tisdag 23 mars 2010

Min JO-anmälan mot landstinget

Fick svar från JO igår angående min anmälan mot landstinget Gävleborg. De ska kika närmare på det hela. Ska bli kul att se vad de kommer till för slutsats.

Tar och länkar in bilder på brevet jag erhöll.





Glad påsk då landstinget! :)

måndag 8 mars 2010

Olydig hund

Såg ett TV-program där de försökte korrigera en olydig hunds beteenden. Man kan tydligen lära gamla hundar sitta.

Hur som helst så kikade jag runt på youtube efter det för att se om det fanns några fler roliga klipp från tv-programmet. Då hittade jag den här lilla filmen från just det avsnitt jag precis kollat på. Tyckte det var skitroligt!



I anslutning till den filmen så dök också den här dramatiska katten upp:

söndag 7 mars 2010

Besk medicin för landstinget Gävleborg

För ett par månader sedan framkom det att landstinget Gävleborg tagit ut en olaglig receptavgift. Tänkte för mig själv att det hela skulle kunna redas ut internt. Men icke. Istället så gick tjänstemän in och ändrade reglerna i efterhand så att det inte längre var olagligt. Enligt Bo Svedberg var det dock inte fråga om någon förändring. Det hade aldrig varit olagligt, det var bara reglerna som varit otydliga. Arbetarbladet har skrivit en del om det hela.

Som vanlig medborgare kan du knappast agera så här godtyckligt och ansvarslöst. Kryssar du i fel ruta på en blankett eller missförstår på något sätt så är man i regel lurad. Du kanske blir sittande där utan a-kassa, sjukersättning alternativt drabbas av straffavgifter och pålagor utan att du kan göra så mycket åt saken - du får skylla dig själv som slarvade eller inte begrep bättre.

Eftersom det så benhårt nuförtiden är det väl inte mer än rimligt att vi kan kräva av makten att de också får stå sitt kast om de slarvat och gjort fel. Visst, det kanske var tänkt att stå i reglerna att receptavgift skulle tas ut vid alla tillfällen, men nu står det inte så!

Att landstingets tjänstemän och ekonomidirektör sedan går in och ändrar reglerna för att kunna fortsätta debitera dessa avgifter utan att något beslut om detta klubbats igenom i landstingsfullmäktige blev droppen som fick bägaren att rinna över kände jag.

Så därför tog jag och JO-anmälde landstinget Gävleborg. Jag vill att JO utreder om detta gått rätt till, både vad gäller hur avgiften infördes samt hur regelverket sedan ändrades för att legitimera den trots att det inte fanns något beslut om detta från landstingsfullmäktige.

Får se vad det blir av det hela. Personligen hoppas jag att det går så här för landstinget i ärendet:

torsdag 4 mars 2010

Kremeras inte döda i USA?

När någon dör i Sverige så brukar vanligtvis personen kremeras efter begravningsgudstjänsten. Statistiskt sett så kremeras 70% av avlidna i Sverige även om siffran varierar något över landet (det är vanligare i storstäderna bland annat).

Kollar man på CSI eller någon annan amerikansk deckar/polis-serie så får man lätt intrycket av att inte en jävel kremeras på andra sidan atlanten?

För hur många gånger har man inte sett ett avsnitt där en sörjande änka på slutet avslöjas som mörderska efter att kriminaltekniker grävt upp kistan efter den avlidne maken och hittat något som fäller henne?

Heter TV-serien CSI: Miami - ja då kan man dessutom räkna med att Horatio säger något coolt på slutet innan han stirrar ut mot horisonten och tar på sig sina solglasögon.

YEEEEEEEEEEEEEEEEAH?



Vid såna tillfällen brukar jag alltid fundera över varför inte änkan såg till så att liket kremerades istället. Känns som att "vi har grävt upp liket efter din man och hittade nålsticket i nacken där du injicerade 8 kg cynaid på honom"-ursäkten mest är en utväg som skapats av lata manusförfattare?

tisdag 2 mars 2010

Debatten om hushållsnära tjänster

Borde inte fullt friska och arbetsföra individer kunna betala vad det egentligen kostar för städhjälp i hemmet? Att införa skatteavdrag för hushållsnära tjänster är som att införa sexköpsavdrag för dem som väljer att resa till Amsterdams Red Light-distrikt när de vill köpa en hora istället för att göra det i smyg här hemma?


Har följt RUT-debatten hyfsat noga under en tid. RUT-avdraget är alltså den skattesubvention som infördes på hushållsnära tjänster (städning i hemmet och liknande) av den borgerliga regeringen.

Personligen anser jag att avdraget borde skrotas.

Det finns en del saker som fullt friska och funktionsdugliga vuxna individer i Sverige förväntas klara av på egen hand. T.ex. bädda sängen, vattna blommorna, torka damm, köra en maskin tvätt och sedan hänga den, dammsuga, spola efter sig på toaletten, duka av ett bord, diska och gå ut med soporna. Finns säkert fler saker än dessa, men det var som sagt bara ett par exempel.

Sedan finns det folk som av olika anledningar, sjukdom, handikapp alternativt någon annan typ av fysisk eller psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning inte klarar av det jag nämnt, och givetvis ska dessa personer få hjälp med dessa uppgifter - precis som de får idag.

Kostnaden för avdraget (i form av uteblivna skatteintäkter) var enligt SCB i runda slängar 440 miljoner kronor år 2008. Det är också intressant att kika på vilka som stod för dessa avdrag.

Bland dem som räknas som låginkomsttagare dvs personer med en årsinkomst på 200000 kr eller lägre så utnyttjade 0.06% avdraget.

Om man istället kikar på gruppen höginkomsttagare, alltså personer som tjänar 500000 kr eller mer på ett år så ökar siffran inte helt oväntat något, närmare bestämt till sju procent. När man sedan betänker att andelen höginkomsttagare i Sverige ligger på fem procent så behöver man inte vara raketforskare för att inse att den här gruppen är kraftigt överrepresenterad i fördelningsstatistiken över vilka som utnyttjade subventionen.

Argumentet för RUT-avdraget har varit att skapa ett ekonomiskt incitament för dem som köper svart städhjälp att istället använda sig av vita tjänster - och det tycks ha fungerat. För den som utför jobbet är det givetvis bättre att ha ett vitt, pensionsgrundande arbete med försäkring på arbetsplatsen och ett visst mått av anställningstrygghet än ett svartjobb där man inte vet hur det ska gå från ena dagen till den andra.

Risken är enligt anhängarna till avdraget, att om det plockas bort så kommer folk att börja köpa svarta städtjänster igen.

Varför då? Att de 0.06% låginkomsttagare som utnyttjade avdraget går över till en svarttjänst kan man väl kanske misstänka eftersom det är personer som förmodligen redan lever på marginalen.

Men varför skulle en individ i t.ex. Danderyd (en kommun med extremt många höginkomsttagare), där 6.6% av invånarna utnyttjade avdraget övergå till att anlita svart städhjälp om avdraget slopades? Det är inte direkt så att de inte har råd att betala vad det kostar? Istället handlar det om att de inte vill betala vad det egentligen kostar att anlita städhjälp. Helt vanlig girighet alltså.

Hur kommer det sig att dessa personer inte tycker att någon som städar upp efter dem är värda att ersättas fullt ut för jobbet de utfört?

Kan det vara så att motviljan att betala vad det faktiskt kostar bottnar i att dessa individer innerst inne vet om att de betalar för något de egentligen inte behöver - de är bara så otroligt lata att de inte orkar utföra jobbet själva samtidigt som de är för snåla för att betala fullt pris till den som tar jobbet?

Att den svarta sektorn inom städbranschen är något vi bör bekämpa tror jag alla är överens om? Den omsätter stora summor och man behöver inte gräva speciellt djupt för att hitta kopplingar till trafficking och organiserad brottslighet. Men vad man gjort här är att belöna kriminellt beteende. Staten har lagt sig på rygg, blottat strupen och accepterat att bästa sättet att komma till rätta med den svarta städsektorn och den kriminalitet som följer i kölvattnet på den är att gilla läget?

Resonemanget hos regeringen tycks ha varit att folk kommer att anlita svart städhjälp oavsett vad vi gör - så det bästa vi kan göra är att acceptera att det förhåller sig på det viset och ge pengar i form av skatteavdrag till dem som slutar bryta mot lagen.

Extrapolerar vi dessa tankegångar en bit så skulle man väl kunna tänka sig ett sexköpsavdrag också? I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster - i Holland är det däremot helt lagligt. Så varför inte införa en skattesubvention för dem som reser till Red light-district i Amsterdam istället för att köpa sex av en prostituerad i Sverige?

Det skulle garanterat minska sexköpen här hemma samtidigt som de som lagligt prostituerar sig i Amsterdam - kvinnor som både betalar skatt samt har en egen fackförning skulle få fler kunder i sektor som där faktiskt är vit och laglig.

Nä, jag håller med, det vore ju jävligt stukat att gå med på något sådant, men ändå är det samma resonemang.

Skillnaden är att när det gäller sexköp så jagar polisen här i Sverige sexköparna aktivt och åtalar dem medan de som brukade köpa svart städhjälp istället belönas med en skattesubvention bara för att de slutar utnyttja folk långt ner på samhällstegen som svart arbetskraft.

Med tanke på att försäkringskassan har tid och pengar att jaga svårt sjuka, ja ibland människor döende i cancer med blåslampa för att tvinga ut dem på arbetsmarknaden ett par veckor innan de dör så borde det finnas resurser över till att jaga folk som utnyttjar samhällets svaga som svart städhjälp också istället för att belöna dem med en uppgiven kollektiv suck och en skattesubvention på ett par hundra miljoner kronor. Det finns väl ändå bättre saker att lägga pengarna på?

Och innan ni börjar bomba mig med förolämpningar så kan jag berätta att jag har själv jobbat som både trappstädare och byggstädare samt att min mor arbetade större delen av sitt yrkesverksamma liv med att städa upp efter andra i trapphus och tvättstugor. Det var låg lön, enformigt och i många avseenden ett väldigt ouppskattat arbete - men vi fick vit pensionsgrundande lön, hade försäkring samt betalade skatt på det lilla vi fick ut.

Är det här verkligen den typ av hushållsnära tjänster vi vill subventionera?

Lär ställa en fråga till er som orkat läsa hela vägen hit: Av dem ni känner - hur många är fysiskt oförmögna att plocka fram sopkvasten och dra en dammtrasa där det behövs för att hålla hyfsat rent omkring sig?

När ni funderat klart så har jag en sista fråga: Hur många känner ni som äger datorer och som använder dessa för att ta del av samhällsinformation, kommunicera med andra, betala räkningar med mera? Och har dessa personer någonsin haft problem med sina datorer eller med sin internetuppkoppling? Om du läser det här så är svaret förmodligen "ja" och det är också ganska troligt att de ringde dig eller någon du känner när datorn började krångla? Alla känner vi väl någon "datorexpert" som man kan ringa i såna lägen?

Grejen är den att det finns väldigt många som faktiskt inte känner någon de kan ringa. När deras dator eller internetuppkoppling dör så sitter de där utan att kunna göra så mycket mer åt saken.

Dammråttor under sängen kan vara lite besvärligt, speciellt om du upptäcker dem på måndagen och städhjälpen inte kommer förrän på fredag.

En dator som inte längre startar innebär för de flesta att de inte längre kan betala sina räkningar eller på ett enkelt sätt kontakta släkt och vänner eller ens få tag i myndighetspersoner.

Det finns helt klart ett behov för skattesubventioner, men frågan är om vi ska lägga dessa pengar på dem som är för lata för att ta fram dammsugaren och ta ett varv i bostaden eller bör vi lägga pengarna på att subventionera viktigare saker. Som t.ex. datortekniker eller Internetexperter?

Vad tycker du själv är viktigast att subventionera med skattepengar? Är det:

A: Städhjälp

B: Datorhjälp i form av IT-tekniker

C: Blue screen: Memory dump: 0x00000A or IRQL_NOT_LESS_OR_EQUAL