Att "läsa" en byggnad

Ibland vet jag inte själv om jag är allvarlig eller driver med Tony och resten av världen. Jag läser just nu retorik på högskolan här i Gävle och vi har fått i uppgift att "läsa" högskolebiblioteksbyggnaden retoriskt.

Tanken med retorik är alltså inte bara att kunna slänga käft så väl att du kan gå med vinst när du säljer en begagnad bil till en zigenare.

Det hela går snarare ut på (har jag lärt mig) att skaffa sig en uppsättning analytiska verktyg för att kunna dissekera och undersöka allt som omkring oss som kommunicerar ett medvetet budskap. En skicklig retoriker behöver alltså inte alls vara duktig på att tala eller ens övertyga - det enda han behöver vara duktig på är retorikerns verktygslåda.

Fast jag erkänner att när jag sökte till kursen så var det med syfte att kunna blåsa zigenare på pengar via en serie komplicerade affärer på blocket där begagnade bilar stod i fokus för en avancerad affärsplan jag arbetat fram på Affärsplan A - en sommarkurs som jag läste förra året.

Nej, nu ljög jag som fan. Jag har har inte ens körkort och skulle aldrig komma på tanken att försöka gå med vinst i en begagnad bilaffär med en zigenare. Vissa saker är folk bara jävligt bra på!

Hurra för bra bilaffärer på blocket!



Nu kanske någon sitter där allmänt moraliskt indignerad:

Men gud, vad säger karln?

Är zigenare bra på bilaffärer, vilken fördom?!

Eller säger jag att svenskar i gemen är dåliga på att förhandla?

Vem vet?



Jag vet, men jag tänker inte berätta för er vad som är det rätta svaret.

Vill ni ha rätt svar så får ni skicka 100 kronor till min affärspartner Seppo Grönlund.

Skicka pengar:



Strunt samma. Hur som helst så "läste" jag högskolan i Gävles bibliotek. Och jag är inte 100% säker på att jag menar allvar?



Här är min "läsning":

Jag tycker man kan läsa högskolebiblioteket (hädanefter hb) som en balanserade arkitektonisk motsats till de gamla militärkasernernas stela, cermoniella och slutna former. För man ska komma ihåg att det trots allt rör sig om en gammal militärförläggning och en sådan ska enligt mig utstråla helt andra värden än ett bibliotek.

Så hb:s formspråk är alltså en motsats till resten av det gamla regementsområdet.
Som argument för detta vill jag peka på att hb egentligen borde vara en helt rund byggnad, vilket det inte är. Istället är det som en tårta ur vilken någon skurit en generös portion och öppnat upp hela bibliotekstårtan för allmän insyn. Om arkitekten inte skurit ut den här tårtbiten så hade formspråket blivit helt annorlunda. Vi hade då istället fått en rund sluten byggnad, inte helt olik ett medeltida fästningstorn.

Något som man inte kommer in i om man inte gett sig fan på det.

Utan den utskurna tårtbiten hade hb nog uppfattats så här?



Att hb är tänkt att balansera och bryta upp det rigida och smått hotfulla formspråk som de gamla kasernerna ger uttryck för blir också tydligt när man ser till vad arkitekten visar där tårtbiten skurits ut.

Om han velat ge harmoni och förstärka intrycket av att vi hamnat på en gammal förläggning snarare än ett modernt campusområde så hade han antagligen valt att låta väggarna som exponeras vara i samma material och gula puts som resten av kasernerna. Men istället visar han upp en mjuk yta av betsat trä. Marken sluttar dessutom upp mot byggnaden och mellan gräs och fasad finns buskar utplanterade vilket ger intrycket av att byggnaden rest sig ur marken snarare än uppförts av Skanska Betong.

Som en grodd?



Samma sak med taket. Det naturliga valet hade kanske varit koppartak eller tegel. Istället väljer arkitekten ett levande torvtak som faktiskt växer och frodas. En sorts biologisk entropi som aldrig skulle tillåtas i ett militärt formspråk präglat av disciplin och raka linjer.

Slut på "läsningen". Känns som om jag precis lika gärna kunde hitta på det där on-the-fly - eller så tog det flera timmar av medveten och vetenskapligt grundad analys?

För övrigt kan jag konstatera att jag är extremt förkyld för ögonblicket - och så fort man nämner det nu så dyker svininfluensan upp som samtalsämne. Bara det faktum att det dyker upp som samtalsämne säger mig att det är en vanlig förkylning jag drabbats av - annars skulle jag kommuncierat det här via ett medium. Alltså inte ett medialt medium utan via nåt jävla hokus-pokus-trams av typen Saida. Och sånt skit tror jag inte ett ögonblick på, så jag lever och mår bara allmänt pissigt.

Den dagen pestkärrorna börjar rulla genom staden, och då menar jag inte de där gamla taxibilarna som det luktar spya i så kan ni väl väcka mig - om jag lever?



Det var väl allt för ögonblicket. Eller nästan allt. Funderar på att börja stava mitt namn med mitt mellannamn i förkortad form; alltså:

Mvh, Tony P. Nordin.

Vad tror ni om det?

