Häromkvällen skulle jag iväg till en kompis. När jag närmade mig cykelstället så upptäckte jag en igelkott som for omkring på gräsmattan och snokade efter sånt som gick att äta.
Efter att ha tittat på första avsnittet av "Vad är en människa" (länken går till avsnittet på SVT-play) så visste jag att igelkottar till 80% förlitar sig på sitt luktsinne. Så likt en ninja så såg jag till att jag höll mig borta från vindriktningen när jag "smög" mig fram för att filma den lilla krabaten.
Jag funderade på om man borde försöka fånga in den och flytta ut den till ett ställe som är mindre farligt? För som det ser ut idag så lär det väl tyärr sluta med att den blir överkörd. Anledningen till att jag inte plockade med mig den ut på landet var att jag inte visste om den hade ungar?
Jaja, här är i alla fall de två youtube-klippen jag tog av vårt möte:
Det var allt för ögonblicket.
Peace out!
onsdag 15 juni 2011
fredag 10 juni 2011
En svalare lägenhet
Ett stort problem jag har haft med den här lägenheten är att det inte finns någon balkong samt att alla fönster vetter åt samma håll - öster.
Det innebär att solen ligger på varje morgon och hettar upp lägenheten som bara fan. Just nu är det t.ex. 17.9 grader utomhus och 25.8 grader inne.
Jag har inte råd att köpa någon air conditioner och att ställa upp fönstren gör varken till eller från.
Istället drog jag iväg till Biltema och köpte solskyddsfilm.
Tog sedan och monterade den på den yttersta rutans insida. Anledningen till att jag valde den rutan är helt enkelt den att om jag satt den på den inre rutan skulle ändå stora mängder solstrålning kommit in mellan rutorna och fastnat som värme som sedan ändå skulle ha letat sig in i lägenheten.
Så enligt fysikens alla lagar som speciellt termodynamikens regler så borde den yttre rutans inre sida vara bästa stället att montera sån här solskyddsfilm på?
Filmen innehöll inte något klister eller nåt i den stilen. Utan istället var det som väldigt tjock plastfolie. Det enda man behövde göra var att fukta rutan med vatten och sedan smälla upp filmen och dra bort vatten och luftbubblor med en gummiskrapa.
Okej, det kanske inte blev så jävla snyggt, men å andra sidan kandiderar jag inte för "Årets hem 2011" i någon trendig inredningsblaska.
Tror faktiskt att det här kommer att vara rätt effektivt?
Hoppas verkligen att det fungerar med tanke på att det tydligen skulle bli strålande solsken och 30+ de närmaste dagarna.
Tog lite bilder av projektet:
Första remsan på plats...
Andra remsan:
Och en bild av exteriören:
Plastfilmen räckte inte till för att även täcka det lilla vädringsfönstret, men va fan - det är ändå 90% av glasytorna som numera är belagda med solskyddsfilm.
Notera mitt kök till höger. Där är temperaturen inte lika extrem. Anledningen till det är (misstänker jag) att det finns en vägg av grönska där. Dessa plantor absorerar en förbluffande mängd solsken - för att inte tala om 3-4 liter vatten per dag.
Jaja, förhoppningsvis kommer det att bli svalare här inne efter denna hjälteinsats från yours truly!
Peace out!
Det innebär att solen ligger på varje morgon och hettar upp lägenheten som bara fan. Just nu är det t.ex. 17.9 grader utomhus och 25.8 grader inne.
Jag har inte råd att köpa någon air conditioner och att ställa upp fönstren gör varken till eller från.
Istället drog jag iväg till Biltema och köpte solskyddsfilm.
Tog sedan och monterade den på den yttersta rutans insida. Anledningen till att jag valde den rutan är helt enkelt den att om jag satt den på den inre rutan skulle ändå stora mängder solstrålning kommit in mellan rutorna och fastnat som värme som sedan ändå skulle ha letat sig in i lägenheten.
Så enligt fysikens alla lagar som speciellt termodynamikens regler så borde den yttre rutans inre sida vara bästa stället att montera sån här solskyddsfilm på?
