Alla dessa döda humlor

Farsan ringde upp mig för någon vecka sedan under en promenad med ett av syrrans barnbarn. Under sin vandring hade de hittat massvis med döda humlor. Givetvis ringde han upp "de onödiga kunskapernas okrönta konung" - a.k.a Tony Nordin. Jag berättade det lilla jag visste om ämnet vilket var begränsat till att humlornas massdöd varje år verkade hänga samman med vissa lindars blomning (för det är under dessa träd jag själv funnit horder av döda humlor).

Humlor drar sin sista suck



Jag drog därefter den något förhastade slutsatsen att det antagligen berodde på att dessa träd utsöndrar växtsafter och sav och att den klibbade fast på humlorna så att de dog.

Tog och gjorde lite efterforskningar, och sanningen är mer intressant än så. De lindar som planteras inne i stadsmiljö är nästan uteslutande av en speciell klonad och förädlad art, silverlind. När dessa lindar blommar så dras humlorna till dem som till vilket annat träd som helst, men sen går det snett.
Blommorna på dessa lindar producerar nämligen en mix av två sockerarter som gör att humlorna inte känner av att de tagit upp någon nektar överhuvudtaget. Därför stannar de kvar i linden till dess att de bokstavligt talat svälter ihjäl med ryggsäcken full av käk.

Dessa lindar (och lindar i allmänhet) producerar dessutom flera kilo sockerrik nektar per kvm och år och det är något som verkligen märks när man cyklar längs esplanaden här i Gävle som kantas av dessa träd på alla håll och kanter. På sensommaren, under deras blommingstid så är cykelbanan som ett biosalongsgolv där någon vräkt ut litervis med coca-cola och kladdigt smågodis. Ja, som ett helt vanligt biografgolv alltså.

Men nog om humlor. Såg den här val-affischen inne i gamla stan:



Känns väl ändå som en ödets ironi att vi lever i en tid där vänsterpartiet undrar om vi verkligen vill ha det som i Sovjet i ett Sverige styrt av borgarna?

Till sist lär jag väl hälsa min femte bloggföjare, Johan välkommen. Var in på hans hemsida Yeahvle design och kikade men mina kunskaper i latin är tyvärr ytterst begränsade. Att jag kan någon latin alls beror mest på att jag ville genomföra ett practical joke (typ) i min ungdoms glada dagar. När jag var yngre så memorerade jag nämligen den latinska texten till Carl Orfs "O Fortuna".
Ja, ni vet den där låten som förekommer så ofta i olika skräck/fantasy-filmer. Tänkte att den vore rolig att kunna i vissa sammanhang. Till exempel om man sitter och kollar på en skräckfilm med några polare och den där låten drar igång i något dramatiskt sammanhang - och helt plötsligt så börjar någon sjunga med i texten!

Ja jag tyckte iallafall att det skulle ha varit roligt!

Här är låten med text för er som inte kommer på vad det är för låt jag snackar om:



Gillade för övrigt målningarna som finns på Johans gallerisida. Speciellt den här:



Jaja, det var väl allt för den här gången.

Signing off, Tony Nordin.