söndag 31 maj 2009

Bröd på söndagarna

Har märkt att i 95% av fallen när jag måste köpa mjukbröd så tycks det vara söndag! Det är rätt värdelöst eftersom så gott som allt bröd i affären är som äldst just vid den tidpunkten.

Hur brödet i butiken ter sig för mig på söndag kväll:




Blir därför nästan alltid tvungen att nöja mig med hårdbröd istället och när det väl blir måndag så har jag glömt bort att jag skulle handla den där limpan - ja fram till nästa söndag då.

fredag 29 maj 2009

Ärtsoppa med tabasco

Hade jävligt dåligt med pengar häromdagen, så det påminde mig om alla andra dagar i mitt liv.
Så jag köpte ärtsoppa för mina sista pengar. Fördelarna med ärtsoppa är flera, det är billigt och dessutom är det baljväxter inblandade - så man är mätt bra länge - iallafall enligt GI-metoden.

Tragisk måltid:


Hur som helst så slog det mig att baljväxter är grunden i typ tacos och sånt skit? Alltså Mexikansk mat. Gott som fan, men inte speciellt billigt när man köper den via våra butiker.

Men ärtsoppa är iallafall fortfarande billig (om man köper den i plastkorvsformat) och med den kunskap jag hade om ärtor, baljväxter, mexikansk mat, och ärtsoppa så drog jag en rövare. Jag öste ner tabasco i ärtsoppan, och fan, det smakade jävligt bra!

Så det kan jag bara rekommendera!

Ärtsoppa som jag upplever den kryddad med tabasco:

onsdag 27 maj 2009

Hundbajspåseautomaten

Tog en cykeltur upp till Hemlingby tidigare idag. Cyklade igenom ett villaområde och fick syn det här:


Rätt smart liten sak av någon som tröttnat på att kliva i hundskit på sin väg till hästhagen.



Min spontana reaktion var den att det här är ju något som borde finnas överallt? Kan inte kosta många kronor?

Hur som helst, bra initiativ av villaägaren?

måndag 25 maj 2009

När Gävle kämpade för Hitler!

Sommaren 1941 tog de styrande i Gävle ett kontroversiellt beslut, ett beslut som mörkats av makten i över 68 år, om jag räknat rätt. Gävle allierade sig med Hitler och tredje riket, om jag räknat rätt.

Andra världskriget härjade som värst och ondska i form av nazism och fascism stod mot de demokratiska värderingar som format europa och västvärlden sedan upplysningstiden. Av någon anledning så valde Gävles maktelit att ställa sig på de ondas sida, närmare besämt Hitlers Tyskland. Gävle hade länge varit ett intellektuellt bakvatten. Anledningarna till detta är flera. Vår historia var solkad av slavhandel och maktfullkomlighet. De offentliga avrättningar som vi som län höll fast vid ända långt in på 80-talet avskaffade de flesta civiliserade länder vid 1900-talets början.

Man kan misstänka att allt detta sammantaget gjorde att Gävle som stad och samhälle drogs mot de värderingar som präglade Tyskland under nazist-eran.

Detta gjorde också att Gävle som stad polariserades och alienerades från resten av Sverige. Vi framstod som en skamfläck och folk i resten av landet slutade nämna Gävle vid namn utan sade istället bara "Det där stället" när staden kom på tal.

Så när resten av riket slogs för sin neutralitet och fred så valde Gävleborg att aktivt stödja Tyskland och nationalsocialisterna. Det hela skedde i största hemlighet varför det inte är förrän nu som denna otroliga historia äntligen dras fram i ljuset. Historien förklarar också varför Gävle har två ohyggligt fula parkeringshus mitt inne i stan. Det är nämligen inte en slump att de ser ut som betongbunkrar – det var nämligen det primära syftet för byggnaderna när de konstruerades.

Bakgrunden till varför Gävle valde att ingå denna högst tveksamma allians tros bottna i att Gävles borgmästare var släkt med en person högt upp i den tyska makteliten. Vilken denna släktning var, eller om det ens är sant har dock aldrig kunnat klargöras.

Gävles borgmästare vid tidpunkten för alliansen, Sigismund von Afterskaft:



Och hans katt, Svanzi:



Bland tidigare historiker har en allmänt rådande hypotes varit att Gävles liberala slavpolitik varit anledningen till varför Hitler valde att ingå avtalet med denna ganska obetydliga havsstad i södra norrlands regioner av konungariket Sverige. Men jag anser att det inte helt går att avskriva släktskapshypotesen - det går att ana en viss likhet mellan von Afterskafts mustasch och Stalins mustasch. Om det ligger något i det får framtiden kanske utvisa.

