torsdag 31 mars 2011

Besöket på Hedvigs trädgård

Drog iväg på en liten cykeltur tidigare idag eftersom jag bestämt mig för att införskaffa och driva upp "Blomman för dagen"-blommor i fönstret. De ska tydligen växa som ogräs så länge man ger dem tillräckligt med vatten och näring.

Så jag trampade iväg till Hedvigs trädgård. Det ligger ungefär borta vid högskolan. Eller närmare bestämt här:



Det märks redan utanför att man inte kommit till någon "växt-stormarknad" a'la Växus eller Blomsterlandet uppe vid Hemlingby.

Ser rätt mysigt utan plus att jag gillar jag som satt till vänster om dörren.

"Men hallå!!!! Vi hundar är också välkomna till butik och café!".



Hur som helst så gick jag in och hittade snabbt Blomman för dagen-frön. Och eftersom jag ändå var där så tog jag och strosade runt lite bland växtligheten. Jag hade hört att det skulle finnas ett café här men det var inte förrän jag såg det med egna ögon som jag insåg hur genialt det var!

I slutet av växthuset fick jag syn på fiket:



Eftersom jag ändå var där så bestämde jag mig för att köpa en kopp kaffe.



Medan jag gick och smuttade på javan (som för övrigt inte kom ur någon äcklig automat utan man fick själv fylla koppen från en termos som stod på ett bord) så passade jag på att ta lite bilder för att föreviga mysighetsfaktorn på bild:













Extremt mysigt café med gott kaffe dessutom. Så om man pluggar på högskolan och är ett gäng som ska träffas för att plugga inför en tenta eller göra ett grupparbete så gå hit istället för att sitta i högskolans mediokra skit-café!

Dessutom hade de en kaninbur mitt i all växtlighet. Möjligtvis som mat åt de köttätande växter som de kanske säljer under disk? Hmmmm...



Nom nom nom...



Som en sista liten bonus så var det en extremt söt tjej som tog betalt för mina frön när jag var klar med mitt besök.

Helt klart ett ställe som är värt att besöka!

Min Blomman för dagen-odling får nog inte plats i köket - men det går säkert att lösa på nåt vis.

Mitt kök för närvarande:




Innan jag avslutade cykelturen så tog jag vägen förbi morsan och farsan och plockade upp lite blomjord. Där hemma låg hunden som vanligt och surade för sig själv.



Enda gången den kraken blir glad är när man öppnar kylskåpsdörren, haha...

Jaja, det var allt för ögonblicket.

Peace out!

onsdag 30 mars 2011

Historien om det uppstoppade lejonet

Jag hittade den här bilden på nätet av ett uppstoppat lejon:





Såg ju inte riktigt klokt ut!

Det visar sig att lejonet stoppades upp här i Sverige på 1700-talet av en snubbe som aldrig sett ett levande lejon och då blev det lite tokigt.

Här är hela historien:



Rätt roligt.

Peace out!

tisdag 29 mars 2011

Copyswede och den vilda jakten på pengar

Jag läste följande märkliga artikel på IDG.se.

Varje gång du köper en mp3-spelare, en tom CD- eller DVD-skiva så går en del av dessa pengar till en organisation som heter "Copyswede".

Copyswede plockar in dessa pengar och slussar dem vidare eftersom de utgår från att du som konsument kommer att använda tomskivorna till att kopiera musik, filmer och andra upphovsrättsskyddade verk från dina polare och familjemedlemmar.

Privatkopiering är nämligen helt lagligt i Sverige och avgiften på tomma skivor skapades för att se till så att personer som Per Gessle inte skulle förlora några korvören på låtar som "Fiska fiskar" etc.

Privatkopiering är enligt copyswede själva följande:

En inskränkning i upphovsmannens ensamrätt till mångfaldigande är att var och en för sitt privata bruk får framställa ett eller några få exemplar från en laglig förlaga utan upphovsmannens tillstånd.

Så långt allt väl. Men samtidigt så har det blivit allt vanligare med olika typer av DRM-skydd vilket gjort det svårt att ta backup på eller dela med sig av musik och annat till sina vänner.



Det är nu det börjar bli intressant.

