Nyspulver med konsekvenser

När jag var ung så var jag barnsligt förtjust i alla sorters skämtartiklar. Även skämtartiklar som egentligen inte var så lustiga - som ett litet troll i vars mun man kunde stoppa ännu mindre cigaretter och tända på. Det lilla trollet stod då där med sin pyttelilla cigarett och puffade ur sig små perfekta rökringar med jämna intervall under nån minuts tid, och det var väl allt den gjorde.

Så här borde det sett ut:



Plastisbitar med flugor i, blodkapslar, försvinnande bläck och brinnande skumormar var också sånt jag hade i min ägo. Skumormarna var en liten kapsel som man antände och då blev det en kemisk reaktion som fick kapseln att expandera till en lång korv av nåt skumliknande material, förmodligen extremt cancerframkallande och med största sannolikhet förbjudet idag.

På framsidan av dessa skämtsaker kunde man alltid se en teckning över hur det var tänkt att ”skämtet” skulle gå till; typ på skumormsförpackningen var det en bild på två kobror som reste sig mot en dam medans busaren kunde ses stå bakom ett hörn och skratta. Bilderna överensstämde alltså sällan med verkligheten.

Så när min granne fyllde år så köpte jag givetvis en skämtpryl till honom, - nyspulver. Han blev rätt glad över min present, även om det var lite oklart exakt hur man skulle använda detta nyspulver?

Nåt i den här stilen?



Skulle man smyga sig på folk och hysta det i ansiktet på dom? Eller kanske sprinkla det försiktigt över sitt offers ansikte medan de sov? Vi hade ärligt talat inte en aning. Vi visste inte ens om det fungerade - så min kompis gick med på att prova sin nya födelsedagspresent på sig själv.
Vi bröt förseglingen på den lilla glasbehållaren och hällde ut lite i handen på min kompis som snortade i sig det hela utan att tveka.

Om bilden på framsidan av nyspulversförpackningen hade varit sann så skulle min kompis nu börja nysa kraftigt och på ett underhållande vis. Så blev det inte. Min vän tittade lite förvånat på mig samtidigt som hans ansikte blev högrött och han började blinka kraftigt vartefter han fortsatte med att vråla rakt ut:

”AAAAAAH! DET SVIDER, DET SVIDER!!”.

Han försökte snyta ut pulvret men det hade redan gjort sin skada. Han fortsatte skrika högljutt samtidigt som han började skaka och grina mellan hulkningar och snorande. Det här var ju givetvis rätt underhållande för oss åskådare, men någon nysning hade vi ännu inte hört - så vi var lite besvikna.

Att förmå min vän att ta ytterligare en dos för att se om det eventuellt skulle ge önskat resultat var helt lönlöst eftersom födelsedagsbarnets bölande nu hade nått oanade nivåer.

Jag beslöt mig för att vara lite snäll och släpade med honom in på toaletten och sa åt honom att skölja ur näsan med kallt vatten. Så han sticker in huvudet under kranen och låter ljummet vatten strömma in och mildra smärtan. Det hela fungerar, i allafall till en början. Men en bit in i nässpolningen sprätter han iväg från handfatet in i väggen samtidigt som han vrålar med rösten fylld av panik och smärta:

”AAAAAAAAAAJ!! MINA ÖGON! JAG ÄR BLIND! DET SVIDER, DET SVIDER! MAMMA MAMMA!”

Vad vi inte räknat med var att genomspolningen i kombination med att han hade huvudet upp och ner under kranen på något vis spolade upp ”nyspulvret” bakvägen in i hans ögon. Att försöka ge honom ytterligare goda råd var rätt poänglöst vid det här laget eftersom mitt första tips inte slagit så väl ut. För övrigt så skrek han fortfarande rätt ut och gnuggade sina ögon frenetiskt samtidigt som snoret rann som en vårflod ur näsan på honom.

Produkten i fråga:



Slutligen så kommer hans mamma inspringade, ser sin son liggandes i en snyftande hög på golvet med ögonglober som skulle ha gjort Marty Feldman avundsjuk. Hon tog honom till vårdcentralen på en gång där han tydligen fick ögonen spolade med saltlösning samt lite tabletter för att motverka den allergichock han tydligen fått. Han återhämtade sig ganska snart rent fysiskt även om händelsen förmodligen lämnade djupa känslomässiga ärr efter sig. Nyspulvret beslagtogs och vi fick aldrig tillbaka det.

Ett offer för nyspulver?



Så här många år efteråt skulle det ha varit roligt att veta exakt vad det var för ämne i det där ”nyspulvret”. Mitt tips är att vad det än var så är det nog väldigt förbjudet idag...