Tydligen är det Siemens IT-folk som åker omkring i dessa. They get shit done!
torsdag 7 juli 2011
En tysk van
Den här tyska bilen stod parkerad utanför slottet i Gävle. Tyckte det var lite skoj! :)
Tydligen är det Siemens IT-folk som åker omkring i dessa. They get shit done!
Tydligen är det Siemens IT-folk som åker omkring i dessa. They get shit done!
måndag 27 juni 2011
Sälgsjönsäventyret och dödstorpet i skogen
Jag vaknade klockan fem imorse och kunde inte somna om. När jag tittat ut så såg jag att det var väldigt fint väder och på morgon-nyheterna en timme senare så sa de att det skulle bli strålande solsken och varmt som bara attan.
Så jag bestämde mig för att planera en liten cykelutflykt. Problemet är bara att jag har varit nästan överallt inom fem-sex mils radie så för att få lite uppslag och idéer så tog jag fram kartan på hitta.se.
Noterade att det var jättelänge sedan jag besökte Sälgsjön och då hade jag dessutom bara besökt själva stugområdet på den sida som ligger närmast stan.
Sälgsjön för dem som inte vet var den ligger:
Men på kartan kunde jag se att det på andra sidan sjön fanns ett ställe som hette Allmäninge Fäbodar. Det lät spännande.
Fäbodarna:
Så jag släpade med mig Sundin och tillsammans gav vi oss iväg mot Sälgsjöns exotiska stränder.
Vi tog oss först till det vanliga stället, alltså det som ligger närmast stan. Tanken var att det skulle gå att cykla längs någon sorts stig längs sjön tills vi kom ut vid fäbodarna.
Sundin vid stranden närmast stan. Fäbodarna ligger i stort sett rakt över sjön från den här platsen.
Det visade sig dock rätt snabbt att det inte fanns någon stig längs sjön. Vi hittade en stig men den ledde oss bara runt i en loop. Så vårt första försök är på den här kartan markerad i rött. Istället så åkte vi tillbaka ut på stora vägen och tog av in på en liten skogsväg. Den hade inte någon förbindelse med vägen som slutade vid fäbodarna, men vi kände oss optimistiska och räknande med att det skulle finnas någon typ av stig som knöt ihop de båda vägarna.
Den sträckan är markerad med lila färg:
Som ni kan se och förstå så fanns det inte tillstymmelse till stig eller förbindelse mellan de två vägarna. Det hela slutade med att vi bar cyklarna genom träskmarker, över kalhyggen, genom snårskog, urskog, ungskog och en jävla massa skog i största allmänhet. Givetvis hade bromsarna vaknat till liv också. Blodsugarna - inte bromsarna på våra cyklar.
Så under den gassande solen infann sig en lätt känsla av panik eftersom det var svårt att värja sig mot dessa odjur samtidigt som man skulle bära på sin cykel och försöka navigera sig fram mot den frälsning som vägen till fäbodarna utgjorde ett par hundra meter bort.
Sundin mitt ute i någon sorts träsk. Kort härefter slet han sönder sina shorts på en utstickande kvist eller nåt:
Men skam den som ger sig. Efter en vandring som får Moses lilla utflykt i öknen att mest påminna om en picknick i parken så nådde vi till sist den efterlängtade vägen. Och vad hittade vi där om inte ett märkligt ödetorp som vi givetvis snabbt döpte till dödstorpet av någon anledning.
Dödstorpet:
Givetvis var vi tvungna att gå in och kolla hur det såg ut där inne. Och ja, det såg väldigt övergivet ut:
Dessutom hade folk nedtecknat små berättelser på väggarna där de beskrev sina besök. En del texter var över 50 år gamla.
Följande två bilder är högupplösta så ni bör kunna klicka på dem och sedan zooma in och läsa en hel del intressant...
Jag ville dock inte stanna kvar så länge inne i själva torpet eftersom jag såg tydliga tecken på att min ärkefiende Getingen hade någon typ av bo inne i en av väggarna.
Så vi cyklade vidare och nådde så smånigom vårt mål - fäbodarna. Tyvärr visade sig det bara vara ett namn på en rätt ordinär samling små sommarstugor. Vi tog oss i alla fall ner till vattenbrynet och det var onekligen rätt sjysst där.
Någon hade konstruerat små vassbåtar av Ra-typ, alltså samma sort som min hjälte Thor Heyerdahl gjorde utflykter med på olika floder.