Filmen innehöll inte något klister eller nåt i den stilen. Utan istället var det som väldigt tjock plastfolie. Det enda man behövde göra var att fukta rutan med vatten och sedan smälla upp filmen och dra bort vatten och luftbubblor med en gummiskrapa.
Okej, det kanske inte blev så jävla snyggt, men å andra sidan kandiderar jag inte för "Årets hem 2011" i någon trendig inredningsblaska.
Tror faktiskt att det här kommer att vara rätt effektivt?
Hoppas verkligen att det fungerar med tanke på att det tydligen skulle bli strålande solsken och 30+ de närmaste dagarna.
Tog lite bilder av projektet:
Första remsan på plats...
Andra remsan:
Och en bild av exteriören:
Plastfilmen räckte inte till för att även täcka det lilla vädringsfönstret, men va fan - det är ändå 90% av glasytorna som numera är belagda med solskyddsfilm.
Notera mitt kök till höger. Där är temperaturen inte lika extrem. Anledningen till det är (misstänker jag) att det finns en vägg av grönska där. Dessa plantor absorerar en förbluffande mängd solsken - för att inte tala om 3-4 liter vatten per dag.
Jaja, förhoppningsvis kommer det att bli svalare här inne efter denna hjälteinsats från yours truly!
Peace out!
torsdag 9 juni 2011
Två saker
För det första tycker jag att den här studenten hade absolut bästa studentkärran när han åkte runt i kortegen tidigare idag:
För det andra tycker jag att det borde startas ett utomhus-café vid det gamla soldattorpet i Regementsparken. Det är ju som gjort för det, med vacker tomt, sjysst liten byggnad och sol till långt in på kvällen.
Ja, det var allt för den här gången. Lite för varmt för några längre inlägg just nu känner jag.
Peace out!
För det andra tycker jag att det borde startas ett utomhus-café vid det gamla soldattorpet i Regementsparken. Det är ju som gjort för det, med vacker tomt, sjysst liten byggnad och sol till långt in på kvällen.
Ja, det var allt för den här gången. Lite för varmt för några längre inlägg just nu känner jag.
Peace out!
lördag 4 juni 2011
Ibland är det bra med perspektiv
Norra Sverige drabbades tidigare idag av våldsamma tromber. Hela händelsen har dominerat nyhetsändningarna under dagen.
En person blev skadad. Herrejävlar vilken katastrof!
Axplock ur nyhetsrapporteringen:
Aftonbladet kör med krigsrubriker, "Tromberna" samt en bild på minst sex-sju tallar som blåst omkull samt det fasanfulla budskapet att en person blivit skadad.
En annan tidning fokuserar på Erik som chockades av tromben. Trettio träd blåste omkull!
Ärligt talat vet jag inte hur vi ska återhämta oss som nation?
Gillar hur SVD rapporterade kring det hela. Först ett par rader om väderkatastrofen varpå de konstaterar att även om vi nu drabbades av döds-tromber så är värmen tillbaka till den 6 juni. Så alla kan slappna av.
Så tar vi och jämför med vad som hände i USA för ett par dagar sedan när tromber slog där.
Det dog fler människor än tallar där när tromberna drog in.
Men det tragiska är inte att det dog fler personer än tallar i USA när vi jämför de skador vädret ställt till med i vår skyddade verkstad. Nej, det riktigt tragiska är fan att det fortfarande dör fler personer varje månad än personer och tallar sammantaget på Haiti från jordbävningen där som drabbade landet för över ett år sen. Här är lite "Före/Efter"-bilder på en riktig katastrof.
Min poäng är inte att vi inte ska tycka synd om Erik som chockades av en handfull träd som blåste omkull - utan att vi ska ha perspektiv på vad som händer.
Haiti:
Sverige:
Det var allt för ögonblicket.
Eller vänta lite, det var inte allt för ögonblicket. Här är en länk till "Läkare utan gränser". Skänk en slant till dem - de gör stor nytta. Eller så kontaktar ni trombchockade Erik och ger pengar till honom. Jag menar, att se 30 träd blåsa omkull. Herregud. Skadad för livet!
