lördag 30 april 2011

Fyra TV-serier alla borde se

Jag ogillar verkligen bloggare som sätter ihop listor på skit de tycker att andra har missat - men i det här fallet ska jag göra ett undantag för mig själv.

Den första TV-serien är given:

"The Sopranos." Inte en slump att serien har 9.4 i betyg med nästan 40.000 röster.

Du har antagligen levt under en sten de senaste tio åren om du inte sett eller hört talas om den.

Personligen var jag rätt skeptisk mot den när jag först hörde talas om den. En maffia-boss som går hos en psykolog. Det var så den marknadsfördes i början. Eller det var i alla fall det fokus som våra berömda TV-kritiker valde att anlägga när de skulle beskriva vad det handlade om.

Om ni missat serien så är själva psykolog-biten en bi-historia. Det centrala är istället Tony Soprano, hans familj och hans andra "familj" - ja, han är medlem i maffian.

Finns en trailer på youtube som jag länkar in här:



Kika på ett par avsnitt - jag lovar att ni inte kommer att ångra er. Det är inte en slump att den är framröstad som en av världens bästa TV-serier genom tiderna.

Tony Soprano som spelas av James Gandolfini gör förresten enligt mig sitt livs bästa roll i filmen "True Romance".



Den andra serien är en outsider här i Sverige - förmodligen för att den handlar rätt mycket om sociala problem på en strukturnivå i USA som vi i Sverige inte väljer att bry oss speciellt mycket om?

Serien heter "The Wire." Den har faktiskt ännu högre betyg än Sopranos. Även om den också har färre röster så ligger den trots allt på 9.7 med över 33.000 röster.

The wire handlar lite kort om problemen i Baltimore. Den är uppdelad i olika säsonger som var och en har ett visst fokus på ett problem även om det finns en röd tråd genom hela serien.

Men man kan säga att fokus ligger på drogproblemen, korruptionen bland politiker och fack samt vad som utspelar sig bakom kulisserna bland journalister, polisväsende och skolsystemet i staden.

I huvudrollen hittar vi den för oss ganska okända Dominic West. Han spelar den aningen klichéartade rollen av en alkoholiserad polis, Jimmy McNulty som ändå gör sitt bästa - ja ni känner till typen från vilken svensk polisfilm som helst?



Värt att nämna vad gäller "The Wire" är att president Obama nämnde att hans TV-hjälte är den homosexuelle Omar från serien. Omar lever på att råna crack-langare och när hans pojkvän blir brutalt mördad av böghatare så går han loss på en vendetta som inte går av för hackor.

Omar söker hämnd - men är lite snett ute (något av en spoilervarning men det fattar man om man tittar på serien) :



Överlag måste jag säga att The Wire ger en inblick i ett USA man kanske inte annars ser. Hur sann den här bilden är vet jag inte, men det känns fan mer äkta än "House" eller "Lagens Änglar"?

Serie nummer tre är historien om kemiläraren som får reda på att han drabbats av lungcancer. "Breaking bad" heter serien. Det hela utspelar sig i Albuqurque, New Mexico - en delstat i USA som gränsar mot Mexiko.

Huvudpersonen i serien, kemiläraren Walter White lysande spelad av Bryan Cranston får diagnosen terminal lungcancer.

Bryan Cranston aka Heisenberg:


Med en CP-skadad son samt en gravid fru och utan några besparningar att tala om så bestämmer han sig för att kontakta en f.d. elev Jesse Pinkman (Aaron Paul) som aldrig varit mycket till student och som numera lever på att sälja droger.

Tillsammans bestämmer de sig för att utnyttja Pinkmans drogkontakter i kombination med Walters kemikunskaper och börja producera metamfetamin under den tid Walter har kvar i livet.

Pinkman:




Walters tanke är att se till att dra in tillräckligt med pengar så att hans familj inte ska behöva oroa sig efter hans bortgång.

Promo för Breaking bad:



Den här serien har hela 9.3 i betyg på IMDB men också lägst antal röster, 8200. Jag har en känsla av att det är lättare för en hyfsat bra serie med realtivt liten publik att få högt betyg eftersom de som går in och röstar antagligen är fans?

I vilket fall som helst så är det verkligen en serie värd att kolla på.

Till sist kommer lite av en outsider till. "The Shield". Den har 8.9 betyg på IMDB med endast 6300 röster. Fast å andra sidan så hittar vi i The Shield oscarsnominerade skådespelare som Glenn Close, här tillsammans med The Shields huvudrollsinnehavare:




I serien gästspelar även Forest Whitaker som inte bara blev nominerad utan dessutom faktiskt vann en oscar för sin roll i "Last king of Scotland" där han spelar Idi Amin.

Whitaker i The Shield:



The Shield har Michael Chiklis i huvudrollen. Ni kanske inte känner igen honom bäst som The Thing i Fantastiska Fyran.