Ett sandslott prydde också stranden.
Och nu stod vi alltså på motsatta sidan av sjön. Hade vi haft en enormt kraftig kikare och en tidsmaskin så skulle vi nog kunnat se Sundin på andra sidan när han gjorde V-tecknet på en av de första bilderna.
Eftersom det inte var så mycket mer att titta på så började vi cykla hemåt. Vi valde dock klokt nog att inte återvända den väg vi kommit utan istället så cyklade vi iväg längs allmäningevägen som skulle spotta ut oss i närheten av Valbo - eller någonstans mitt emellan Valbo och Gävle.
På spridda ställen längs grusvägen fanns små skyltar som förkunnade olika saker. Bland annat så hittade vi den här stenen där:
Den var rätt anfrätt av väder och vind. Men tydligen så hade den rests till minne av en skogsbrand som rasat på platsen 1914.
Det intressanta var att stenen var rest på 50-talet. Kändes lite märkligt.
Eller den här skylten vid en platt sten med texten: Skräddar Karin sängen
Jaja, men i vilket fall som helst så cyklade vi vidare och bestämde oss för att glida förbi Valbo köpcentrum eftersom Sundin var i behov av ett par nya shorts (hans gamla hade ju slitits sönder av naturens krafter någon timme tidigare). Givetvis fanns det ingenting som dög ute i Valbo så vi nöjde oss med att köpa en pizzaslice och en läsk inne på IKEA innan vi styrde kosan hemåt längs underliga bakgator som folk i gemen förmodligen inte känner till. Eller det är i alla fall vad jag vill tro.
Det var allt för ögonblicket.
Peace out!
Så jag bestämde mig för att planera en liten cykelutflykt. Problemet är bara att jag har varit nästan överallt inom fem-sex mils radie så för att få lite uppslag och idéer så tog jag fram kartan på hitta.se.
Noterade att det var jättelänge sedan jag besökte Sälgsjön och då hade jag dessutom bara besökt själva stugområdet på den sida som ligger närmast stan.
Sälgsjön för dem som inte vet var den ligger:
Men på kartan kunde jag se att det på andra sidan sjön fanns ett ställe som hette Allmäninge Fäbodar. Det lät spännande.
Fäbodarna:
Så jag släpade med mig Sundin och tillsammans gav vi oss iväg mot Sälgsjöns exotiska stränder.
Vi tog oss först till det vanliga stället, alltså det som ligger närmast stan. Tanken var att det skulle gå att cykla längs någon sorts stig längs sjön tills vi kom ut vid fäbodarna.
Sundin vid stranden närmast stan. Fäbodarna ligger i stort sett rakt över sjön från den här platsen.
Det visade sig dock rätt snabbt att det inte fanns någon stig längs sjön. Vi hittade en stig men den ledde oss bara runt i en loop. Så vårt första försök är på den här kartan markerad i rött. Istället så åkte vi tillbaka ut på stora vägen och tog av in på en liten skogsväg. Den hade inte någon förbindelse med vägen som slutade vid fäbodarna, men vi kände oss optimistiska och räknande med att det skulle finnas någon typ av stig som knöt ihop de båda vägarna.
Den sträckan är markerad med lila färg:
Som ni kan se och förstå så fanns det inte tillstymmelse till stig eller förbindelse mellan de två vägarna. Det hela slutade med att vi bar cyklarna genom träskmarker, över kalhyggen, genom snårskog, urskog, ungskog och en jävla massa skog i största allmänhet. Givetvis hade bromsarna vaknat till liv också. Blodsugarna - inte bromsarna på våra cyklar.
Så under den gassande solen infann sig en lätt känsla av panik eftersom det var svårt att värja sig mot dessa odjur samtidigt som man skulle bära på sin cykel och försöka navigera sig fram mot den frälsning som vägen till fäbodarna utgjorde ett par hundra meter bort.
Sundin mitt ute i någon sorts träsk. Kort härefter slet han sönder sina shorts på en utstickande kvist eller nåt:
Men skam den som ger sig. Efter en vandring som får Moses lilla utflykt i öknen att mest påminna om en picknick i parken så nådde vi till sist den efterlängtade vägen. Och vad hittade vi där om inte ett märkligt ödetorp som vi givetvis snabbt döpte till dödstorpet av någon anledning.
