lördag 4 december 2010

Är småfåglar mer rädda för fågelskrämmor än de är sugna på talgbollar?

Vi känner alla till att fåglar är rädda för fågelskrämmor. Vi känner också till att fåglar (i alla fall småfåglar) gillar talgbollar.

Men om man tillverkar en fågelskrämma där huvudet består av en talgboll då? Kommer rädslan för fågelskrämman att vara större än deras aptit på talgbollar?

Rätt skrämmande?



Så i vetenskapens namn bestämde jag mig för att försöka ta reda på detta. Förhoppningvis leder mitt experiment till att man antingen kan utforma mer effektiva fågelskrämmor eller ta fram mer aptitliga talgbollar i framtiden. Jag är inte den som brukar ta till brösttoner - men jag skulle inte bli förvånad om det här i slutändan ger mig nobelpriset i, öh, ja nånting?

Hur som helst.

Jag började med en talgboll, en helt vanlig talgboll:



Sedan tog jag två russin samt två elektronik-skruvar och en liten mejsel:




Tanken med att ha russin som ögon är att även dessa är ätbara för småfåglarna. Skruvarna blev som silverfärgade pupiller i mitten av russinögonen när jag var klar.

Vackra ögon:



Efter det så var det dags att konstruera en näsa. Eftersom det är vinter så bestämde jag mig för att använda traditionellt näskonstruktionsmaterial här - alltså en morot. Det är ju ganska populärt när folk skapar snögubbar, plus att även moroten är ätbar (fast jag är lite osäker på exakt vilka fågelarter som äter just morötter).

Rotfruktsnäsa:




Kniven använde jag för att tälja till rätt storlek på moroten. Efter det så fäste jag min snögubbs-inspirerade doftorganprotuberans på talgbollen med en tandpetare.

Min variant av en skönhetsoperation på näsområdet:




Slutligen så klistrade jag dit en liten svart hatt som jag tillverkat av kartong och svart eltejp. Jag utformade hatten som en klassisk tophat av den enkla anledningen att jag är ganska dålig på att jobba med mina händer och en klassisk fågelskrämmehatt av Stetson-typ hade varit för svår att konstruera för någon som knappt fick godkänt i sy- såväl som träslöjd.

Alldeles för svårt:



Skar dessutom till en liten mun av citrus-skal eftersom jag sett att folk i maffia-filmer brukar skrämma småbarn genom att stoppa in en apelsinklyfta i munnen, och fungerar det på maffiaungar så borde det fungera på småfåglar. Plus att det säkert finns fåglar som dessutom kan äta själva skalet?

Men hur som helst, så här såg huvudet ut när allt var klart:




Efter detta så var det dags att försöka fixa en kropp till min talgbollsfågelskrämma. Även om vi människor antagligen skulle bli mer skrämda av ett löst hängande huvud så är fåglar antagligen inte funtade på samma sätt. Så en kropp var ett måste.

Hittade efter en stunds letande hemma en Super Mario-docka. Det var dock inte Mario själv utan hans betydligt mindre kända bror Luigi, men han fick duga.

Så jag placerade honom på mitt operationsbord och tog fram ett kirugiskt instrument.

Inte direkt operationssalen på Karolinska institutet:



Därefter påbörjade jag den känsliga operationen:



Det uppstod inga komplikationer.




Till sist var det bara att med hjälp av ståltråd sammanfoga Lugis kropp med mitt egenhändigt konstruerade huvud i bästa frankensteinanda.

It's alive!



Och här är vi nu. För ögonblicket kan jag inte slutföra mitt experiment eftersom det är -18 grader utanför mitt fönster och snön vräker ner. Det har visat sig att småfåglar inte är intresserade av talgbollar överhuvud taget när det är tillräckligt kallt eller för dåligt väder.

Utanför mitt fönster:



De sitter hellre och trycker i buskarna i den här sortens kalla vinterväder. När det är tillräckligt kallt blir dessutom talgen i talgbollarna så hård att fåglarna inte klarar av att hacka loss bitar från den. Tyvärr.

Men så fort det blivit lite mildare ute så kommer jag att hänga ut min skapelse för att se vad som händer.

Vanligtvis brukar det finnas gott om småfåglar utanför fönstret som glatt smaskar i sig av maten jag hänger ut.

Även gråsparvar gillar talgbollar:



Lite mer inlägg om mina småfågel-experiment hittar ni här:

Massvis med talgbollar


Succé för talgbollarna

Dessutom finns det här en intressant kriminalhistorisk berättelse om hur en liten fågeltjuv tog sig in i min lägenhet för att ta för sig direkt ur talgbollshinken!

Småfågeltjuven

Den spännande avslutningen:

Tjuven fångad i lägenheten!

Ja det var faktiskt allt för ögonblicket. Men det kommer en uppföljning av det här så fort vädret tillåter. Tror nog att såväl ni som kungliga vetenskapsakademien vill veta hur det här slutar.

Peace out!

5 kommentarer:

En blogg utan namn sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
jennie sa...

käre värld. det här kommer bli spännande! :O

gunnika sa...

Det här blir intressant!

Anonym sa...

är inte risken stor att fåglarna av misstag äter upp skruvarna du använt ??
Man kan tänka sig att man tar lite spaghetti istället möjligtvis blir den mjuk när gubben fått hänga ute ett tag.

Anonym sa...

Hörru Anonym, är inte risken ännu större att fåglarna äter upp spagettin....