Publicerade hemliga dokument - fick Nobels fredspris

Tänkte berätta lite kort om en man som hade tillgång till hemliga dokument och informatörer. All information han fick pekade mot att en stormakt agerade på ett sätt som gick stick i stäv mot vad de lovat och gått med på tillsammans med stora delar av övriga världen ett par år tidigare. Hans namn var inte Julian Assange eller ens Hans - trots att han var tysk.

Mannen jag pratar om är Carl von Ossietzky:



Han är inte speciellt lik Julian Assange:



Julian Assange är däremot rätt lik Karl från filmen Die Hard:



En bild till bara för att understryka likheten mellan dem:



Men hur som helst, vi glömmer Karl och Julian Assange och återgår till personen det här blogginlägget handlar om - Carl von Ossietzky.

Carl von Ossietzky var tysk och föddes 1889 i Hamburg. Han dog 1938 efter att ha spenderat flera år i olika koncentrationsläger.

Det han gjorde sig skyldig till var att publicera läckta dokument och uppgifter som avslöjade att Nazi-Tyskland hade börjat bygga upp en krigsmaskin efter första världskriget - helt i strid mot versaillesfördraget som landet undertecknat.

På grund av sin kritiska hållning och sin oförmåga att hålla käften trots att det hade sade var extremt obekvämt för makten så dömdes han till fängelse i flera omgångar och det var i slutändan hans åsikter som indirekt blev hans död.

I vilket fall som helst så tilldelades Carl von Ossietzky Nobels fredspris 1936 för sitt mod och sin vilja att stå upp mot makten och dess lakejer och tala om vad som faktiskt pågick i Tyskland.

Den sista kända bilden av Carl:



Tyska myndigheter vägrade dock släppa iväg honom till Oslo för att ta emot priset. Och även om de gått med på det så är det tveksamt om han klarat av resan eftersom han vid den här tidpunkten var döende i TBC (man drar på sig en hel del sjukdomar i koncentrationsläger tydligen).

Efter nazisternas maktövertagande i Tyskland så ägnade sig pressen nonstop åt att svartmåla Carl von Ossietzky och inte en enda tidning rapporterade om det faktum att han tilldelats Nobels fredspris.

Sista gången Carl syntes i offentligheten var vid en rättegång där hans advokat stod åtalad för att ha förskingrat prissumman som följer med nobelpriset.

Gäller att välja advokat med omsorg:



Så vad vill jag nu ha sagt med detta? Kanske att vi bör vara väldigt vaksamma på när starka krafter vill tysta obehagliga röster och att vi ska vara väldigt kritiska i vår hållning när det kastas fram anklagelser mot dem som vågar höja rösten och säga det som de flesta av oss knappt vågar tänka.

Den som vill läsa mer om Carl von Ossietzky kan göra det här.

Julian Assange vs Daniel Ellsberg

Historien om de så kallade Pentagon-dokumenten är inte speciellt känd i Sverige - i alla fall inte bland allmänheten - eller de yngre generationerna. Men 1971 så valde en tidigare anställd vid USA:s försvarsdepartement att läcka en samling hemligstämplade dokument till The New York Times. Dokumenten redogjorde för USA:s inblandning i Vietnamkriget och tog upp händelser så långt tillbaka i tiden som 1945.

Finns för övrigt en rätt okej film om just Pentagon-dokumenten med James Spader i huvudrollen. Går att ladda ner från The Pirate Bay om man söker på "The Pentagon Papers".

Det jag finner intressant är att man i dagsläget försöker sätta likhetstecken mellan Julian Assange och Daniel Ellsberg. Men den jämförelsen haltar ju betänkligt?

I fallet med Pentagon-dokumenten som Ellsberg läckte så borde man väl ändå jämföra honom med Bradley Manning, mannen som läckte de Wikileaks-dokument som nu nått offentlighetens ljus och Julian Assange med The New York Times?

Bradley Manning:



För om vi börjar kika på gemensamma nämnare så kan vi väl konstatera följande:

1. Daniel Ellsberg och Bradley Manning läckte hemliga dokument.

2. Wikileaks (med Assange i spetsen) samt New York Times valde att publicera de läckta dokumenten.

Och om vi tittar på vad som hände/händer så finns det även här en del intressanta saker jag noterat.

När The New York Times publicerade Pentagon-dokumenten så var det ingen politiker som offentligt gick ut och sa att de ansåg att man borde mörda chefsredaktören eller att tidningens huvudkontor borde bombas eftersom de var att likställa med en terroristorganistion.

Det har däremot ett flertal amerikanska politiker (republikaner på den yttersta högerkanten) offentligt sagt om Wikileaks och Assange. Utan att skämmas.

Daniel Ellsberg blev aldrig fälld eller ens åtalad för att ha läckt de oerhört känsliga Pentagon-dokumenten.