Hur som helst. Alliansen med Hitlers Tyskland gav mycket lite i utbyte för båda parter. Gävle hade inte mycket att komma med och tyskarna hade fullt upp med kriget och provinsiella affärsrelationer med en liten skitstad uppe vid nordpolen stod långt ned på agendan.

När krigslyckan vänt för Tyskland och nederlaget närmade sig fick gävleborna kalla fötter och började alltmer oroa sig för att de allierade fått nys om den oheliga alliansen. Man befarade att staden skulle invaderas av engelska och amerikanska styrkor. Ett antal krisplaner arbetades fram. Man kom fram till att det troligaste scenariot var att de allierade skulle anfalla staden med en amfibieattack upp längs gavleån för att på så sätt snabbt kunna storma slottet – och om slottet föll var staden förlorad. Det enda försvar som fanns där var ett armborstregemente som vid den här tidpunkten var ganska föråldrat.
Det bestämdes därför att det barnhem för föräldralösa, fattigsjukhuset, djurhemmet för övergivna hundvalpar och gratisrestaurangen för mindre bemedlade som låg strax invid torget skulle jämnas med marken för att ge plats åt två nya befästningsverk. Efter att det slutförts skulle gavleån och slottet lättare kunna försvaras på ett effektivt sätt.

Bilder på försvarsverken som de ser ut idag:





Nervositeten i staden ökade alltmer och paranoja började breda ut sig. Tidningarna publicerade extra bilagor som spädde på jänkarskräcken. Det här är ett kopparstick från en bilaga som Gefle Dagblad publicerade våren 1943. Rubriken var:

Nu dör vi allihopa!


Det hela följdes upp dagen därpå med den extremt spekulativa, och helt osanna krigsbilagan:

Vad var det vi sa!




Tidningens chefsredaktör fick utstå mycket kritik efter kriget på grund av dessa två bilagor. Hans avrättning på torget ett par månader senare beskrevs av vittnen som det mest utdragna och grymma de skådat i avrättningsväg.

GD:s chefsredaktör möter sitt öde på stortorget efter kriget:



Den här panikslagna och allmänt paranoida stämningen fick katastrofala konsekvenser tidigt en junikväll 1945. Vädret var vackert och solen hade precis sänkt sig bakom horisonten. Trots detta kunde man ana att det låg något i luften. Denna allmäna stämning missade Gävle kajaksällskap. De hade varit ute på en tur i bukten och paddlade hemåt upp längs gavleån för att så småningom ta upp sina kajaker vid Boulongersskogen, strax ovanför den plats där en kyrka sjunkit ner och försvunnit genom marken ett par år tidigare, eller senare, jag kan ha räknat fel.

När klubbens medlemmar paddlade förbi slottet upptäcktes de av armborstregementet som på order av landshövdingen gick vakt dygnet runt. Regementet signalerade att de var under attack från å-kanten - precis enligt de domedagsscenarion staden förberett sig för. Signalen uppfattades av garnisonen som besatt de nyligen konstruerade försvarsverken. De öppnade eld med allt de hade, en kulspruta samt en katapult mot det intet ont anande kajaksällskapet. Blodbadet var ett faktum. När kul- och stenregnet upphörde var nio av kanotisterna döda och ytterligare åtta allvarligt skadade.

Av en ren tillfällighet råkade en ung Ingmar Bergman befinna sig på plats precis när massakern inträffade. Hans bilder beslagtogs och gömdes i olika arkiv men här kan ni för första gången på jättemånga år, om jag inte räknat fel, se den fasansfulla händelsen ur Bergmans perspektiv:





Det var denna traumatiska upplevelse som fick honom att skapa sina mästerverk några år senare.

Gavleåns stränder färgades rött av blodet från de olyckliga kanotisterna. Men det var försent - katastrofen var ett faktum.

Soldater från slottets armbortsregemente betraktar förödelsen:



Detta blev en väckarklocka för staden och dess styrande. En depesch sändes skyndsamt iväg till de rykande resterna av Berlin där budskapet att Gävle inte längre avsåg hedra vilkoren för den allians staden ingått med Tyskland några år tidigare framfördes. Vad som skedde med depeschen är höljt i dunkel – han hördes aldrig mera av. För de styrande i staden och gävleborna i allmänhet var dock alliansen efter detta ett avslutat kapitel.