För enligt lagen är det nämligen olagligt att numera kringå dessa kopieringsskydd:

52 d § Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen
eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog
spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av
ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk
skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller
begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett
upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk
åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande.

Första stycket gäller inte när någon som lovligen har tillgång
till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk,
kringgår en teknisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på
verket. Lag (2005:359).


Det är alltså tillåtet att kringå eventuella DRM-skydd om du inte kan se eller lyssna på prylarna du köpt, men det är inte tillåtet att kringå dessa om ditt syfte är att dela med dig till dina kompisar.

Något som faktiskt ändå är lagligt!

The IT-Crowd har en rätt rolig film vad gäller piratkopiering:



Eftersom folk inte längre köper tomma CD- eller DVD-skivor i någon större utsträckning längre samtidigt som försäljningen av mp3-spelare också dalar så har Copyswede bestämt sig för att hitta nya inkomstkällor.

De har fokuserat på USB-minnen, hårddiskar och nyligen: mobiltelefoner!

Copyswede tycker att vi ska betala en extra straffskatt på våra mobiler eftersom dessa numera också kan spela mp3-låtar.

Eller som de själva uttrycker saken:

Lagen säger att upphovsrättshavare har rätt att bli ekonomiskt kompenserade för tillåten privatkopering av filmer och musik. Pengarna ska komma från avgifter på produkter som är ”särskilt ägnade för privatkopiering”.


Japp, för är det något som mobiltelefoner är särskilt ägnade för så är det musik. Jag har iof hört att väldigt många använder sina mobiler till något annat. Tror den tekniska termen är mobiltelefonsamtal.

En så här stor mobiltelefon måste nog beläggas med flera tusen i straffavgift?



Men det jag vänder mig mot mest här är det faktum att förhandlingarna om avgifter på nya produkter sker mellan Copyswede och olika bransch-organisationer som pysslar med att sälja eller tillverka hemelektronik.

Hallå? Vem representerar oss konsumenter då?

Artister och upphovsrättsfolket finns ju i ena ringhörnan och i den andra hittar vi elektronikbranschen.

Men borde inte konsumentverket kliva in och bli en aktiv part i dessa förhandlingar?

Från deras hemsida:

Konsumentverket är en statlig myndighet som är till för dig som konsument.

Eller kan det vara så att staten sitter på två stolar här? Å ena sidan så ska de se till så att Per Gessle inte blir utan pengar samtidigt som Konsumentverket ska se till så att vi inte behöver betala onödiga straffavgifter på saker som USB-minnen, externa hårddiskar och mobiltelefoner?

Och även om man accepterar själva tanken med copyright så går det att ifrågasätta vissa aspekter av den.

Låt oss återigen ta Per Gessle som exempel. Hans band "Gyllene tider" släppte 1982 låten "sommartider".

Per Gessle har copyrightskydd på sin låt från det ögonblick han skrev den till dess att han dör plus 70 år utöver detta!

Lysande.

Då tar vi och leker med tanken att du uppfinner ett läkemedel som botar alla sorters cancer. Ta ett piller och cancern försvinner. Vilket skydd har du då för det du skapat. Visst, du satt inte på krogen och totade ihop en fyra-ackordsvisa, men ändå.

Bah, inte direkt några Per Gessle?




Om du lyckas bota cancer så har du 20 års skydd på det du skapat. Lagstiftarna anser alltså att det är viktigare att se till så att Per Gessle får pengar 70 år efter att han dött än att du får pengar i mer än tjugo år om du lyckas bota cancer.

Något är fel?

Det var allt för ögonblicket.

Peace out.

måndag 28 mars 2011

Hus som står tomma i Gävle

Tog en cykeltur i vårsolen nyss. Som vanligt de senaste dagarna så såg det bra mycket varmare ut när man satt inne och tittade ut än hur det verkligen var när man väl befann sig på cykeln.

Eftersom jag tycker det är lite trist och poänglöst att bara cykla omkring helt utan något mål eller mening så bestämde jag mig för att ta en liten runda och fotografera av ett par hus som står tomma och har gjort så en längre tid här i trakten.

