Svininfluensan och rymdhunden Lajka

Jag har den senaste tiden pysslat med att forska i hur tidigare influensapandemier rapporterats i lokalpressen. Tänkte att det kunde vara roligt att jämföra med vad pressen skrev 1957 angående asiatinfluensan och sedan se hur retoriken förändrats - om den gjort det alls fram till vår tids svininfluensa?

Men det är rätt mycket jobb kvar innan jag kan skriva ihop någon sorts sammanfattning kring detta. Istället så tänkte jag dela med mig av en annan iaktagelse jag gjort när jag suttit och bläddrat genom ett par månader med Gefle Dagblad från 1957 - nämligen rymdfebern!

När jag började med mina influensaefterforskningar så noterade jag lite förstrött att det första numret av GD som jag började söka igenom hade nyheten om att satelliten Sputnik skjutits upp på förstasidan. Tänkte inte så mycket mer på det eftersom det inte var den eller andra rymdnyheter jag var ute efter. Men ju fler nummer jag bläddrade igenom desto mer insåg jag vilken otrolig dragningskraft rymden, raketer och satelliter verkade ha på folk vid den här tiden.

Så när jag fick upp numret som tillkännagav att en hund skjutits upp i omloppsbana så tänkte jag att, va fan, jag skriver ett inlägg om det också då!

Rätt intressant att se hur allting går från att vara en glädjande nyhet till att bli alltmer sorlig fram till det att historien når sitt tragiska slut. Även intressant att notera att det fanns djurättsaktivister redan 1957 som gjorde sina röster hörda i pressen!

Nyheten presenteras i Gefle Dagblad måndagen den 4 november 1957.

"Eskimåhund första rymdresenären":



Här sägs det att hunden kommer att kunna återvända till jorden i sin kapsel via en fallskärm. Och i början av rapporteringen kallas hunden för Damka och inte Laika eller Lajka.

Nyheten att en levande hunde skjutits upp fick Sveriges (vid den tidpunkten) två största djurskyddsföreningar, "Svenska allmänna djurskyddsföreningen" samt "Svenska kvinnors djurskyddsförening" att gå ut med ett skarpt fördömande.

Svensk protest mot "cynism":



Tisdagen den 5 november sägs det att "Rymdhunden väntas ta mark levande - Allt väl ombord, uthopp, nedfärd registreras noga".

Rymdhunden väntas ta mark levande:



På onsdagen den 6 november 1957 rapporterades allt vara bra med både hund och "rymdboll". Notera förresten artikeln till höger som berättar att en av fem på I-14 i det läget var utslagen av asiatinfluensan.

Allt väl ombord på storsputnik:



Dagen därpå rapporterades att "Storsputnik" tappat sin noskon och låg 700 km före resten av satellitkroppen i omloppsbananan.

Storsputnik har tappat nosen - Damka går in på 50:e varvet:



Samtidigt rapporterar tjeckoslovakiska astronomer att satelliten börjat rotera kraftigt kring sin egen axel och att hunden är kvar ombord.

Hunden kvar i satelliten:



Den allmänna rymdhysterin vid den här tidpunkten fick tyvärr också tragiska följder för en katt här i stan.

Sputnikförsök med gävlekatt:



Lördagen den 9 november så får vi veta att spänningen nu stiger när landningen närmar sig alltmer. Notera även tidtabellen till höger för den ursprunliga sputnik.

Spänningen kring Damka stiger - landar i Sovjet om tre dagar:



Tisdagen den 12 november börjar man kunna ana att allt inte står rätt till. Den sovjetiska regeringsmarsalken Bulganin nöjer sig med att berätta att Lajka (här har hunden bytt namn) levde för 24 timmar sedan och fortsätter sedan med att säga, på frågan om hur det är med hunden: "Vi kan inte ta med allting i kommunikeer. Vi vill inte göra för mycket väsen av hunden.".

Ännu oklart om Lajka:



På fredagen har Sovjet bytt tonläge helt och några rapporter om Lajka finns inte längre med i de officiella kommunikeerna.

Tystnad om hunden varslar om slutet:



Så dagen därpå kommer Sovjet med ett officiellt tillkännagivande - de tror själva att Lajka nu är död.

Moskva tror att hunden nu är död:



Och som vill alla vet så dog stackars Lajka - det var inte ens tänkt att hundkraken skulle återvända levande.

Tyvärr hann jag inte längre med mina efterforskningar krin Lajka eftersom min bokade tid vid microfilmsläsaren på biblioteket tog slut. Men jag lovar att jag ska posta en uppföljningspost om rapporteringen kring nyheten om att hunden faktiskt dog - om intresse finns?

Lär erkänna att det faktiskt har visat sig vara otroligt intressant att sitta och bläddra i dessa gamla lokaltidningar.

Jag har redan börjat fila på ett medborgarförslag som innebär att samtliga microfilmsrullar som donerats av GD och Arbetarbladet till biblioteket ska scannas in och läggas ut på nätet. Det är inte speciellt stora datamängder och kostnaden är rätt marginell då det hela går att automatisera till 95% eller däromkring.

Jaja, hoppas ni tyckte det var lika intressant att läsa om stackars Lajka som jag tyckte det var att forska om henne!

Peace out!

Tony P. Nordin