Bradley Manning däremot kommer med största sannolikhet att få tillbringa resten av sitt liv i fängelse om han nu inte döms till döden.

Det här är TIMES förstasida från tidpunkten då Pentagon-dokumenten exploderade som politisk dynamit i USA:



Och det här är förstasidan på samma tidning för någon vecka sedan:



Om man ser till innehållet i de båda läckorna så var Pentagon-dokumenten betydligt mer förödande för USA än den Wikileaks-dump som Bradley Manning gav till Assange.

Så jag tycker det är rätt obehagligt att konstatera att man idag ropar efter Julian Assanges huvud på ett fat medan man för 40 år sedan insåg att det faktum att Ellsberg läckt viktiga dokument och att The New York Times hade stake nog att publicera dem ledde till att Vietnamkriget faktiskt tog slut.

Men det är å andra sidan ganska symptomatiskt om man tittar på hur pressfriheten i USA (och även här i Sverige) har eroderats under den här perioden:



Avslutningsvis vill jag citera vad Bradley Manning sa när han fick frågan om han eventuellt var Wikileaks-källan:

"Jag vill att folk ska se sanningen. Jag vill inte tro att det är kört för oss."

På vilket sätt är det fel?

Stephen Colbert verkar hålla med mig med tanke på att han idag släppte följande klipp och gjorde likadana jämförelser som jag gjorde.

International Manhunt for Julian Assange - Daniel Ellsberg

Det var tyvärr allt för ögonblicket. Peace out!

FRA vs Aftonbladet-omröstningen

Läste i dagens Aftonbladet att FRA läcker signalspaningsinformation om svenska medborgare till utländska underrättelsetjänster utan att granska innehållet. Ingen är väl direkt förvånad?

I anslutning till artikeln fanns en omröstning där man fick ta ställning till om man litar på att FRA skyddar ens integritet.

Tyckte resultatet var rätt lustigt:



Som man kan se så är det ungefär 10000 personer som röstat. Sex procent svarade att de ansåg att man kan lita på FRA. Alltså i runda slängar sexhundra personer.

Går man sedan in på FRA:s hemsida hittar man följande:



Antal anställda: Ungefär 650 personer. Det är nästan så att man kan misstänka att runt 50 personer på FRA antingen var sjukskrivna eller tjänstelediga när omröstningen genomfördes?

Tänker inte säga så mycket mer utan väljer istället att avsluta med följande gamla slagdänga från C & C Music factory: Things that make you go hmmmm.....

Använder ni Paypal? Avsluta ert konto där.

Om ni inte känner till Wikileaks-affären så har ni förmodligen bott under en sten de senaste månaderna och i så fall bör ni klicka här.

Men om ni öppnat en tidning eller kollat på TV den senaste tiden så vet ni att det pågår en rätt massiv desinformationskampanj mot Wikileaks. Det hela har resulterat i att siten Paypal som förmedlar betalningar över nätet bestämt sig för att ställa in betalningar som deras kunder gjort till Wikileaks.

Enligt Sarah Palin så är Julian Assange en "landsförrädare":



Detta trots att han kommer från Australien:



Och datat som har läckts ligger lagrat i Sverige (bland annat):




Ett vettigt sätt att protestera på är att helt enkelt avsluta sitt Paypal-konto och dessutom uppge att orsaken till att man avslutar sitt konto är deras beslut i Wikileaks-affären.

Det svider nog mer ekonomsikt än det gör politiskt. Paypal vill tjäna pengar - det var därför man startade företaget. Så om ni avslutar ert konto och uppger att skälet till detta är deras hållning gentemot Wikileaks så kommer det att ge resultat.

Så om ni har ett Paypal-konto, klicka här för att avsluta det.

Finns så många andra möjligheter att betala över nätet numera att man inte behöver stödja fega jävla kräk som Paypal.

Slå mot makten där det känns - plånboken



Det var allt för ögonblicket. Mest intressant i bloggsammanhang är nog att det här inlägget kommer att läsas av ett par hundra personer medan mitt inlägg om talgbollsfågelskrämmor har blivit läst av cirka 10.000 personer.

Så vad är det för fel på folk? Peace out, etc....

Är småfåglar mer rädda för fågelskrämmor än de är sugna på talgbollar?

Vi känner alla till att fåglar är rädda för fågelskrämmor. Vi känner också till att fåglar (i alla fall småfåglar) gillar talgbollar.

Men om man tillverkar en fågelskrämma där huvudet består av en talgboll då? Kommer rädslan för fågelskrämman att vara större än deras aptit på talgbollar?

Rätt skrämmande?



