Jag satt tillsammans med en kompis, Daniel, på biljardhallen Interpol förra torsdagen och drällde. Han fastnar ganska snabbt i en diskussion med en av ägarna till stället. Minns inte vad de pratade om, men det var förmodligen något jävligt ointressant för när Daniel ber mig gå och köpa lite cigaretter i den lilla runda kiosken på Södermalmstorg så nappar jag direkt. När jag kommer dit så märker jag att den är oerhört stängd eftersom den tydligen ska byggas om och byggas ut. Får en idé om att de kanske har cigaretter på Södergrillen, ett riktigt skabbhak ett stenkast bort där jag blivit magsjuk vid två tillfällen. Sista gången fick de klappa igen under någon månad. Vid nypremiären så tog de ut annonser i lokaltidningarna där man kunde läsa något i stil med:

”Södergrillen öppnar igen. Nu med UTBILDADE kebabkockar!”

Det är torsdagkväll så stället är ganska dött. Jag struntar i att gå in och ställer mig istället och knackar på luckan ut mot vägen och en av de numera utbildade kebabkockarna masar sig över och öppnar:
- Tja, har ni cigaretter?
- Nej, tyvärr, vi säljer inte cigaretter.
- Ah men va fan. Inte ett enda ställe på söder där det går att köpa cigaretter efter klockan elva en torsdagkväll här på söder. Det innebär att det måste gå att köpa smuggelcigg här nånstans.
- Nej, tyvärr, vi har inga cigaretter.
- Äh, kom igen nu, klart som fan att du har ett paket att kränga. Du ser väl att jag inte är snut?
- Hm, ska kolla på lagret. Min morfar glömde kanske ett paket där tidigare idag.
- Najs!
Killen försvinner iväg bort i någon minut och kommer tillbaka med ett paket cigaretter. Givetvis med någon sorts rysk varningstext på paketet istället för en svensk skattestämpel.
- Får jag femtio kronor så får du ta paketet.
- Lysande. Du får tacka din ”morfar” säger jag och går därifrån rätt jävla nöjd.

På lördagsnatten så står jag och pratar lite med några kompisar som varit ute på Heartbreak tidigare under kvällen. Frågan om cigaretter kommer återigen upp och jag deklarerar att jag kan fixa lite smuggelcigg om någon behöver, vilket de gör. Så jag glider fram till luckan och samma kille öppnar.
-Tja, jag skulle behöva ha ett paket cigaretter till av din ”morfar” säger jag och nickar lite konspiratoriskt.
-Jag tror inte det finns nå mer.
-Jo va fan, klart det gör, det var ju jag som var här torsdags ju. Klart att morfar din har lite fler paket?
-Ja, jag vet inte.
-Kom igen.
-Okej då jag ska kollar. MORFAR! Morfar! Mooooorfar!!!!
En gammal farbror med stora yviga mustascher och grånat här dyker upp utifrån lagret. Han ser ut som de där gamla farbröderna som fanns förut på Kefir Fils-förpackningarna
-Morfar, har du något cigarettpaket kvar som den här killen kan få köpa?
-Nej, du sålde mitt näst sista i förrgår! Jag har bara ett paket kvar. Jag har inge!
-Men morfar, kom igen då, en cigg åtminstone?
-Jajaja, okej, han får en cigg då!
Den gamla farbrorn kastar åt mig en cigg och kebabkocken stänger luckan framför mig.

Så nu sitter jag här och undrar. Vem fan är det DÅ som står för smuggelcigarettsförsäjningen här uppe? Uppenbarligen inte utbildade kebabkockar eller deras morfar.