Peace out!
En person blev skadad. Herrejävlar vilken katastrof!
Axplock ur nyhetsrapporteringen:
Aftonbladet kör med krigsrubriker, "Tromberna" samt en bild på minst sex-sju tallar som blåst omkull samt det fasanfulla budskapet att en person blivit skadad.
En annan tidning fokuserar på Erik som chockades av tromben. Trettio träd blåste omkull!
Ärligt talat vet jag inte hur vi ska återhämta oss som nation?
Gillar hur SVD rapporterade kring det hela. Först ett par rader om väderkatastrofen varpå de konstaterar att även om vi nu drabbades av döds-tromber så är värmen tillbaka till den 6 juni. Så alla kan slappna av.
Så tar vi och jämför med vad som hände i USA för ett par dagar sedan när tromber slog där.
Det dog fler människor än tallar där när tromberna drog in.
Men det tragiska är inte att det dog fler personer än tallar i USA när vi jämför de skador vädret ställt till med i vår skyddade verkstad. Nej, det riktigt tragiska är fan att det fortfarande dör fler personer varje månad än personer och tallar sammantaget på Haiti från jordbävningen där som drabbade landet för över ett år sen. Här är lite "Före/Efter"-bilder på en riktig katastrof.
Min poäng är inte att vi inte ska tycka synd om Erik som chockades av en handfull träd som blåste omkull - utan att vi ska ha perspektiv på vad som händer.
Haiti:
Sverige:
Det var allt för ögonblicket.
Eller vänta lite, det var inte allt för ögonblicket. Här är en länk till "Läkare utan gränser". Skänk en slant till dem - de gör stor nytta. Eller så kontaktar ni trombchockade Erik och ger pengar till honom. Jag menar, att se 30 träd blåsa omkull. Herregud. Skadad för livet!
Peace out!
fredag 3 juni 2011
Sommarens två första riktiga cykelturer
Drog iväg med Sundin igår på en cykeltur. När jag kontaktade honom så hade jag räknat med att han skulle avböja att cykla ut till Utvalnäs via Hille och sedan hem eftersom klockan var ganska mycket, eller strax efter 16:00 i alla fall.
Men han sade glatt ja, vilket kom som en överraskning - speciellt när jag redan hade cyklat 1.6 mil tidigare samma dag. Men det gick inte att backa efter att ha frågat, så vi drog iväg trots att klockan var rätt mycket.
Det här var rutten vi tog:
Vi plockade med oss lite korv som vi tänkte grilla någonstans längs vägen och trampade iväg. Innan vi kom in på själva äventyrsdelen så var Sundin tvungen att visa mig en bil som någon hade kört av vägen med precis mitt emot brandstationen.
Antingen så var det en stulen bil eller en trafikolycka - för det satt polistejp längs dörrarna på förarsidan.
Men det som var mest intressant i sammanhanget var ju att en lapplisa gått förbi där vid något tillfälle och faktiskt lappat bilen med en P-bot!
Smått bisarrt?
Hur som helst så cyklade iväg längs vår riktiga rutt. Vi bestämde oss för att ta vägen över skansbron och när vi nådde fram till den moderna hamnen så ledda "Cykelspåret" oss in längs en grusväg som till sist spottade ut oss vid Engeltofta ungefär.
Sen letade vi oss ut på något som kallades soludden eller något liknande. Lite missvisande namn eftersom det var skugga där från lunch eller däromkring.
Om man åker ut till Böna lotsstation så ser man soludden och två fyrar därifrån. Ja, här är en bild från andra hållet då:
Även om det inte var lika varmt då (den 2:a juni) som det var idag, en dag senare så kändes det ändå att det faktiskt blivit sommar på riktigt.
Sundins svettiga ryggtavla är bevis nog för detta.
Någon hade byggt en liten koja i skogen precis intill stranden. Ingen var dock hemma.
Efter det här lilla stoppet så plöjde vi vidare. När vi nått längst ut på vår rutt bestämde vi oss får att ta in på en väg som enligt kartorna slutade ingenstans.