Så i vetenskapens namn bestämde jag mig för att försöka ta reda på detta. Förhoppningvis leder mitt experiment till att man antingen kan utforma mer effektiva fågelskrämmor eller ta fram mer aptitliga talgbollar i framtiden. Jag är inte den som brukar ta till brösttoner - men jag skulle inte bli förvånad om det här i slutändan ger mig nobelpriset i, öh, ja nånting?

Hur som helst.

Jag började med en talgboll, en helt vanlig talgboll:



Sedan tog jag två russin samt två elektronik-skruvar och en liten mejsel:



Tanken med att ha russin som ögon är att även dessa är ätbara för småfåglarna. Skruvarna blev som silverfärgade pupiller i mitten av russinögonen när jag var klar.

Vackra ögon:



Efter det så var det dags att konstruera en näsa. Eftersom det är vinter så bestämde jag mig för att använda traditionellt näskonstruktionsmaterial här - alltså en morot. Det är ju ganska populärt när folk skapar snögubbar, plus att även moroten är ätbar (fast jag är lite osäker på exakt vilka fågelarter som äter just morötter).

Rotfruktsnäsa:



Kniven använde jag för att tälja till rätt storlek på moroten. Efter det så fäste jag min snögubbs-inspirerade doftorganprotuberans på talgbollen med en tandpetare.

Min variant av en skönhetsoperation på näsområdet:



Slutligen så klistrade jag dit en liten svart hatt som jag tillverkat av kartong och svart eltejp. Jag utformade hatten som en klassisk tophat av den enkla anledningen att jag är ganska dålig på att jobba med mina händer och en klassisk fågelskrämmehatt av Stetson-typ hade varit för svår att konstruera för någon som knappt fick godkänt i sy- såväl som träslöjd.

Alldeles för svårt:



Skar dessutom till en liten mun av citrus-skal eftersom jag sett att folk i maffia-filmer brukar skrämma småbarn genom att stoppa in en apelsinklyfta i munnen, och fungerar det på maffiaungar så borde det fungera på småfåglar. Plus att det säkert finns fåglar som dessutom kan äta själva skalet?

Men hur som helst, så här såg huvudet ut när allt var klart:



Efter detta så var det dags att försöka fixa en kropp till min talgbollsfågelskrämma. Även om vi människor antagligen skulle bli mer skrämda av ett löst hängande huvud så är fåglar antagligen inte funtade på samma sätt. Så en kropp var ett måste.

Hittade efter en stunds letande hemma en Super Mario-docka. Det var dock inte Mario själv utan hans betydligt mindre kända bror Luigi, men han fick duga.

Så jag placerade honom på mitt operationsbord och tog fram ett kirugiskt instrument.

Inte direkt operationssalen på Karolinska institutet:



Därefter påbörjade jag den känsliga operationen:



Det uppstod inga komplikationer.



Till sist var det bara att med hjälp av ståltråd sammanfoga Lugis kropp med mitt egenhändigt konstruerade huvud i bästa frankensteinanda.

It's alive!



Och här är vi nu. För ögonblicket kan jag inte slutföra mitt experiment eftersom det är -18 grader utanför mitt fönster och snön vräker ner. Det har visat sig att småfåglar inte är intresserade av talgbollar överhuvud taget när det är tillräckligt kallt eller för dåligt väder.

Utanför mitt fönster:



De sitter hellre och trycker i buskarna i den här sortens kalla vinterväder. När det är tillräckligt kallt blir dessutom talgen i talgbollarna så hård att fåglarna inte klarar av att hacka loss bitar från den. Tyvärr.

Men så fort det blivit lite mildare ute så kommer jag att hänga ut min skapelse för att se vad som händer.

Vanligtvis brukar det finnas gott om småfåglar utanför fönstret som glatt smaskar i sig av maten jag hänger ut.

Även gråsparvar gillar talgbollar:



Lite mer inlägg om mina småfågel-experiment hittar ni här:

Massvis med talgbollar

Succé för talgbollarna

Dessutom finns det här en intressant kriminalhistorisk berättelse om hur en liten fågeltjuv tog sig in i min lägenhet för att ta för sig direkt ur talgbollshinken!

Småfågeltjuven

Den spännande avslutningen:

Tjuven fångad i lägenheten!

Ja det var faktiskt allt för ögonblicket. Men det kommer en uppföljning av det här så fort vädret tillåter. Tror nog att såväl ni som kungliga vetenskapsakademien vill veta hur det här slutar.

Peace out!

Den märkliga luckan vid Duvbackens kraftverk

Brukar roa mig med att cykla ut till T-udden ibland. För några månader sedan så fick Gävle Energi psykbryt och avverkade en hel jävla massa träd på vägen som leder ut mot havet. Det hela handlade tydligen att de ville lägga en fjärrvärmeledning över bukten ut till norrlandet för att bättre kunna exploatera de naturvärden som finns där och omvandla det till tomtmark för folk som har gott om pengar.

I samband med detta så dök det vid Duvbackens värmepumpsanläggning upp en lucka i marken.