I TV-serien som givetvis är bättre än filmen (färg som torkar är bättre än 'Fantastiska fyran' - ja förutom Jessica Alba då) ser han mer ut så här:



Hittade en trailer för första säsongen av The shield. Rätt taskig kvalitet, men va fan?



Jessica Alba ser för övrigt och utan att ha med det här blogginlägget att göra ut så här:



Men det jag verkligen gillar med The Shield är hur serien eskalerar mot ett slut som alla ser komma men ändå inte förväntar sig.

Ja, det var mina fyra tips på TV-serier ni kan kika på om ni inte har något bättre för er?

Så det var allt för nu.

Peace out!

En halo kring solen

Igår när jag var ute och cyklade så noterade jag att det var en vit ring kring solen. En s.k. halo. Fenomenet förklaras lite närmare här.

Tog i alla fall ett foto från Gammelbron:



Fotot finns i högupplöst version här.

Det var allt för ögonblicket.

Peace out!

torsdag 28 april 2011

Det här med mångdubbla rakblad

När man kollar på reklam för rakhyvlar så är ett säljande argument ganska ofta att varje rakhyvel har massor av rakblad efter varandra. Här är budgetvarianten jag brukar köpa:



Det är dubbla blad på den typen av engångshyvel.

Argumentet för varför fler blad är bättre än färre är att man "skonar huden". Okej, korrigera mig gärna om jag har fel här, men är det inte själva rakbladet som irriterar huden snarare än plastkonstruktionen runtomkring?

Så är det egentligen någon skillnad mellan att dra en rakhyvel med dubbla blad två gånger över kinden än att dra en hyvel med fyra blad över samma hudyta en gång?

Om jag köper Gilette Fusion 4, som innhåller inte mindre än fem rakblad i samma hyvel och min skäggväxt inte är värre än att jag klarar mig med en singel- eller dubbelrakblads-hyvel, då har jag ju irriterat huden i onödan?



Så det bästa är väl ändå att köpa en rakhyvel med ETT rakblad och sedan dra rakhyveln över kinden två eller fler gånger till dess att kinden är slät som en barnrumpa?

Huden blir väl inte mindre irriterad bara för att de rakbladsvassa hyvelbladen sitter tätt monterade på en och samma hyvel?

Att raka sig:



Känns lite märkligt?

Jaja, det var allt för den här gången.

Peace out!

onsdag 27 april 2011

Statistik

Lite blogg-statistik för den senaste veckan:



Nu börjar jag nästan ångra att jag rekommenderar Firefox med Adblock plus till alla jag känner. Inte undra på att man inte får några annons-klick! Hahaha...

Jaja, det här lär man inte bli rik på.

Peace out!

Ärtsoppa i storpack

Det här är en sån där grej som jag kan tycka är lite underlig. Ska det inte löna sig att köpa storpack?


Det var allt för ögonblicket.

Peas out! (Haha)

tisdag 26 april 2011

Tiden går fort....

Tog den här bilden från mitt fönster den 20 december 2010:



Och idag:



Ja, det var väl allt för ögonblicket. Inte så matnyttigt kanske, men ändå intressant. Iallafall för mig!

Peace out!

måndag 25 april 2011

Cykelturen till Valbo och hur en väg fick sitt namn

Eftersom det var minst sagt lysande väder idag så bestämde jag mig för att ta en cykeltur ut mot Valbo. Ska man cykla dit finns det flera vägar att ta och den tråkigaste är cykelbanan som går förbi macken i Hagaström och gamla OnOff.

Så istället tog jag den här vägen:



Ett litet problem med vägen jag valde är att "cykelbanan" under någon kilometer ser ut så här:



Men ett oplogat fält har aldrig stoppat mig och min stål-åsna! Men det är en bidragande anledning till varför min medelhastighet blev så pass låg som den blev i slutändan.

Efter att jag plöjt mig över fältet så nådde jag Åby gård och ett gravfält som ligger precis i anslutning till gården. Tror inte många känner till den här platsen - men den är helt klart värd ett besök.



Ja, vad ska man säga? Böljande små kullar och vitsippor i överflöd:







Finns dessutom en jättefin rast- / grillplats ovanpå gravhögarna:



Dessutom satt det en fågelholk uppspikad i ett träd. Misstänker att någon kommer att bli rätt besviken om de försöker flytta in?



Det låg en stor bondgård precis bredvid. Jag antar att det är en del av själva Åby gård? Notera klockan på taket, den började faktiskt slå och tycks således fungera!



Bredvid själva gravfältet och bondgården låg en dansbana i anslutning till en mindre herrgårdsliknande byggnad. Den skymtar i bakgrunden på den här bilden:



Själva dansbanan skulle nog må bra av ett lager färg och lite färskt virke samt ett par spikar:



I vattnet vid dansbanan fanns det bokstavligt talat hundratals paddor i vattnet. Förmodar att det inte finns några rovfiskar i den lilla ån. Jag menar, nog fan äter väl en gädda upp en padda om den får chansen?

