måndag 17 augusti 2009

Mysteriet med hundparkeringar, del II

Skrev ett inlägg om de s.k "hundparkeringarna" som finns på så många ställen inne i stan. Lovade att jag skulle forska lite mer om va fan de egentligen var till för. Och det gjorde jag.

Det rör sig alltså om mätpunkter precis som min gode vän Brink hävdade när ämnet kom på tal.

Men det som mäts är inte gator, sträckor eller liknande. Nej, det som mäts är om husen är på väg att sätta sig, alltså rörelser i det vertikala planet.

Fick följande svar från Metria (f.d Lantmäteriverket):

Dessa "pinnar" som du har sett på husfasader är höjdfixar som används för att se om husen rör på sig i vertikal-led. Detta för att försöka hitta sättningar och andra faktorer som påverkar husen negativt.

Man mäter alltså in dem ett godtyckligt antal gånger per år och ser om man kan se några trender eller tendenser. Man kan säga att de är en sorts kontrollpunkter för husen och sköts troligtvis av fastighetsägaren.

De flesta av dessa punkter används dock endast till detta och inte som utgångspunkter för höjdmätning. Vad jag vet har Lantmäteriet inget med dem att göra. Har du fler frågor eller funderingar kring geodesi är du välkommen att höra av dig igen!

Med vänliga hälsningar,
Géza


Jag har mailat tillbaka för att försöka ta reda på exakt hur dessa mätningar går till, om man använder någon typ av teknisk utrustning eller kör med linjal (vilket iof också är teknisk utrustning, men ni fattar vad jag menar?)

Teknisk utrustning till vänster (och till höger om du är taliban)



Kontra "teknisk utrustning"



Den enda gång jag sett eller hört talas om att ett hus inne i en modern svensk stad skulle ha drabbats av sättningar var för några år sedan när huset i kvarteret tvärs över gatan där jag bor nu började kollapsa. Stora sprickor började uppträda i fasaden ut mot övre arbetarhusgatan och folk stod som handfallna.

Väl värt att notera är att det helt saknades "hundparkeringar" i det här huset. Men det hela slutade iallafall med att det kom dit en byggfirma och bultade fast stora järnbitar längs hela fasaden för att stabilisera den. När de var klara så såg det ut så här:



En bild till då...



Visst, jag kanske snackar skit? Jag har väl inte alltid varit 100% ärlig när jag beskrivit historiska händelser i den här stan tidigare. Men som försvar anför jag det faktum att en av järnprylarna faktiskt bultades fast ovanpå vägskylten.



Jag har skickat ett par uppföljningsfrågor till Géza, och så fort jag vet lite mer om exakt hur dessa pinnar används så postar jag en uppföljning.

lördag 15 augusti 2009

Lite bloggstatistik

Började mäta aktiviteten på min blogg förra månaden. Det var då jag egentligen började posta mer målmedvetet och med något så när återkommande intervall.



Rolig läsning. Min egen IP-adress finns naturligtvis inte med där. Antalet besökare som återkommit har i stort sett fördubblats trots att vi bara är halvvägs in i augusti.

Så stort tack till alla er som finner nöje i att läsa vad jag skriver!

Och det här är inget spydigt "Herr Nilsson"-tack. Jag menar det verkligen. :)

Lär väl också rikta ett tack till Sundin som ofta länkar till mig på sin Facebook.

Sundin till vänster, jag till höger.



Även min gamla vapendragare Brink har rekommenderat min blogg så här är en bild på honom anno 1991, med trendig hockeyfrilla och ett par glas innaför västen! :)



Jag uppskattar er hjälp.

Något jag dock saknar så är det någon typ av omnämande från min bror, som verkligen skulle kunna ge mig en boost. Och tro mig, jag har extremt pinsamma foton på honom! Haha...

Men, Roger va fan, pusha lite för mig då? :)

Min bror:



Om jag känner mig själv så blir jag antagligen ännu argare och mer cynisk under hösten vilket till slut förhoppningsvis resulterar i någon form av spalt i en blaska av tvivelaktig kvalitet! :)

Till sist så kan jag väl länka till en youtubefilm. Det är Kseniya Simonova, vinnare i "Ukranie's got talent". Helt klart sevärt. Dessutom är hon rätt snygg.

fredag 14 augusti 2009

Jag känner att jag måste be om ursäkt

I mitt förra blogginlägg satte jag likhetstecken mellan Ulf Nilsson och Pippi Långstrumps apa Herr Nilsson. Jag förstår att det kan ha upplevts som förolämpande och kränkande. Det var inte alls min mening. Vill därför rikta en djup och ärligt menad ursäkt till Pippi Långstrumps apa.