Men när vi nådde vändplanen efter att ha passerat ett antal ställen som sålde böckling och annan rökt eller färsk fisk så satt det en liten skylt uppspikad i ett träd.
Budskapet var enkelt: Vänd om eller dö!
Eller nej, så stod det inte alls. Det stod: Stig som leder till havet.
Så vi tog och följde stigen och den ledde faktiskt till havet.
Där hittade vi en lysande plats med kvällsol som skulle ha räckt fram till 22:00. Så jag gjorde upp en eld för korvgrillning medan Sundin glassade i solen med en folköl.
"Min" eld:
En enorm bit drivved som vi optimistiskt slängt på elden när den brann som friskast ville dock inte ta sig i kragen och brinna upp - så vi sparkade ner den i havet.
Såg ut som ett brinnande fartyg från någon dokumentär om 2:a världskriget?
Hur som helst så grillade vi korv där och njöt av vädret innan vi fortsatte längs med vägen som går via Utnora. Där det bara något år tidigare varit fullvuxen tall- och granskog kunde vi nu konstatera att stora kalhyggen numera stod ut som öppna sår längs båda sidor av grusvägen.
Men vi spottades ut i Björke, eller om det var Hille - är osäker på var dessa bonnhålor börjar och slutar. Kom i alla fall hem runt 21:15.
Tänkte att jag skulle somna rätt bra efter en sån tur. 4.7 mil plus 1.6 mil tidigare på dagen, men icke. Tror det har att göra med värmen.
Men idag så var det dags igen. Den här gången styrde vi kosan mot Valbo:
Mitt ute på en åker längs vägen stod helt oväntat ett utedass som Sundin var tvungen att undersöka närmare.
Sen for vi vidare innan vi kom fram till Valbo Köpcentrum. Där köpte vi en pizzaslice var på IKEA och ett par öl på systembolaget.
Vi stannade till på sandstensklipporna precis nedanför kraftverket i Hagaström där vi sedan satt och blev vidbrända i solen eftersom man inte var riktigt van vid så kraftig sol - speciellt inte när den kom från två håll, direkt ovanifrån och studsad på vattnet.
Sundin såg dock en jävla massa ointressanta fåglar som han var tvungen att fotografera och pladdra om. Tack gode gud så hade jag öl!
Efter det cyklade vi hem.
Och nu känns det faktiskt i benen. Kommer nog att dröja typ två veckor minst innan man får de där cykelbenen man är van vid. Alltså den perfekta kombinationen mellan muskelmassa och uthållighet som gör att man i augusti utan problem kan cykla samma sträcka vi nu avverkade på två dagar på en dag - enkel resa.
Men jag har sagt det förr och säger det igen. Det känns som om min kropp är byggd för extremt långa cykelturer snarare än joggning eller liknande.
Det var allt för den här gången... Eller nej det var det inte!
I slutet av april förra året lade jag upp den här videon på youtube:
Plus att jag skickade in ett medborgarförslag om att slutet på den här cykelbanan borde fixas till innan det sker en allvarlig olycka.
I förrgår så tog jag följande fotografi:
Men sådär. Nu var det faktiskt allt för den här gången!
Peace out!
Men han sade glatt ja, vilket kom som en överraskning - speciellt när jag redan hade cyklat 1.6 mil tidigare samma dag. Men det gick inte att backa efter att ha frågat, så vi drog iväg trots att klockan var rätt mycket.
Det här var rutten vi tog:
Vi plockade med oss lite korv som vi tänkte grilla någonstans längs vägen och trampade iväg. Innan vi kom in på själva äventyrsdelen så var Sundin tvungen att visa mig en bil som någon hade kört av vägen med precis mitt emot brandstationen.
Antingen så var det en stulen bil eller en trafikolycka - för det satt polistejp längs dörrarna på förarsidan.
Men det som var mest intressant i sammanhanget var ju att en lapplisa gått förbi där vid något tillfälle och faktiskt lappat bilen med en P-bot!
Smått bisarrt?