Luckan finns ungefär här:



Som vanligt när det gäller luckor av alla de slag så var jag extremt nyfiken på vad de döljer på insidan.

Så häromdagen när jag cyklade förbi där så noterade jag att de stod på vid gavel:



Var bara tvungen att glida förbi och ropa ner i öppningen: Hallå där, vad är det här för lucka egentligen?

Fick då reda på att det hela är en sorts mätstation samt en knutpunkt för fjärrvärmeledningar här i stan. Om något skiter sig med fjärrvärmen från Duvbacken ut mot resten av Gävle eller numera även Norrlandet så är det här man börjar felsöka.

Fanns i alla fall rätt mycket utrymme där nere och även om jag inte kunde se det med blotta ögat så förefaller det som att det finns en kulvert som fortsätter i riktning mot havet.

HALLÅ? ÄR DET NÅGON DÄR NERE?



Det visade sig att det faktiskt var inte bara en utan två personer där nere. Exakt vad de gjorde har jag ingen aning om, men de verkade veta vad de pysslade med.

Jag menar om inte han vet vad han gör så vill inte jag veta vem man bör ringa?



I vilket fall som helst så verkar det som att skövlingen för fjärrvärmeledningen mot norrlandet fört något gott med sig - området här ska tydligen bli naturreservat, vilket var på tiden!



Jag och Sundin hade yrat runt i trakterna däromkring och lakoniskt konstaterat att det är rätt märkligt att det här inte är ett naturreservat än. Mailade en bekant på Länsstyrelsen, Carola Orrman och sa att det här borde ni fan styra upp. Fick inget svar, förmodligen på grund av att det redan var på gång.

För dem av er som inte besökt platsen så rekommenderar jag att ni tar er dit. Finns väl upptrampade stigar och miljön är helt fantastisk. Finns granar och tallar som har flera hundra år på nacken såväl som områden med lövträd där man kan hitta allt från hasselbuskar, rönn, ask, asp såväl som ekar - om än ganska unga.

Bilder från mitt och Sundins besök i området för ett par veckor sedan:

















Och så här såg det ut den 17 november:





Så för att sammanfatta det hela. Besök platsen! Det är så jävla värt det.

Peace out!

Varför är inte det här standard på batteriladdare etc?

Köpte en mus till min bärbara dator idag. Grejen med den var att själva sladden satt på en sladdvinda, ungefär av den sort vi är vana vid från dammsugare.

När man plockar upp den ser den ut så här:



Sedan drar man ut lämplig längd på sladden för att musen ska bli användbar. Den ser då ut så här:



När man så är klar med det man behöver göra så trycker man på själva sladdvindan (prylen i mitten) och efter en sekund så ser den ut så här igen:



Nu är min fråga: Varför är inte det här standard på batteriladdare till mobiltelefoner, mp3-spelare, digitalkameror etc? Jag menar hur jävla svårt ska det vara att lägga till en så enkel funktion?

Det skulle ju faktiskt innebära slutet för detta:



Tja, det var väl allt jag hade för ögonblicket. Peace out!

Var ner på stan tidigare idag.

Ja, jag var i alla fall ner på stan vid lunchtid idag för att kolla en grej jag fått höra av en polare. Tydligen så lossnar det stora skärvor från de granitplattor som lagts på torget. Dessa skulle hålla i typ tvåhundra år - och om de redan börjat krackelera så är det rätt olycksbådande?

Kunde inte ta några bilder eftersom den extrema kylan gjorde att värmeslingorna under torget inte klarade av att hålla isen och snön borta.

Men när jag var där för några dagar sedan så konstaterade jag att det verkar som om granitplattorna spricker längs med de metallskarvar som finns lite här och där. Det rör sig om navigationslinjer för synskadade och metallbleck som döljer vad jag förmodar är kabeldiken samt dräneringskanaler.

Min tanke är att plattorna ligger för när metallen så att när den drar ihop sig och expanderar på grund av temperaturskillnader så sprängs bitar av graniten bort?

Ska dra ner och ta lite bilder när vädret tillåter.

Men det förefaller alltså som om det är längs med dessa platser som bitar av granitplattorna börjat gå sönder:







Tittar man noga på bilderna så kan man redan på dessa (som togs i mitten av september) se att det börjat lossna granitflisor från plattorna.

Om det nu är på det viset känns det väl ändå som en miss i konstruktionen?

Till sist lär jag berätta att jag var förbi Jula tidigare idag och införskaffade ett par reflexarmband med blinkande lysdioder på som jag numera har på jackärmarna när jag är ute och cyklar. Pris? 29 kronor för ett par.



Jag vet att jag använder det här uttrycket rätt ofta, men här är det faktiskt sant: Det är lysande!

Det var allt för ögonblicket. Peace out!