Sen lär jag bara visa den här bilden för dem som inte sett den. Under sin semester vid Minnewakasjön i Kanada så skulle Melissa Brandt och hennes make ta en bild av sig själv vid strandkanten. Så de satte kameran på självutlösning och tog plats nere vid vattenbrynet. Någon sekund innan fotot tas så springer det fram en ekorre och stirrar in i kameran vilket stjäl fokus och ger upphov till den här ganska roliga bilden:

onsdag 12 augusti 2009

Herr Nilsson får pippi?

Läste precis en krönika av Expressens Ulf Nilsson med rubriken "Det går åt helvete".

Den var så okunnig och korkad att jag bara blev tvungen att skriva ett inlägg om den. Hur kommer det sig att en person som Ulf faktiskt kan få betalt för något dylikt? Känns onekligen som att man kanske borde skicka in sina alster till någon tidning - verkar ju inte vara speciellt hård konkurrens trots att man hört så mycket om motsatsen?

Här är en länk till krönikan



I sin krönika raljerar Ulf Nilsson om Marianne Samuelsson, ja ni vet landshövdningen på Gotland som tvingades avgå efter att en inspelning läckt ut där hon öppet pratar om att vissa regler och lagar inte bör gälla dem som är tillräckligt rika.

Ulf säger bland annat:

Sverige är på många sätt en demokrati, men på djupet framför allt en byråkrati, präglad av kompiskör och vänskapskorruption. Tyvärr glömde media sorgfälligt att nämna detta i sina kommentarer till "affären".

Orsaken till att "media" glömde nämna detta är på grund av att det är okunnigt skitsnack från herr Nilssons sida. Sverige är nämligen ett av de absolut minst korrumperade länderna i världen. Anledningarna till detta är flera, men framförallt beror det på att vi har en statsförvaltning som är väl genomlyst och transparent, mycket tack vare offentlighetsprincipen. Det är svårt att komma undan med korruption när vilken journalist eller medborgare som helst kan dyka upp hos en myndighet eller tjänsteman och begära ut i stort sett vad som helst.

Man behöver inte ens vara speciellt insatt i hur saker och ting fungerar för att börja granska något om man anser att en myndighet eller tjänsteman gjort något skumt. Jag har själv gjort det vid ett flertal tillfällen. Nu senast begärde jag ju t.ex. ut de avtal som reglerar förhållandet mellan kommunen och det företag som tillhandahåller de offentliga betaltoaletterna i stan.

Ett annat bra exempel på att graden av korruption är anmärkningsvärt låg i vårt rike är för övrigt det enkla faktum att Marianne Samuelsson faktiskt tvingades avgå för det hon sade. I väldigt många länder hade inte en jävel höjt på ögonbrynen över vad hon sa utan blivit mer förvånade och upprörda över att någon spelat in samtalet.

Men här är iallafall rankingen över graden av korruption i olika länder. Desto mindre korruption desto högre placering. Sverige delar förstaplatsen tillsammans med Danmark och Nya Zeeland. Och den där listan stämmer nog rätt väl? För handen på hjärtat, när mutade du en tjänsteman i Sverige senast?



Visst, det där är ett screenshot från wikipedia, men källan är Transparency International. Anledningen till att jag länkar dit istället för direkt till källan är helt enkelt att wikibilden presenterar resultatet på ett snyggare sätt. Men här är iallafall en länk direkt till Transparency Internationals egna index.

Herr Nilsson fortsätter sedan i sin krönika att ge uttryck för total okunnighet. Han skriver:

Varför, om jag får fråga, har ingen ifrågasatt varför någon i hemlighet satt med bandspelare för att riktigt kunna sätta Samuelsson på pottan? Vad heter vederbörande? Vad låg bakom detta fantastiska hjältedåd?


Ja du herr Nilsson. Vem skulle ifrågasätta detta förutom en okunnig jävel som du själv och möjligtvis Stig-Björn Ljunggren, fast han hade åtminstone ett underbyggt (om än skevt) resonemang kring sin kritik.

Herr Nilsson till höger



Inte ens Marianne Samuelsson själv tycker detta var speciellt konstigt, hon ångrar bara att hon sa som hon gjorde när kunde fastna på en inspelning.

Så Ulf, vad vederbörande heter kan du väl forska i själv? Lycka till förresten. Men innan du drar igång ditt korståg så kan det vara läge att påminna dig om det grundlagsskyddade meddelarskydd vi åtnjuter här i Sverige, vilket också är en anledning till varför graden av korruption är så låg som den är.