Hus nummer ett ligger här (i Sätra) :



Verkar inte vara något större fel på kåken annat än att det klottrats en hel del på fasaden. Man funderar ju på om det skulle gå att köpa loss och hyra ut till studenter eller helt sonika montera ner hela skiten och flytta till något bättre ställe?

Misstänker att det varit någon typ av klubbhus tidigare?







Hus nummer två är också en fristående villa. Ligger borta vid GDG och jag har för mig att någon webb-redaktion höll till där tidigare. Men nu förefaller det stå öde?

Huset läge:



Och så här ser det ut i dagsläget:





Hus nummer tre ligger vid HSB:s kontor här i Gävle. Vet inte om det är "övergivet", men det verkar vara rätt eftersatt vad gäller underhåll. Sommartid så kan man även konstatera att gräset inte klipps och fruktträden på tomten hålls inte heller efter.

Här ligger alltså kåken vid HSB:s kontor:



Och så här ser det ut. En äkta Fritzl-villa....



Det sista huset som jag tänkte ta upp är det det f.d. kårhuset vid gamla högskolan. Kåken har stått tom hur länge som helst och har nu börjat förfalla.

Den ligger alltså här:



Det här huset är det jag stör mig mest på att det står tomt. Jag menar läget är utmärkt och centralt. Känns som ren kapitalförstöring att bara låta det stå och förfalla som det gör i dagsläget.

Eller finns det en förklaring till varför ägaren skiter fullständigt i det? Kanske det drabbats av mögelskador? Eller kan det vara så att ägaren tänker riva hela faderullan och bygga ett större hus på samma ställe - det verkar nämligen som om det ingår rätt mycket tomtyta här. Värt att notera är även att det i anslutning till det här huset finns ett antal äppelträd som ger väldigt mycket frukt på hösten. Ingen verkar bry sig om att plocka dessa äpplen så om ni vill göra en miljö-insats så kan ni gå dit i slutet av augusti och fylla några kassar istället för att gå till ICA och köpa Granny Smith som fraktats runt halva jordklotet.

Äpplena vid gamla högskolan ligger annars ändå bara kvar på gräsmattan och ruttnar.

Så här ser i alla fall den gamla kårbyggnaden ut nu:





Förfallet är också rätt tydligt:





Känner någon av er därute till fler såna här byggnader i närheten så får ni gärna tipsa om dem. Vore intressant att ta reda på lite mer om vilka som äger eller förvaltar dessa fastigheter.

Peace out!

lördag 26 mars 2011

Att vara miljövänlig - Earth hour vs kontorsstolar

Ikväll så var det den s.k. "Earth hour". En timme då vi släcker ner så många lampor vi kan för att paradoxalt nog belysa den utsatta situation vår jord befinner sig i och med att allt fler människor ska dela på vår planets begränsade resurser.

Intressant att notera är att under den här timmen så minskade vår effektförbrukning med 200 MWh.

Minskningen motsvarar ungefär 1/5-dels kärnreaktor:



Visst, jag har inget emot att företag, stater, kommuner, NGO:s eller privatpersoner är med på att släcka lyset under en timme för att sätta fokus på hur mycket vi faktiskt slösar med jordens resurser.

Men jag har en annan grej som jag tror skulle spara jävligt mycket mer energi. Samtidigt så kräver det lite mer av folk, stater, företag, kommuner och privatpersoner än att bara släcka lyset.

Jag pratar om kontorsstolar.

Okej, innan ni klickar bort mig för att kolla på ett youtube-klipp med en gullig gepard-unge så kan ni väl läsa klart först så jag får förklara vad jag menar?

För det mesta så ser våra kontorsstolar ut så här:



Eller så här:



Hur som helst - efter ett tag ser dessa stolar ut så här:



Det är i 99 fall av 100 sittdynan som först ger upp medan resten av stolen ofta är hur fräsch och okej som helst.

Min tanke är att det det skulle vara mycket bättre för miljön om t.ex. kommun, stat, landsting och olika organisationer började jobba i den här änden(!) istället för att släcka lyset under en av årets 8760 timmar.

För är det något som är sant vad gäller kontorsstolar så är det väl att de allt som oftast måste skruvas ihop? Det är ett antal moduler och femtioåtta-trijoner insex-skruvar varav 10% alltid blir över. Eller så saknas det typ samma mängd skruvar.

