i Vänsterpartiet.
Men jag har ett par frågor som jag hoppas ni kan svara på.Så jag är rätt jävla nöjd med att vara medlem i Vänsterpartiet.
Fas3 finns alltså kvar - och det tar livet av folk, till kropp såväl som till själ.
Slumpmässigt infogad bild för att ni ska orka läsa. Det är en jättestor gädda:
Så för det första:Slumpmässigt infogad bild för att ni ska orka läsa. Det är en jättestor gädda:
Varför är alla uppgifter när det kommer till sysselsättningsfasanordnare (hädanefter Fas3-anordnare) som AF har hand om sekretessbelagda? Hur ska en person som stått utanför arbetsmarknaden under flera års tid för att slutligen tvingas in i Fas3 kunna bedöma de begränsade valmöjligheter han/hon ställs inför när den enda information som presenteras är namnet på en eventuell placering, max antal deltagare, en svepande generalisering om vad man eventuellt ska göra - samt ett telefonnummer där allt som oftast ingen svarar?
Och vilket skydd har dessa Fas3:or?
Visst du hamnar inte i Fas3 på en gång. Det tar ett bra tag innan man faktiskt tvingas ge upp som arbetslös, närmare bestämt 450 dagar. Det kanske låter mycket, men när det inte finns några jobb att söka så försvinner dessa dagar väldigt fort; speciellt när man som arbetslös inte erbjuds några utbildningar eller kurser som skulle kunna leda till jobb efter ett par månader. Istället så fostras du in i en anda av hopplöshet till dess att du legat samhället till last i över 450 dagar.
Sen är det kört.
Visst du hamnar inte i Fas3 på en gång. Det tar ett bra tag innan man faktiskt tvingas ge upp som arbetslös, närmare bestämt 450 dagar. Det kanske låter mycket, men när det inte finns några jobb att söka så försvinner dessa dagar väldigt fort; speciellt när man som arbetslös inte erbjuds några utbildningar eller kurser som skulle kunna leda till jobb efter ett par månader. Istället så fostras du in i en anda av hopplöshet till dess att du legat samhället till last i över 450 dagar.
Sen är det kört.
Från att ha varit en aktiv
arbetsökande individ som kanske bara stått en kort kurs från ett jobb så
har du sakta men säkert krossats och malts ner genom AF:s köttkvarnar
för att slutligen spottas ut som en Fas3:a.
Ska vi vara helt ärliga så är "sysselsättningsfasen", eller som vi brukar kalla det; Fas3 inget annat än en slutstation för den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik där du blir avdumpad som avskräckande exempel om du inte är villig att ta vilket jobb som helst, till hur låg lön som helst, under vilka omständigheter som helst utan att klaga.
Ska vi vara helt ärliga så är "sysselsättningsfasen", eller som vi brukar kalla det; Fas3 inget annat än en slutstation för den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik där du blir avdumpad som avskräckande exempel om du inte är villig att ta vilket jobb som helst, till hur låg lön som helst, under vilka omständigheter som helst utan att klaga.
Så
förr eller senare så hamnar du där - trots allt du gjort och hur mycket
du än kämpat så måste du till slut välja en Fas3-placering. Så nu står
du inför ett väldigt viktigt beslut och då inser du att AF inte står på
din sida. Om de fanns där för att hjälpa dig så skulle de väl åtminstone
erbjuda hyfast med information om olika Fas3-anordnare?
Fast
AF fungerar inte på det sättet. Deras uppdrag är inte att hjälpa dig få
ett jobb i det här läget utan nu handlar det om att se till att du
försvinner, slutar tjafsa och bara väljer nån jävla Fas3-anordnare. Ja - du får ett A4, max två - och på dessa pappersark finns i stort sett samtliga Fas3-anordnare där du bor. I praktiken har folk inte så mycket att välja på. Pappersarket sätter gränser för dem som inte har bil, körkort, en kropp utan krämpor, eller något så simpelt som ett busskort.