Eftertankens kranka blekhet fick staden att kollektivt försöka tysta ner hela det pinsamma och svarta kapitlet i stadens historia Försvarsanläggningarna bygges i största tysthet om till parkeringshus – en funktion som byggnaderna fortfarande har. Men vandrar man längs Drottninggatan och Kyrkogatan ned mot heliga trefaldighetskyrkan så kan man fortfarande skönja deras ursprungliga funktion form av grova betongytor och öppna skottfält ned mot å och slott.

Historiska bevis:





Att gävleborna i gemen inte känner till sanningen får nog tillskrivas styrkan i den kollektiva lögnen. För det är väldigt naivt att tro att någon skulle gå på en sådan bluff. Vilken stad skulle uppföra två så ohyggligt fula parkeringshus mitt inne i stadens centrum? Varje någotsånär begåvad människa förstår väl att parkeringshus, i den mån de byggs inne i centrum grävs ner eller åtminstone ges en mer estetiskt tilltalande utformning.

Det hela blir ännu mer absurt när man inser att Gävle som stad grävt ner en galleria, "Nian" under jord och sedan lagt det s.k "parkeringshuset" ovan mark. Vem tror på en sån sjuk historia?

Det olyckliga kajaksällskapet fick ersättning från Brottofferfonden och de omkomna begravdes i ett för ändamålet uppfört mausoleum inne på gamla kyrkogården. Som en sista hyllning till de fallna begravdes de i sina kajaker. Tittar man in genom mausoleumets fönster kan man än idag se kajakerna staplade längs väggarna i den röda tegelbyggnaden.

Den gamla ambulansen från Skutskärsresan

Var ute och cyklade häromdagen och tog mig upp till det nybyggda Jula och Biltema uppe vid ICA Maxi i Andersberg. Tänkte jag skulle köpa ett kullager för min cykel som är på väg att kollapsa (se förra inlägget). Tyvärr hade varken Jula eller Biltema det jag sökte, men på ICA Maxis parkering stod något som jag tyckte var lite intressant.

Det var en uråldrig ambulans. Den var nog inte lika gammal som skjulet jag fotograferade, men visst fan ser den gammal ut?

tisdag 19 maj 2009

Cykeltur till Skutskär.

Tog en cykeltur idag. Enda anledningen var att jag ville se hur långt jag egentligen orkade cykla. Min cykelkompanjon Sundin har nämligen, och nu använder jag hans egna ord: "En F1-cykel!". Well La-di-laaaaa! :)

Va fan, min har knappt två runda hjul! Hade märkt att tramporna var lite vinda. Tänkte att det berodde på att den förra ägaren som skruvat ihop skiten inte orkat efterdra skruvarna två veckor senare. Förmodligen spelade det in i cykelns miserabla tillstånd, men det kan ändå inte förklara den totala katastrofen.

För det första så hade ett lager nere vid vänster trampa helt kollapsat. Det ska sitta en kåpa ivägen, men den hade ramlat av och lagret som ska stabilisera tramporna var därmed fucked.

Klicka på bilden.



Sket dock i skadorna på hojen. Det var relativt vackert väder och när jag väl insåg att jag trampade runt på ett enda wobblande lager hade jag redan kommit till Furuvik.

Mådde ganska bra. Men ändå. Insåg rätt snabbt att jag inte riktigt hade samma ork som vid samma tid som för ett år sedan.

Hur som helst. Istället för att stanna så anpassade jag mitt trampande till själva wobblandet och rätt som det var hade jag cyklat över två mil - för sent att vända om. Försökte komma på några bra ursäkter för att avbryta utflykten. Hade ett antal saker att skylla på. Det faktum att jag inte kunde trampa på i den utsträckning jag ville skavde som fan på min cykel-själ. Det är alltid som härligast när man kan trampa sig ur en brant uppförsbacke. Nu blev jag tvungen att stanna halvvägs upp och gå eftersom jag inte ville bli stående med kollapsad vevaxel mitt ute i ingenstans. Inga ursäkter var dock bra nog.

Fast ändå, jag älskar friheten själva cyklingen ger mig. Så jag fortsatte.

Jag tog omvägen via Bomhus, små skogstigar och vidare längs gamla Furuviksvägen. Upptäckte något intressant längs pärlbandet av extremt dyra sommarstugor. Även äckligt rika jävlar älskar tydligen sina barn? Placerar du ut en liten docka på en barncykel mitt i gatan så kommer den antagligen att fungera bra mycket bättre som ”farthinder” än vad en vanlig jävla skylt gör. Dock tveksamt om det är lagligt.

Bra "Farthinder"?

Klicka på bilden.



