lördag 9 augusti 2008

Stadsvandring, kyrkogårdar och öltält



Igår på cityfesten så började jag prata med en tjej i ett av öltälten. Efter en stund får jag veta att hennes pappa är rätt känd men hon vill inte säga hur. Jag pushar lite och till sist så berättar hon att det är Carl Serung som är hennes far!

Småkul på nåt vis tyckte jag.

Tidigare på dagen hade jag varit vid stora scenen och lyssnat på Jonas flickvän/fru när hon uppträdde där, Sofia Talvik. Roligt att träffa Jonas igen också, det var ett par år sen vi sågs. Han hade en hel del roliga anekdoter att berätta om när de var i USA på turné, men öltält med liveband lämpar sig inte särskilt bra för djuplodande konversationer.

Öltälten stängde klockan ett och då upptäckte jag att alla pubar i stan (tror jag) hade förlängt sina öppettider till två. Helt enkelt lysande. Så borde det vara jämt!

I onsdags var jag på en stadsvandring vid skogskyrkogården. Det var nån tjomme som föreläste om byggnaderna där och deras påstådda arkitektoniska värde och varför de borde räddas åt eftervärlden. Kan inte påstå att jag var sådär överdrivet imponerad. Byggnaderna så på avstånd ut som en blandning mellan en militärbunker och ett tyskt koncentrationsläger. Att det dessutom låg ett krematorium ipå platsen förstärkte det intrycket ytterligare ett par snäpp.

Orkade inte vara med på hela den guidade turen, dels på grund av att ett par malätna kåkar på en kyrkogård helt enkelt inte var tillräckligt intressant och dels på grund av att en av personerna som var med på turen hade någon sorts fel i huvudet. Hans allmänna-hyfs-och-vett-centrum i hjärnan tycktes saknas helt och han ägnade all tid åt att skälla på guiden (som var en pensionerad stadsarkitekt) och slänga spydiga kommentarer omkring sig om hur alla utom han saknade riktig kontakt med verkligheten och att det var bara jävla flum och dagdrömmeri att spara såna här byggnader.

Tanken slog mig att jag faktiskt befann mig på en kyrkogård med tillhörande krematorium så om jag ville slå ihjäl fanstyget och göra mig av med kroppen så befann jag mig på helt rätt plats. Fast jag kom fram till att det nog var ett värre straff att låta honom leva. Såna där muppar kan fan inte ha det roligt här i livet.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jasså där ser man , får vara med i din blogg ser jag :P