P. Diddy tycker säkert det är coolt? :)

Yeah, you go Tony P. Nordin!

Stig-Björn Ljunggren

Satt och kikade igenom mina gamla blogginlägg och ramlade över en bredsida jag avlossat mot Expressenkrönikören Ulf Nilsson. Det handlade om en i mitt tycke ganska arrogant inställning till makten och principen om allas likhet inför lagen. Ni hittar inlägget här.

Upptäckte till min stora förvåning att min förebild bland statsvetarna, Stig-Björn Ljungren hade varit in och kommenterat det. Nämnde nämligen även honom i mitt inlägg. Ärligt talat så hade jag inte en tanke på att han skulle skulle läsa det - det var ju Ulf Nilsson jag var förbannad på, haha...

Hur jag ibland känner mig efter att ha läst en Nilsson-krönika:


Nä, men när jag såg Stig-Björns namn så kändes det väl lite som om jag skrivit en hockeyblogg om brynäs och spytt galla över deras center för att dagen därpå finna att Mats Sundin varit in och kommenterat.

Så Stig-Björn, som du kanske förstår var det Ulf jag var lite arg på snarare än dig. Även om jag inte håller med dig i själva sakfrågan.

Till Ulf Nilsson, om du nu läser detta vill jag bara säga - snälla lägg ifrån dig pennan och kliv bort från anteckningsblocket med händerna i luften så vi kan se dem!

Ulf, ingen mer behöver bli verbalt skadad. Låt bli pennan!



Eller där kanske jag tog i lite väl hårt? Faktum är att jag läste en krönika av honom nyligen där jag upptäckte att jag höll med om vissa saker - långt ifrån allt, men del nickade jag instämmande åt.

Den lärdom jag dragit av detta är väl att fler än jag trott tydligen läser det man skriver? Så med bakgrund av detta vill jag bara avsluta med att säga:

Salma Hayek



You can do better! Please call me!

Bill Gates



Can I have some of your money?

Bobby McFerrin och den pentatoniska skalan

Ni minns säkert Bobby McFerrin, ni vet snubben med hitlåten "Don't worry be happy"?

Här är ett litet uppträdande från den 12 juni. Han använder sig av publiken för att demonstrera den s.k pentatoniska skalan. Det är alltså en skala som innehåller fem toner och som finns i så gott som alla världens musikkulturer - iallafall enligt wikipedia.

Tyckte det var rätt fascinerande hur snabbt publiken fattar vad det är han försöker åstakomma och hur väl det fungerar.

Hundvalp fast i ryggläge

Ett litet feelgood-klipp så här inför helgen är väl ändå aldrig fel?



Och en lite smårolig bild:



Och till sist: Ja, han tycker allt är bra! :)

Alternativ till att riva Alderholmsbron i Gävle

Ända sedan Alderholmsbron byggdes i Gävle och skar av båttrafiken uppströms så har frågan om det inte varit bättre att bygga en klaffbro, alternativt inte bygga någon bro alls stöts och blötts i pressen och politiken här i stan.

Senast igår läste jag en insändare som klagade på bron som den ser ut idag.

Nu har vi en bro där. En icke öppningsbar jävligt permanent bro. Att tro att kommunen ska riva den eller lägga ner enorma summor på att bygga om den till en klaffbro är inte särskilt realistiskt.

Så här ser bro-situationen ut i dagsläget (eller inte exakt i dagsläget eftersom flygfotot har något år på nacken, men själva bron ser likadan ut):



Jag har ett förslag på en lösning som inte kräver stora pengar eller förlust av politisk prestige åt något håll.

Min idé går ut på att man istället för att angripa själva bron gör som de gjort inne i Gävle sjöstad - alltså man gräver en kanal. Så här ser det ut inne i vår nybyggda stadsdel:



Hela sjöstaden är genomkorsad av såna här små kanaler som är fullt tillräckliga för så gott som alla fritidsbåtar som i dagsläget hindras att komma längre upp i ån på grund av Alderholmsbron.

Tänk er då att man istället för att riva, bygga om alternativt acceptera läget gräver en liknande kanal som sträcker sig så här:



Det svarta strecket är alltså hur jag tänkt mig den nya kanalen.

Vad är då fördelen med mitt kanalförslag?

* Man slipper bygga om eller riva den nuvarande bron.
* Alla fritidsbåtar som i dagsläget hindras av bron kan ta den nya kanalen förbi den.
* Kostnaden för en höj/sänkbar klaff i vägbanan blir minimal när bredden på kanalen inte är mer än 4-5 meter.

Det är fullt möjligt att jag missat någonting totalt grundläggande i mina tankegångar kring det här, men visst verkar det genomförbart?

Att konstruera en höj- och sänkbar miniklaff med ett par meters bredd borde väl inte vara särskilt dyrt eller tekniskt komplicerat? En helt vanlig stålplåt av den sort som används när gator grävs av inne i stan på grund av markarbeten borde väl funka alldeles utmärkt?

Jag funderar på att skicka in det här som ett medborgarförslag så jag tar gärna emot kritik och tankar kring det hela.

Så vad tror ni?