Kontorsstolar är uppbyggda i moduler:



Så istället för att skrota en hel stol så borde man kunna spara en massa energi och pengar på att bara byta ut själva sittdynan?

Moduler:



Så för att sammanfatta det hela. Det är bra att folk försöker spara el genom att släcka lyset under en timme. Men det skulle gå att spara så mycket mer i resursväg om de hundratusentals kontorsstolar vi använder oss av hade utbytbara sittdynor.

Ärligt talat tror jag att det skulle göra mer för miljön än att släcka lyset under en timme när det ändå inte spelar någon större roll?

Det var väl allt för ögonblicket.

Peace out!

torsdag 24 mars 2011

Då och nu

Cyklade runt lite i höstas i Strömsbro och tog då ett par bilder som jag tyckte var ganska intressanta att jämföra med lite äldre fotografier.

I dessa hus bodde tydligen drängar som jobbade med brännvinsdestillation:



100 år tidigare:



Och här är längan med hus som jag såg den då jag var ute och cyklade:



Femtio år (eller däromkring) tidigare:



Ja, det var allt för ögonblicket.

Peace out!

tisdag 22 mars 2011

Cykelturen till Bönan och hur Tony fann lyckan

Eftersom det var strålande väder imorse utan att det för den skull hade något med kärnkraftsolyckan i Japan att göra så bestämde jag mig för att ta en cykeltur ut till Bönan. Tänkte att det skulle vara kul att se hur pass långt snösmältningen kommit och hur långt in isen låg kvar i Gävlebukten.

Så jag slängde mig på cykeln och kom väl typ 800 meter innan jag blev tvungen att tvärnita ungefär vid polishuset eftersom jag fick syn på en skata som satt en bit ner på stenarna som fodrar gavleåns sidor och glodde suspekt ner mot åns mörka vatten.

Den mystiska skatan:













Skatan plaskade runt och badade för glatta livet i den varma vårsolen.

Nybadad och fin:



Jag packade ner kameran i ryggsäcken igen och bestämde mig för att ta vägen över Skansbron till Lervik för att därifrån fortsätta ut mot Engeltofta och slutligen Bönan. Men när jag nådde brons början inne på Gävle Galvans industriområde kunde jag konstatera att det var helt omöjligt att med cykel ta sig över bron på grund av de stora mängder snö och is som låg kvar på grusvägen som löper parallellt med järnvägsspåret över bron.

Så jag blev lite småsur över att tvingas vända om och ta en omväg via Strömsbro så att jag istället kom fram till Engeltoftavägen uppe vid Gävle golfklubb istället. Men sen var det bara att cykla vidare.

Cykelbanan var torr och fin nästan hela vägen även om de ännu inte hunnit sopa bort vinterns grus - så jag var hela tiden lite småorolig för att råka ut för en punktering då mitt bakhjul är ganska slitet.

Svängde ner vid Engeltofta för att ta mig en titt när jag ändå var där.

Engeltofta i vårsolens prakt:



Isen hade börjat spricka upp lite inne längs stranden:



Men den låg fortfarande kompakt hela vägen över till hela vägen till Korsnäsverken:



Nu såg jag även årets första fjäril. Jag försökte jaga ikapp den för att kunna ta en bild som bevismaterial men den var alldeles för snabb och snön mellan träden alldeles för djup för att jag skulle ha någon chans att lyckas. Så ni får helt enkelt tro på mig!

Jag fortsatte min cykelfärd ut mot Bönan men kom återigen inte speciellt långt förrän jag insåg att jag precis passerat förbi avtagsvägen som leder ner mot kommunens snötipp. Nyfikenheten blev för stor så jag vände om och stod strax framför ett par låsta portar samt skyltar som deklarerade att tippen minsann var stängd!



Som tur var så sträckte sig stängslet bara 20 meter in i skogen så jag tog helt enkelt och knallade runt. Förmodar att de inte brydde sig om att hägna in hela tippen eftersom ytterst få personer åker dit på cykel för att dumpa snö?

