torsdag 16 juli 2009

Kanotuppdatering

Som jag nämt i ett tidigare inlägg så upptäckte jag för några veckor sedan att min kanot blivit stulen. Tänkte att det kanske var kommunen som flyttat på den och försökte därför få tag på någon att fråga vilket inte är så lätt i mitten av juli när 85% verkar ha semester exakt samtidigt.

Att ringa runt i flera timmar utan att få tag i någon tär på nerverna



Fick iallafall tag på en snubbe från Gävle Kommun igår och frågade honom om det var någon han jobbade med som fraktat bort min kanot från sin plats i Tolvfors. Nämnde att jag tänkte att det kunde vara så eftersom den kanotiläggninsbrygga som låg precis intill också hade försvunnit.

Han var tyst en stund och berättade sedan att det visst finns en brygga där. En helt nyrenoverad och fräsch sak som kommit på plats för några veckor sedan. Jag förklarade att den bryggan inte längre fanns kvar. Han uttryckte ett visst tvivel och samtalet avslutades efter att jag fått försäkringar om att det iallafall inte var kommunen som baxat min kanot.

Så efter en timme så ringer telefonen. Det är tjänstemannen jag pratat med tidigare. Han hade blivit så fundersam efter vårt samtal att han åkt iväg till Tolvfors för att se efter själv. Väl på plats kunde han bara konstatera att mina uppgfiter stämde, bryggan var borta. Han förde fram en alternativ teori om vad som hänt. Enligt honom så kunde det ha varit det senaste veckornas extrema vattenflöde som helt sonika spolat iväg såväl brygga som kanot. Jag förklarade då att jag hade varit där för ett par veckor sedan när vattenflödet var tämligen normalt och redan då var hela rasket borta.

Vattenflödet såsom det uppfattades av tjänstemannen



När det stod klart så började vi beklaga oss för varandra om hur jävliga folk kan vara och att man nog borde polisanmäla händelsen. Det skapades ett kort och rätt märkligt vänskapsband mellan oss, förenade som vi var i våra respektive olyckor. Han med bryggförlusten och jag med min kanot.

Ett hypotetiskt öde för min kanot om vattenflödet verkligen varit så stort som tjänstemannen fått för sig:



Hur som helst så måste det ha varit ett jävla jobb för den som baxade bort grejorna. Ja kanske inte kanoten då, men att släpa en flytbrygga upp på land och sedan uppför den extremt branta och smala kraftverkstrappan kan inte ha varit det lättaste.

Men jag har en viss känsla av att den här historien ännu inte nått sitt slut utan att det inom en snar framtid kommer ytterligare ett kapitel

Så här vetenskaplig och rationell är ovanstående "känsla"



Till sist kunde jag konstatera att min cykel tydligen blev stulen i torsdagsnatt. Den stod på en innergård dit ytterst få personer går om de inte ska in i något av husen där. Den var dessutom låst med ett av Stöldskyddsföreningen godkänt lås. Så givetvis var det mitt fel att den blev stulen enligt en del personer som jag inte tänker nämna vid namn, haha...

Det var iof inte hela världen eftersom den sjöng på sista versen och det här gav mig en anledning att köpa en ny! Så inte något ont som inte för något gott med sig? Har lärt mig att inta en rätt Forrest Gumpaktig attityd till livet på äldre dar.

Life is like a box of chocolates

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den som tyckte att cykeln borde vara indragen i cykelrummet var jag, Tonys morsa. Har man barn är det svårt att släppa taget,fast ungarna är vuxna!!!

För övrigt tycker jag att din blogg är skithäftig!
Kram/

Wolfe sa...

Hahah! Tror jag utser ovanstående kommentar till årets bästa.