T-udden

För ungefär ett år sedan så var jag ute i skogarna vid T-udden på Brynäs och kikade tillsammans med Sundin. Vi slogs av att det var väldigt fascinerande natur där ute och vi tyckte att det borde skapas ett naturreservat av skogen så att den inte avverkades och försvann.



Nu är faktiskt T-udden och omgivande mark ombildad till just ett naturreservat! Så jag tog en cykeltur ut dit för att kolla närmare på hur det blivit där ute.

Det finns två vägar in i naturreservatet. Antingen så åker man in längs med grusvägen som går parallellt med reningsverket eller så tar man den lilla stigen som är upptrampad mellan de två åkerplättarna som finns där. Jag valde stigen mellan åkrarna:



Typ 150 meter in på stigen, på vänstersidan ligger det ett mindre berg med dumpade vita ensilage-säckar:



De har nog legat där i minst 15 år. Kommer ihåg att det var en ovanligt blöt och kall sommar och säckarna blev liggande ute på åkern till långt in på hösten. Då hade det väl antagligen blivit mögel eller nåt i dem så bonden dumpade dem i vad som nu alltså är ett naturreservat.

Ytterligare en bit in så står det ett bord där man kan fika:



Just det här bordet är placerat i vad som på våren och sommaren är ett väldigt fint lövskogsområde. Så här på hösten var det kanske inte lika imponerande.

Bred och promenadvänlig stig:





Dock inte helt färdigställd ännu:



Jag brukade vara väldigt mycket i det här området när jag var barn. Det jag kommer ihåg från den tiden är att det låg en gammal röd träkåk inbäddad i skogen. Bodde en väldigt arg gammal gubbe där som brukade vråla och skrika om man kom för nära.

Idag är huset borta men man kan fortfarande ana att det en gång för inte så länge sedan faktiskt låg en kåk här...

Fäste för flaggstång:



Det som är kvar av jordkällaren:



En kort stentrappa som numera leder ingenstans:



Den låga täta granhäcken är idag betydligt glesare men högre:



Här och var inne i naturreservatet ligger det s.k. "Faunadepåer". Det är egentligen inget annat än en massa träd och kvistar som östs upp i stora högar där de utgör sjyssta biotoper för skalbaggar och annat skoj.



Följer man vägen mellan ängarna så spottas man till sist ut på den andra vägen. Alltså den som löper parallellt med reningsverket:



Och följer man den så kommer man ut till själva T-udden. Det jag minns av T-udden från min barndom var att det var värsta sopupplaget där ute. Bilvrak, oljefat, gamla soffor och annat skit som folk dumpat där. Så det var en rätt positiv upplevelse att se hur det ser ut där idag.

Stora delar av det här området tillhörde familjen Rettig som hade en villa här ute:



Skrev ett blogginlägg om den och T-udden för nåt år sedan.

Misstänker att den där kåken ute i skogen som jag nämnde tidigare var typ en tjänstebostad eller liknande innan villan förföll och huset revs?

Lite mer bilder:





Skum fågelholk:



Lite väl stor öppning och rätt nära marken?



Granitsockeln som det brukade stå en enorm gjutjärnsgryta full av blommor på är numera dessutom rensad från graffiti.



Ute på själva udden ligger det dessutom numera en brygga så att man kan angöra med båt.



Infoskylt:

From 20111114 T-udden

Stabilt picknickbord:



Plus ett par bord till och ett vedförråd samt en eldstad tillverkad av granitblock:



Inte världens bästa utsikt, men under den tiden då jag fortfarande ägde en kanot så brukade jag gilla att paddla runt här.



Tittar man österut så ser det lite trevligare ut:



Stranden man ser vid villan ägs för övrigt av Korsnäs och är tillgänglig för allmänheten även om de som bor där gör sitt bästa för att ge intrycket av att det skulle vara privat mark.

Mera T-udde:



På vägen hem hittade jag den här lilla mossbevuxna hålan:



Känns som typ en lyxbostad för en igelkott eller nåt?

Om ni tar vägen som går längs reningsverket så håll koll på skogen till vänster. Precis innan ni kommer till granitsockeln så stöter man på ett område som grönskar av bara den samtidigt som all annan vegetation runtomkring är död:



Misstänker att det är resterna av blomster- och grönsakslanden som fortfarande mer än ett halvsekel efter att villan revs fortfarande gör avtryck i naturen?



Jaja, det var väl allt för ögonblicket!

Peace out!