Dödstorpet:
Givetvis var vi tvungna att gå in och kolla hur det såg ut där inne. Och ja, det såg väldigt övergivet ut:
Dessutom hade folk nedtecknat små berättelser på väggarna där de beskrev sina besök. En del texter var över 50 år gamla.
Följande två bilder är högupplösta så ni bör kunna klicka på dem och sedan zooma in och läsa en hel del intressant...
 |
| From Sälgsjön och dödstorpet 20110627 |
 |
| From Sälgsjön och dödstorpet 20110627 |
Jag ville dock inte stanna kvar så länge inne i själva torpet eftersom jag såg tydliga tecken på att min ärkefiende Getingen hade någon typ av bo inne i en av väggarna.
Så vi cyklade vidare och nådde så smånigom vårt mål - fäbodarna. Tyvärr visade sig det bara vara ett namn på en rätt ordinär samling små sommarstugor. Vi tog oss i alla fall ner till vattenbrynet och det var onekligen rätt sjysst där.
Någon hade konstruerat små vassbåtar av Ra-typ, alltså samma sort som min hjälte Thor Heyerdahl gjorde utflykter med på olika floder.
Ett sandslott prydde också stranden.
Och nu stod vi alltså på motsatta sidan av sjön. Hade vi haft en enormt kraftig kikare och en tidsmaskin så skulle vi nog kunnat se Sundin på andra sidan när han gjorde V-tecknet på en av de första bilderna.
Eftersom det inte var så mycket mer att titta på så började vi cykla hemåt. Vi valde dock klokt nog att inte återvända den väg vi kommit utan istället så cyklade vi iväg längs allmäningevägen som skulle spotta ut oss i närheten av Valbo - eller någonstans mitt emellan Valbo och Gävle.
På spridda ställen längs grusvägen fanns små skyltar som förkunnade olika saker. Bland annat så hittade vi den här stenen där:
Den var rätt anfrätt av väder och vind. Men tydligen så hade den rests till minne av en skogsbrand som rasat på platsen 1914.
Det intressanta var att stenen var rest på 50-talet. Kändes lite märkligt.
Eller den här skylten vid en platt sten med texten: Skräddar Karin sängen
Jaja, men i vilket fall som helst så cyklade vi vidare och bestämde oss för att glida förbi Valbo köpcentrum eftersom Sundin var i behov av ett par nya shorts (hans gamla hade ju slitits sönder av naturens krafter någon timme tidigare). Givetvis fanns det ingenting som dög ute i Valbo så vi nöjde oss med att köpa en pizzaslice och en läsk inne på IKEA innan vi styrde kosan hemåt längs underliga bakgator som folk i gemen förmodligen inte känner till. Eller det är i alla fall vad jag vill tro.
Det var allt för ögonblicket.
Peace out!
torsdag 23 juni 2011
Captcha - eller "Vad i helvete står det där???"
Vi har alla stött på så kallade Captcha-prylar. Alltså tillfällen då vi måste bekräfta att vi är människor genom att identifiera och skriva in bokstäver och ord av den här typen:
Det här lär väl ändå vara den absolut sämsta lösning som någon någonsin kommit på vad gäller sånt här.
Varför är inte det HÄR standardlösningen i såna här lägen?
Eller om man nu måste använda obskyra bokstävskombinationer - varför inte köra med någon av dessa?
Tammefan skandal att man inte kan se vad det står i såna här textrutor längre. Det är väl nästan större chans att en SPAM-bot lyckas pricka rätt än att en livs levande människa gör det?
Jaja, det var väl allt för ögonblicket.
Peace out!
Det här lär väl ändå vara den absolut sämsta lösning som någon någonsin kommit på vad gäller sånt här.
Varför är inte det HÄR standardlösningen i såna här lägen?
Eller om man nu måste använda obskyra bokstävskombinationer - varför inte köra med någon av dessa?
Tammefan skandal att man inte kan se vad det står i såna här textrutor längre. Det är väl nästan större chans att en SPAM-bot lyckas pricka rätt än att en livs levande människa gör det?
Jaja, det var väl allt för ögonblicket.
Peace out!
onsdag 22 juni 2011
Något som påminner om PolitiFact fast för Sverige?
I USA finns det ett antal organisationer som granskar politiska uttalanden - både från enskilda politiker såväl som från politiska partier och TV-kanaler.
Dessa organisationer har inte någon politisk färg utan fokuserar helt enkelt på att ta reda på om det som sägs faktiskt har någon bäring i verkligheten.