Väl inne på området så var det som att befinna sig på månen - eller möjligtvis en glaciär. När jag tänker efter så var det nog som att stå på en glaciär på månen!

Fast på månen flyger inga kråkor omkring.



Det märktes verkligen att det kommit enorma mängder snö den här vintern. Snötippen sträckte sig flera hundra meter ut i alla riktningar och jag var rätt sugen på att vandra ut och undersöka saken närmare. Men så kom jag ihåg en viktig sak med glaciärer, nämligen glaciärsprickor!


Och mycket riktigt så behövde man inte ta många steg ut på isen för att upptäcka djupa mörka sprickbildningar som smältvatten strömmade ner i under den gassande solens tryck.



Det fanns lite mer normala snöhögar längs med tippens västra sida men det hela verkade ändå lite riskabelt. Eftersom jag precis sett "127 hours (trailer)", som för övrigt var en lysande film så visste jag bättre än att ge mig ut på farligheter när jag samtidigt visste att ingen hade en aning om att jag var här.

Normala snöhögar och den platta glaciärytan till vänster:



Så istället för att utmana ödet kastade jag av mig jackan - för vid det här laget var det säkert 17 grader ute och snudd på shortsväder; varpå jag kastade mig på cykeln och fortsatte på mitt äventyr.

Nu började jag närma mig Bönan, men innan man kommer dit så passerar man också Engesbergs camping och där var jag bara tvungen att göra ett till stopp. Jag hade nämligen läst någonstans att den fridlysta lind som växer där till slut dödförklarats efter en herrans massa år.

Personligen kan jag väl tycka att ett träd egentligen ska dödförklaras när folk måste börja hälla ner betong i dess inre för att det överhuvudtaget ska klara av att stå på egen hand. Men å andra sidan är inte jag någon arborist heller!

Den fridlysta och numera dödförklarade(?) linden på Engesbergs camping:



Det finns en historia bakom den här linden som jag tänkt berätta eftersom den är ganska intressant. Men det behöver jag inte göra eftersom bakom den här linden fanns en skylt som gjorde samma sak. Så jag tog ett foto:



Så nu vet ni det!

Tog i alla fall och cyklade ner hela vägen till bryggan strax utanför campingområdet. Där luktade det rutten fisk. Jag misstänker att doften kom från lådorna som stod på kajen. De innehöll rutten fisk.

En fiskeskuta med det romantiska namnet "GE12" låg förtöjd vid kajen inbäddad mellan is och vårsol:



Inte heller här gick det att skymta öppet hav.

En stol däremot:



På vägen därifrån var jag rätt glad över att det fanns djupa vattenpölar man kunde cykla genom eftersom stanken av rutten fisk fastnat på cykeln.

Så nådde jag äntligen Bönan och lotsstationen. Och där slutade också isen!

Underbart väder och väldigt vacker miljö:








Ett par hundra meter ut var havet helt isfritt.



Efter att ha suttit ett tag och njutit i solen samtidigt som jag knaprade på en morot så vände jag cykeln 180 grader och började trampa hemåt igen.

Stannade till vid Lidl i Strömsbro där jag köpte lite billig läsk eftersom den liter vatten jag haft med mig för länge sedan tagit slut. Har räknat ut att jag gör av med 0.5 liter per mil när jag är ute och cyklar.

När jag lämnade butiken så stod den här intressanta hybridcykeln parkerad bredvid min egen högst normala cykel. Vet inte vad jag ska tycka egentligen?









Om man är för lat för att cykla köper man väl en moppe? Jag menar hur kul är det att faktiskt cykla på den där när batteriet tagit slut? Känns som en konstig kompromisslösning som ingen egentligen är nöjd med?

Ja det var väl allt för den här gången. För vid det här laget hade svarta moln börjat anhopa sig vid horisonten och en kall nordanvind tvingade mig att plocka upp jackan ur ryggsäcken. Så jag cyklade hem.

Eller nej, vänta.... I rubriken så stod det att jag funnit lyckan. Vore fel att säga hejdå utan att låta er få veta var någon som jag finner lyckan.

Jag fann lyckan ungefär 200 meter från Engeltofta:



Nu var det i alla fall klart för den här gången.

Så: Peace out!

P.s

Hela cykelturen: