fredag 3 juni 2011

Sommarens två första riktiga cykelturer

Drog iväg med Sundin igår på en cykeltur. När jag kontaktade honom så hade jag räknat med att han skulle avböja att cykla ut till Utvalnäs via Hille och sedan hem eftersom klockan var ganska mycket, eller strax efter 16:00 i alla fall.

Men han sade glatt ja, vilket kom som en överraskning - speciellt när jag redan hade cyklat 1.6 mil tidigare samma dag. Men det gick inte att backa efter att ha frågat, så vi drog iväg trots att klockan var rätt mycket.

Det här var rutten vi tog:



Vi plockade med oss lite korv som vi tänkte grilla någonstans längs vägen och trampade iväg. Innan vi kom in på själva äventyrsdelen så var Sundin tvungen att visa mig en bil som någon hade kört av vägen med precis mitt emot brandstationen.



Antingen så var det en stulen bil eller en trafikolycka - för det satt polistejp längs dörrarna på förarsidan.



Men det som var mest intressant i sammanhanget var ju att en lapplisa gått förbi där vid något tillfälle och faktiskt lappat bilen med en P-bot!



Smått bisarrt?

Hur som helst så cyklade iväg längs vår riktiga rutt. Vi bestämde oss för att ta vägen över skansbron och när vi nådde fram till den moderna hamnen så ledda "Cykelspåret" oss in längs en grusväg som till sist spottade ut oss vid Engeltofta ungefär.

Sen letade vi oss ut på något som kallades soludden eller något liknande. Lite missvisande namn eftersom det var skugga där från lunch eller däromkring.

Om man åker ut till Böna lotsstation så ser man soludden och två fyrar därifrån. Ja, här är en bild från andra hållet då:



Även om det inte var lika varmt då (den 2:a juni) som det var idag, en dag senare så kändes det ändå att det faktiskt blivit sommar på riktigt.

Sundins svettiga ryggtavla är bevis nog för detta.



Någon hade byggt en liten koja i skogen precis intill stranden. Ingen var dock hemma.



Efter det här lilla stoppet så plöjde vi vidare. När vi nått längst ut på vår rutt bestämde vi oss får att ta in på en väg som enligt kartorna slutade ingenstans.

Men när vi nådde vändplanen efter att ha passerat ett antal ställen som sålde böckling och annan rökt eller färsk fisk så satt det en liten skylt uppspikad i ett träd.

Budskapet var enkelt: Vänd om eller dö!

Eller nej, så stod det inte alls. Det stod: Stig som leder till havet.

Så vi tog och följde stigen och den ledde faktiskt till havet.

Där hittade vi en lysande plats med kvällsol som skulle ha räckt fram till 22:00. Så jag gjorde upp en eld för korvgrillning medan Sundin glassade i solen med en folköl.



"Min" eld:



En enorm bit drivved som vi optimistiskt slängt på elden när den brann som friskast ville dock inte ta sig i kragen och brinna upp - så vi sparkade ner den i havet.

Såg ut som ett brinnande fartyg från någon dokumentär om 2:a världskriget?



Hur som helst så grillade vi korv där och njöt av vädret innan vi fortsatte längs med vägen som går via Utnora. Där det bara något år tidigare varit fullvuxen tall- och granskog kunde vi nu konstatera att stora kalhyggen numera stod ut som öppna sår längs båda sidor av grusvägen.

Men vi spottades ut i Björke, eller om det var Hille - är osäker på var dessa bonnhålor börjar och slutar. Kom i alla fall hem runt 21:15.

Tänkte att jag skulle somna rätt bra efter en sån tur. 4.7 mil plus 1.6 mil tidigare på dagen, men icke. Tror det har att göra med värmen.

Men idag så var det dags igen. Den här gången styrde vi kosan mot Valbo:



Mitt ute på en åker längs vägen stod helt oväntat ett utedass som Sundin var tvungen att undersöka närmare.



Sen for vi vidare innan vi kom fram till Valbo Köpcentrum. Där köpte vi en pizzaslice var på IKEA och ett par öl på systembolaget.

Vi stannade till på sandstensklipporna precis nedanför kraftverket i Hagaström där vi sedan satt och blev vidbrända i solen eftersom man inte var riktigt van vid så kraftig sol - speciellt inte när den kom från två håll, direkt ovanifrån och studsad på vattnet.

Sundin såg dock en jävla massa ointressanta fåglar som han var tvungen att fotografera och pladdra om. Tack gode gud så hade jag öl!



Efter det cyklade vi hem.

Och nu känns det faktiskt i benen. Kommer nog att dröja typ två veckor minst innan man får de där cykelbenen man är van vid. Alltså den perfekta kombinationen mellan muskelmassa och uthållighet som gör att man i augusti utan problem kan cykla samma sträcka vi nu avverkade på två dagar på en dag - enkel resa.

Men jag har sagt det förr och säger det igen. Det känns som om min kropp är byggd för extremt långa cykelturer snarare än joggning eller liknande.

Det var allt för den här gången... Eller nej det var det inte!

I slutet av april förra året lade jag upp den här videon på youtube:



Plus att jag skickade in ett medborgarförslag om att slutet på den här cykelbanan borde fixas till innan det sker en allvarlig olycka.

I förrgår så tog jag följande fotografi:



Men sådär. Nu var det faktiskt allt för den här gången!

Peace out!

3 kommentarer:

gunnika sa...

Bravo!

Jennie | Om gyllene år sa...

Haha.. min pojkvän känner han som äger den där bilen. Jag kommer inte ihåg varför den står just där, men den var iaf inte stulen.

Helena sa...

Jag vet vart bilen vid gamla domstolarna kommer ifrån =)