För min egen del var det två händelser som stod ut. Den första inträffade den 8 juli. Satt hos grannen och kollade på fotboll. Det var någon typ av kval om jag inte minns fel.
Morsan och farsan var ute i brorsans sommarstuga och jag hade lovat att vattna deras tomatplantor. Eftersom vi hade tänkt dricka lite öl samtidigt som vi tittade på fotbollen så tänkte jag att det smartaste vore att cykla hem på en gång och vattna så skulle jag slippa det imorgon när jag förmodligen var bakfull och seg.
Sagt och gjort. Jag slängde mig på cykeln och trampade hemåt i den ganska mörka julinatten. Till saken hör att jag inte hade min mobiltelefon med mig. Den låg på laddning hemma. Tanken var ju att jag skulle cykla dit, vattna och sedan cykla hem igen. Avklarat på 30-40 minuter.
När jag kommer bort till Konsum Krysset så är olyckan framme. På en mörk gatstump av usel kvalitet så cyklar jag på en sten stor som en apelsin och får ett kast på framhjulet. Jag sätter ner vänsterbenet för att parera och något smäller till. Jag ramlar omkull men hinner tänka att nu gick nog fan nånting på cykeln sönder. Försöker resa mig upp men hinner bara känna hur en kall smärta skjuter upp från vänster ben upp i ryggraden varpå jag tror att jag svimmade av en kort stund.
När jag kvicknar till så inser jag att min vänsterfot inte riktigt har den vinkel som den normalt ska ha och varje försök att röra på benet gör att det smärtar som fan. Så där ligger jag och vet inte vad jag ska göra. Jag ville inte börja skrika på hjälp heller eftersom det kändes dumt på nåt vis. Och mobilen låg hemma på laddning.
Efter en stund, vet inte hur länge så dyker det upp en ung kille en bit bort på gatan. Jag ropar på honom och han vågar tack och lov sig fram till mig. Förklarar läget för honom och han ringer efter ambulans.
Ambulansen dyker upp och killen som bodde precis i närheten tog hand om min cykel. För smällen jag hade hört var inte från cykeln utan från vadbenet som gått av.
Ambulanssnubben var jättetrevlig men så fort han försökte flytta mig så gjorde det extremt ont. Fick en del morfin vilket gjorde det hela mindre smärtsamt. Men när de skulle lägga benet i en sorts uppblåsbart paket för att fixera benet så hjälpte inte ens morfinet. Då fick jag istället något som jag sedemera fått veta förmodligen var ketamin. Och jävlar - det var grejor det!
Vet inte om jag fortfarande hade ont. Minns mest att jag hade det rätt trevligt i ambulansen.
Väl på sjukhuset fick jag suverän vård. Den var så bra att jag skrev en insändare om det eftersom jag tyckte att vårdpersonal oftast bara får höra en massa klagomål.
Här är en länk till insändaren, som för övrigt delades flera hundra gånger - så jag antar att den blev uppskattad?
http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/valdigt-tacksam-patient
Fick en platta och lite skruvar och mår idag bra. Kan kännas lite stelt i fotleden på morgonen men med tanke på hur trasig den var så tycker jag det är okej.
Fick inte ut en krona på min vanliga hemförsäkring (Trygg-Hansa). Men eftersom jag är med i Cykelfrämjandet så omfattades jag av deras gruppförsäkring vilket gjorde att jag fick 10600 kr för sveda och värk.
Lite bilder på benbrottet:
Och här blir jag sex veckor senare äntligen av med mitt gips! :D
Årets andra dramatiska händelse inträffade i augusti inne i lägenheten. Jag hoppade fortfarande runt på kryckor med gipsat ben. Rätt som det är hör jag hur det blir ett jävla liv inne i köket. Jag undrar vad som står på och hoppar med stor möda dit och öppnar dörren. Där inne har en duvhök löpt amok och härjat runt.
Den hade tydligen försökt ta en av de gråsparvar som brukar sitt på fönsterblecket, missat och kraschat in genom det öppna vädringsfönstret. Eftersom det öppnas inåt så blev resultatet när den försökte ta sig ut att den stängde fönstret - vilket syns på bilden.
Var lite orolig för att den skulle försöka attackera mig när jag försiktigt närmade mig. Men den var tack och lov mer rädd för mig än jag för den! Till sist lyckades jag peta upp fönstret med kryckan och duvhöken försvann ut utan så mycket som en ursäkt för den röra den ställt till med!
Tänkte inte så mycket mer på saken utan ägnade en stund åt att städa upp allt som flaxats ner under tumultet. Senare på kvällen så upptäcker jag till min förvåning en liten dunboll som sitt intryckt mellan fönsterbrädan och elementet.
Det var uppenbarligen duvhökens tilltänkta måltid som han missat. Nu satt den där helt paralyserad. Jag hade härjat runt i lägenheten utan att den rört sig ur fläcken. När jag väl upptäckte den hade det hunnit bli mörkt ute.
Funderade på vad jag skulle göra. Kändes inte okej att jaga ut den i den kolsvarta natten. Men precis när jag skulle gå och lägga mig så flög den iväg upp till min taklampa som är en sån där fondlampa tror jag det kallas. Ungefär som en djup tallrik som sitter fästad mot taket med en glipa emellan. Där flög den iallafall in och parkerade sig.
Jag gick och la mig och dagen efter så kunde jag se dess lilla skugga genom lampans frostade glas. Satte mig och åt frukost och öppnade sedan vädringsfönstret på vid gavel. Hoppade fram till lampan och knackade försiktigt på glaset med kryckan och väntade. Ingenting hände. Började misstänka att den nog dött under natten. Knackade igen fast hårdare! Och nu sprattlade det till där inne och ut kom gråsparven och satte sig på kanten till lampan.
Hoppade iväg till sängen så att jag inte skulle vara ivägen mellan lampan och det öppna fönstret. Efter en stund flög den iväg. Men istället för att flyga rätt ut så landade den på min frukosttallrik och började smaska i sig av vad som fanns kvar av min morgonmacka! Den satt där och rätt som det var så kvittrade den till. Upptäckte då att ytterligare två små gråsparvar landat på fönsterblecket utanför det öppna fönstret. De kvittrade tillbaka och efter en stund hoppade nattgästen ut och flög iväg med sina kompisar.
Ja - det var väl vad som hände mig under 2016.