Här är Jon Stewart som blev brännmärkt av Politifact över något han sa när han gästade Foxnews:
Det skulle vara rätt intressant att dra igång en liknande organisation fast för svenska förhållanden. När Socialdemokraternas Håkan Juholt pratar om drogade barnsoldater i Libyen eller när Sverigedemokraterna drar upp invandrares benägenhet att begå våldtäkter alternativt när borgarna pratar om vilken framgång Fas-3 är vad gäller att skapa jobb.
Finns så mycket skitsnack på alla sidor så det vore rätt roligt att ha ett gäng personer som helt enkelt tittar på hur det som sägs stämmer överrens med verkligheten.
Jag sätter upp det på min "to do list". :)
Dessa organisationer har inte någon politisk färg utan fokuserar helt enkelt på att ta reda på om det som sägs faktiskt har någon bäring i verkligheten.
Här är Jon Stewart som blev brännmärkt av Politifact över något han sa när han gästade Foxnews:
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Fox News False Statements | ||||
| ||||
Det skulle vara rätt intressant att dra igång en liknande organisation fast för svenska förhållanden. När Socialdemokraternas Håkan Juholt pratar om drogade barnsoldater i Libyen eller när Sverigedemokraterna drar upp invandrares benägenhet att begå våldtäkter alternativt när borgarna pratar om vilken framgång Fas-3 är vad gäller att skapa jobb.
Finns så mycket skitsnack på alla sidor så det vore rätt roligt att ha ett gäng personer som helt enkelt tittar på hur det som sägs stämmer överrens med verkligheten.
Jag sätter upp det på min "to do list". :)
tisdag 21 juni 2011
Drottning Kristinas källa i Andersberg
Det finns en del små kuriosa-platser i Gävle och ett sånt ställe är Drottning Kristinas Källa i Andersberg, eller Kungskällan som den också kallas. Det är en ganska oansenlig källa som springer fram ur marken vid sidan av vägen precis efter E4:an.
Alltså här:
Håll utkik efter en spång vid sidan av vägen och följ sedan stigen 40-50 meter in i skogen som kommer ni rakt på källan.
Enligt informationsskylten på platsen så finns det inga belägg för att vare sig drottning Kristina eller någon annan kunglighet har stannat här för att dricka av vattnet. Däremot verkar det ha varit en gammal offerkälla. Exakt hur de kommit fram till detta vet jag inte.
Om sanningen ska fram så är det inte så mycket att se - och mängden mygg gör att man inte stannar speciellt länge på platsen, trots att någon släpat dit en bänk.
Tror inte heller att det bor någon fågelfamilj i holken som sitter uppspikad i ett träd på platsen.
Källan till legenden om kungabesöket är källan, ja alltså själva källan till källan.
Funderar på att dra dit när det är vinter och kolla hur det ser ut. En bra källa fryser inte till trots att det är minusgrader ute eftersom vattnet som trycks fram ur underjorden håller en temperatur på stadiga +4 grader.
Jaja, men om ni bor i närheten av Andersberg och inte har något bättre för er under en dag så tycker jag ni kan passa på och besöka stället och kanske även dricka en slurk av dess iskalla vatten.
Det var allt för ögonblicket.
Peace out!
Alltså här:
Håll utkik efter en spång vid sidan av vägen och följ sedan stigen 40-50 meter in i skogen som kommer ni rakt på källan.
Enligt informationsskylten på platsen så finns det inga belägg för att vare sig drottning Kristina eller någon annan kunglighet har stannat här för att dricka av vattnet. Däremot verkar det ha varit en gammal offerkälla. Exakt hur de kommit fram till detta vet jag inte.
Om sanningen ska fram så är det inte så mycket att se - och mängden mygg gör att man inte stannar speciellt länge på platsen, trots att någon släpat dit en bänk.
Tror inte heller att det bor någon fågelfamilj i holken som sitter uppspikad i ett träd på platsen.
Källan till legenden om kungabesöket är källan, ja alltså själva källan till källan.
Funderar på att dra dit när det är vinter och kolla hur det ser ut. En bra källa fryser inte till trots att det är minusgrader ute eftersom vattnet som trycks fram ur underjorden håller en temperatur på stadiga +4 grader.
Jaja, men om ni bor i närheten av Andersberg och inte har något bättre för er under en dag så tycker jag ni kan passa på och besöka stället och kanske även dricka en slurk av dess iskalla vatten.
Det var allt för ögonblicket.
Peace out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