Paddor överallt:





Jag fortsatte min färd längs den lilla ån. En å där det förresten fanns bäver så sent som förra året. Om ni brukar jogga bakom I-14 och kutar över bron precis vid hästhagen så kan man fortfarande se spår av deras aktivitet.

Efter ett tag kom jag fram till en liten damm där någon ställt upp ett bord samt en vas med påsk-ris och diverse växter i:



Själva bron har funnits här sedan 1895 om man ska tro inskriptionen i stenen nere i högra hörnet:



På den tiden kunde de bygga så att saker och ting höll:



Det här är en sån där plats som jag gärna skulle vilja veta lite mer om. Det känns onekligen som om det funnits något mer på platsen tidigare i historien.

Jag menar varför dämmer man annars upp en liten å på det här viset?





Plus att när jag tittade uppströms så såg jag den här konstiga fyrkantiga jordvalls-konstruktionen:



Nu är inte jag någon expert även om jag ofta låtsas vara det när jag skriver blogginlägg, men min gissning är att det legat en kvarn här?

I den lilla dammen simmade det dessutom omkring ett par fåglar. Som vanligt så försökte de hålla sig så långt borta som möjligt från mig eftersom de förmodligen inte ville vara med på bild:



Men! Fåglar är inte så jäkla smarta, så rätt som det var så bestämde de sig för att simma uppströms - under bron.

På väg in i "fällan":





Jag var givetvis snabb som blixten och stod beredd när de dök upp på andra sidan.

Gotcha!







Misstänker att de kände sig lite korkade för att ha fallit för ett så enkelt trick!

Jag fortsatte min färd mot Valbo och noterade i förbigående att det på väldigt många gamla hus satt små klockstaplar. Vet inte om dessa hade religiös betydelse eller om de användes för att ringa in tjänstefolket när det var dags att äta eller liknande?



Någon som vet hur det ligger till? Kan det ha varit en frikyrklig yttring? Det ligger ganska rätt i tiden?

Kom till sist fram till Valbo köpcentrum där jag gled in på IKEA och köpte en pizza-slice och en läsk. Tio kronor - som hittat.

Efter att ha fått något i magen så styrde jag kosan mot Mackmyra.

Säga vad man vill om Mackmyra Whiskey, men deras gamla destilleri var då bra mycket mer pittoreskt än deras nya monsterbyggnad bakom I-14:





Det nya monstret:





I Mackmyra såg jag årets första ekorre:



Samt en hel del annat fint:







Parken som ligger i anslutning till Mackmyra by är värd att besöka - speciellt nu på vårkanten.

Någon typ av lusthus låg rakt i linje med själva herrgården - om det nu är en herrgård?







Efter besöket i parken så cyklade jag hemåt. Färden hem gick längs gamla Gefle-Dala järnväg. En stor del av den numera nedlagda järnvägssträckan är omgjord till cykelbana - och är det något som blir suveräna cykelbanor så är det gamla banvallar. Här kan ni läsa lite mer om Gefle-Dala Järnväg.

Sådana konverteringar gör att cykelbanorna blir i stort sett spikraka, utan branta backar plus att det inte blir en massa tjälhål och sprickor i cykelbanan eftersom allting vilar på en massiv banvall.

Relativt spikrakt:



Och allting är inte direkt asfalterad cykelbana - men man ska inte klaga:



För den där lilla stigen leder fram till den här skrämmande men ack så fascinerande bron över gavleån:





Titta inte ner om du är rädd för höjder eller vatten:



Resterna av den gamla järnvägssträckan kan man förresten se lite överallt när man cyklar längs med vägen:









Spikrakt var ordet:



Förresten, på vägen hem så såg jag att någon hade börjat bygga en villa. Kolla in konstruktionen. Jag vill minnas att jag läste om det där för typ tio år sedan i tidningen Uppfinnaren & Konstruktören. En tidskrift som jag dessutom varmt rekommenderar. Det hela är som legobitar. Playwood med frigolit emellan som man helt enkelt smiskar ihop och på så sätt får ett väldigt bra hus för lite pengar? Eller har jag fel?



På lite avstånd:



Ja, det ser ju inte ut sådär när det är färdigt - får man hoppas. Men själva konstruktionstekniken är ganska enkel, självklar och genial?

Passerade Tolvfors på vägen hem. Och ja, det var verkligen så här grönt, rött och vackert när jag passerade:



Så till sist var jag hemma efter min utflykt.

Visst ja, jag skulle berätta hur en väg fick sitt namn. Eller i alla fall hur jag misstänker att en väg fick sitt namn.

Vägens namn: Grankottsvägen



Det syns inte så bra på bilden men det är en enorm gran och det låg hundratals kottar på vägen nedanför. Fantasilöst eller en bra beskrivning? Tja, inte vet jag?

Oh, en grej till. När det gäller den här cykelbanan som byggts ovanpå gamla Gefle-Dala järnväg så kan man fortfarande spåra den via satellitfoton via exempelvis hitta.se

Kika får ni se.

Det var allt för den här gången.

Peace out!