Tog mig vidare och nådde Harnäs. Numera är det inte mer än en kort vägsträcka med pittoreska gamla kåkar spridda längs gatan. Cyklade ner längs gatan, förbi den sedan länge nedlagda butiken och svängde sedan vänster ner mot havet för att kunna följa järnvägsspåret söderut till jag spottades ut i Skutskär.

Precis efter att jag svängt vänster åkte jag förbi ett gammalt skabbigt garage. Såg inte mycket ut för världen så jag cyklade vidare. Efter 200 meter var jag tvungen att stanna – jag hade sett något. Cyklade tillbaka och tittade närmare på den gamla träbyggnaden. Det var inte mycket mer än ett två-delat garage med en sorts verkstadsbyggnad vid sidan om.

Men på de två garageportarna kunde man läsa, om än aldrig så svagt, Ambulans och Brandbil. Det var inte mycket mer än en antydan i vitt ovanpå den flagnande röda falu-färgen som präglade byggnaden, men texten fanns fanns där.

Klicka på bilden.



Vid ett tidigare tillfälle hade byggnaden huserat inte bara en ambulans utan även en brandbil.


Klicka på bilden.





När då?

Verkade jävligt konstigt. Ska forska lite i det.

Det kändes som att blivit kastad tillbaka i tiden till runt 1940, eller möjligtvis 1950? Har svårt att föreställa mig att Harnäs skulle haft egen ambulans och brandbil efter det?

Mitt i byn fanns dessutom en gammal bybutik. Kan någon tänka sig att den skulle haft ett existensberättigande efter 1979?

Klicka på bilden.



Som för att understryka den upplevda anakronistiska upplevelsen noterade jag förstrött att den enda antydan till "brandbil" jag sett i byn nog aldrig skulle rulla igen? "Gräsbrand" kanske?

Klicka på bilden.



Onekligen en tid som sedan länge är förbi.

Fortsatte ta bilder av den halvdöda idyllen. Vid det här läget var jag mest glad över att cykeln fortfarande höll ihop. Hur som helst.

Rätt vackert dock?

Klicka på bilden.



Avbröts rätt bryskt i mitt fotograferande av en galen boxerhund som skällde ut mig efter noter - la la la.

Fortsatte min färd och nådde ganska snabbt Skutskärs centrum varpå jag vände hemåt.

Det hade börjat regna och jag ville ta mig hem så fort som möjligt.

Så jag tog den väg som "kändes" snabbast! :)

söndag 10 maj 2009

Bäverdammsförsök 1.0

Tog cykeln förbi Kungsbäck och upp längs joggingspåret. Hade nämligen läst i tidningen för några veckor sedan att bävrar gått upp i bäcken och börjat gnaga ner träd. Bevhöde inte leta länge förrän jag hittade spår efter dem.





Ska ta en ny cykeltur lite senare i veckan för att se om jag kan hitta nån sorts damm, eller rentutav se en livs levande bäver?

På vägen hem hittade jag tyvärr också en överkörd igelkott. Raggar-crusingen i lördags tog nog livet av den skulle jag tro. Hoppas den inte hade några ungar.

söndag 3 maj 2009

Medborgarförslag 2.0

Ja, då var det dags att för andra gången skicka in ett medborgarförslag. Förra gången gällde det belysningen på gamla gustavsbro, eller snarare avsaknaden därav. Det förslaget genomfördes faktiskt och numera sitter det ett antal snygga gatubelysningsarmaturer längs bron.

Mitt nya förslag gäller ett förbud mot bokstaven "L" i alla kommunens skriftliga handlingar. Eller nej, vänta det hade ju ingenting med mitt förslag att göra - det var en märklig dröm jag hade häromnatten. Nej, förslaget jag tänkte lämna in gäller det s.k rosettfönstret på sjömanskyrkan. Ett rosettfönster är ett stort rund kyrkofönster indelat i målade sektioner så att det påminner om en blomma - logiskt nog.
Kollar man på sjömanskyrkans rosettfönster så är det en sorglig syn. Grådassigt och jävligt. Och då är det ändå bland det första turister och resenärer som anländer till Gävle via tåg eller buss ser! Jag tänkte helt enkelt föreslå att kommunen snyggar upp fönstret, putsar, rengör och fräschar upp det. Har fyllt i själva förslagsforumläret och tänkte gå ner imorgon (måndag) och lämna in det.

Jag återkommer i ärendet när jag hört lite mer.

Så här ser kyrkan och dess fönster ut idag (klicka på bilden för större kyrka och ökad rosettfönstersolkighet):