Hur som helst så cyklade iväg längs vår riktiga rutt. Vi bestämde oss för att ta vägen över skansbron och när vi nådde fram till den moderna hamnen så ledda "Cykelspåret" oss in längs en grusväg som till sist spottade ut oss vid Engeltofta ungefär.
Sen letade vi oss ut på något som kallades soludden eller något liknande. Lite missvisande namn eftersom det var skugga där från lunch eller däromkring.
Om man åker ut till Böna lotsstation så ser man soludden och två fyrar därifrån. Ja, här är en bild från andra hållet då:
Även om det inte var lika varmt då (den 2:a juni) som det var idag, en dag senare så kändes det ändå att det faktiskt blivit sommar på riktigt.
Sundins svettiga ryggtavla är bevis nog för detta.
Någon hade byggt en liten koja i skogen precis intill stranden. Ingen var dock hemma.
Efter det här lilla stoppet så plöjde vi vidare. När vi nått längst ut på vår rutt bestämde vi oss får att ta in på en väg som enligt kartorna slutade ingenstans.
Men när vi nådde vändplanen efter att ha passerat ett antal ställen som sålde böckling och annan rökt eller färsk fisk så satt det en liten skylt uppspikad i ett träd.
Budskapet var enkelt: Vänd om eller dö!
Eller nej, så stod det inte alls. Det stod: Stig som leder till havet.
Så vi tog och följde stigen och den ledde faktiskt till havet.
Där hittade vi en lysande plats med kvällsol som skulle ha räckt fram till 22:00. Så jag gjorde upp en eld för korvgrillning medan Sundin glassade i solen med en folköl.
"Min" eld:
En enorm bit drivved som vi optimistiskt slängt på elden när den brann som friskast ville dock inte ta sig i kragen och brinna upp - så vi sparkade ner den i havet.
Såg ut som ett brinnande fartyg från någon dokumentär om 2:a världskriget?
Hur som helst så grillade vi korv där och njöt av vädret innan vi fortsatte längs med vägen som går via Utnora. Där det bara något år tidigare varit fullvuxen tall- och granskog kunde vi nu konstatera att stora kalhyggen numera stod ut som öppna sår längs båda sidor av grusvägen.
Men vi spottades ut i Björke, eller om det var Hille - är osäker på var dessa bonnhålor börjar och slutar. Kom i alla fall hem runt 21:15.
Tänkte att jag skulle somna rätt bra efter en sån tur. 4.7 mil plus 1.6 mil tidigare på dagen, men icke. Tror det har att göra med värmen.
Men idag så var det dags igen. Den här gången styrde vi kosan mot Valbo:
Mitt ute på en åker längs vägen stod helt oväntat ett utedass som Sundin var tvungen att undersöka närmare.
Sen for vi vidare innan vi kom fram till Valbo Köpcentrum. Där köpte vi en pizzaslice var på IKEA och ett par öl på systembolaget.
Vi stannade till på sandstensklipporna precis nedanför kraftverket i Hagaström där vi sedan satt och blev vidbrända i solen eftersom man inte var riktigt van vid så kraftig sol - speciellt inte när den kom från två håll, direkt ovanifrån och studsad på vattnet.
Sundin såg dock en jävla massa ointressanta fåglar som han var tvungen att fotografera och pladdra om. Tack gode gud så hade jag öl!
Efter det cyklade vi hem.
Och nu känns det faktiskt i benen. Kommer nog att dröja typ två veckor minst innan man får de där cykelbenen man är van vid. Alltså den perfekta kombinationen mellan muskelmassa och uthållighet som gör att man i augusti utan problem kan cykla samma sträcka vi nu avverkade på två dagar på en dag - enkel resa.
Men jag har sagt det förr och säger det igen. Det känns som om min kropp är byggd för extremt långa cykelturer snarare än joggning eller liknande.
Det var allt för den här gången... Eller nej det var det inte!
I slutet av april förra året lade jag upp den här videon på youtube:
Plus att jag skickade in ett medborgarförslag om att slutet på den här cykelbanan borde fixas till innan det sker en allvarlig olycka.
I förrgår så tog jag följande fotografi:
Men sådär. Nu var det faktiskt allt för den här gången!
Peace out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