Meddelarskydd/meddelarfrihet är en del av vår grundlagsskyddade tryckfrihetsförordning. Den säger kort och gott att alla som jobbar åt staten får och kan läcka information till pressen om de så önskar. Och dessutom är det olagligt för staten att efterforska vem som läckt. Finns ett par undantag (rikets säkerhet, utredningar kring enskilda medborgare och beslut fattade i socialnämnder etc), men på det stora hela får du som tjänsteman läcka det mesta du tror en journalist kan vara intresserad av.

Om Ulf känt till detta hade också begripit varför inte en enda jävla journalist försöker ta reda på vem som läckt den här informationen eller varför. För vad skulle ske om någon inom presskåren gjorde detta? Naturligtvis skulle de våldta den meddelarfrihet som ger dem så otroligt mycket information om vad som faktiskt pågår i vårt avlånga land. Men dessutom skulle källan (alla statsanställda i Sverige) förmodligen torka ut ganska snabbt. Tror ytterst få tjänstemän som får reda på något skumt skulle rapportera detta till media om de trodde att Uppdrag Granskning skulle ringa på dörren ett par dagar senare för att få reda på anledningen till varför de läckt?

Till sist lär jag väl också nämna att herr Nilsson på sedvanligt manér lyckas baka in lite av sin vanliga xenofobi i krönikan när han utan egentlig anledning drar upp branden i Rinkeby där ett flertal barn av somaliskt ursprung dog. Smaklöst är bara förnamnet.

Hur fan kan en sån här pajas få fortsätta skriva och dessutom få betalt för det?

Alla dessa döda humlor

Farsan ringde upp mig för någon vecka sedan under en promenad med ett av syrrans barnbarn. Under sin vandring hade de hittat massvis med döda humlor. Givetvis ringde han upp "de onödiga kunskapernas okrönta konung" - a.k.a Tony Nordin. Jag berättade det lilla jag visste om ämnet vilket var begränsat till att humlornas massdöd varje år verkade hänga samman med vissa lindars blomning (för det är under dessa träd jag själv funnit horder av döda humlor).

Humlor drar sin sista suck




Jag drog därefter den något förhastade slutsatsen att det antagligen berodde på att dessa träd utsöndrar växtsafter och sav och att den klibbade fast på humlorna så att de dog.

Tog och gjorde lite efterforskningar, och sanningen är mer intressant än så. De lindar som planteras inne i stadsmiljö är nästan uteslutande av en speciell klonad och förädlad art, silverlind. När dessa lindar blommar så dras humlorna till dem som till vilket annat träd som helst, men sen går det snett.
Blommorna på dessa lindar producerar nämligen en mix av två sockerarter som gör att humlorna inte känner av att de tagit upp någon nektar överhuvudtaget. Därför stannar de kvar i linden till dess att de bokstavligt talat svälter ihjäl med ryggsäcken full av käk.

Dessa lindar (och lindar i allmänhet) producerar dessutom flera kilo sockerrik nektar per kvm och år och det är något som verkligen märks när man cyklar längs esplanaden här i Gävle som kantas av dessa träd på alla håll och kanter. På sensommaren, under deras blommingstid så är cykelbanan som ett biosalongsgolv där någon vräkt ut litervis med coca-cola och kladdigt smågodis. Ja, som ett helt vanligt biografgolv alltså.

Men nog om humlor. Såg den här val-affischen inne i gamla stan:



Känns väl ändå som en ödets ironi att vi lever i en tid där vänsterpartiet undrar om vi verkligen vill ha det som i Sovjet i ett Sverige styrt av borgarna?

Till sist lär jag väl hälsa min femte bloggföjare, Johan välkommen. Var in på hans hemsida Yeahvle design och kikade men mina kunskaper i latin är tyvärr ytterst begränsade. Att jag kan någon latin alls beror mest på att jag ville genomföra ett practical joke (typ) i min ungdoms glada dagar. När jag var yngre så memorerade jag nämligen den latinska texten till Carl Orfs "O Fortuna".
Ja, ni vet den där låten som förekommer så ofta i olika skräck/fantasy-filmer. Tänkte att den vore rolig att kunna i vissa sammanhang. Till exempel om man sitter och kollar på en skräckfilm med några polare och den där låten drar igång i något dramatiskt sammanhang - och helt plötsligt så börjar någon sjunga med i texten!

Ja jag tyckte iallafall att det skulle ha varit roligt!

Här är låten med text för er som inte kommer på vad det är för låt jag snackar om:



Gillade för övrigt målningarna som finns på Johans gallerisida. Speciellt den här:



Jaja, det var väl allt för den här gången.

Signing off, Tony Nordin.