Att "läsa" en byggnad

Ibland vet jag inte själv om jag är allvarlig eller driver med Tony och resten av världen. Jag läser just nu retorik på högskolan här i Gävle och vi har fått i uppgift att "läsa" högskolebiblioteksbyggnaden retoriskt.

Tanken med retorik är alltså inte bara att kunna slänga käft så väl att du kan gå med vinst när du säljer en begagnad bil till en zigenare.

Det hela går snarare ut på (har jag lärt mig) att skaffa sig en uppsättning analytiska verktyg för att kunna dissekera och undersöka allt som omkring oss som kommunicerar ett medvetet budskap. En skicklig retoriker behöver alltså inte alls vara duktig på att tala eller ens övertyga - det enda han behöver vara duktig på är retorikerns verktygslåda.

Fast jag erkänner att när jag sökte till kursen så var det med syfte att kunna blåsa zigenare på pengar via en serie komplicerade affärer på blocket där begagnade bilar stod i fokus för en avancerad affärsplan jag arbetat fram på Affärsplan A - en sommarkurs som jag läste förra året.

Nej, nu ljög jag som fan. Jag har har inte ens körkort och skulle aldrig komma på tanken att försöka gå med vinst i en begagnad bilaffär med en zigenare. Vissa saker är folk bara jävligt bra på!

Hurra för bra bilaffärer på blocket!



Nu kanske någon sitter där allmänt moraliskt indignerad:

Men gud, vad säger karln?

Är zigenare bra på bilaffärer, vilken fördom?!

Eller säger jag att svenskar i gemen är dåliga på att förhandla?

Vem vet?



Jag vet, men jag tänker inte berätta för er vad som är det rätta svaret.

Vill ni ha rätt svar så får ni skicka 100 kronor till min affärspartner Seppo Grönlund.

Skicka pengar:



Strunt samma. Hur som helst så "läste" jag högskolan i Gävles bibliotek. Och jag är inte 100% säker på att jag menar allvar?



Här är min "läsning":

Jag tycker man kan läsa högskolebiblioteket (hädanefter hb) som en balanserade arkitektonisk motsats till de gamla militärkasernernas stela, cermoniella och slutna former. För man ska komma ihåg att det trots allt rör sig om en gammal militärförläggning och en sådan ska enligt mig utstråla helt andra värden än ett bibliotek.

Så hb:s formspråk är alltså en motsats till resten av det gamla regementsområdet.
Som argument för detta vill jag peka på att hb egentligen borde vara en helt rund byggnad, vilket det inte är. Istället är det som en tårta ur vilken någon skurit en generös portion och öppnat upp hela bibliotekstårtan för allmän insyn. Om arkitekten inte skurit ut den här tårtbiten så hade formspråket blivit helt annorlunda. Vi hade då istället fått en rund sluten byggnad, inte helt olik ett medeltida fästningstorn.

Något som man inte kommer in i om man inte gett sig fan på det.

Utan den utskurna tårtbiten hade hb nog uppfattats så här?



Att hb är tänkt att balansera och bryta upp det rigida och smått hotfulla formspråk som de gamla kasernerna ger uttryck för blir också tydligt när man ser till vad arkitekten visar där tårtbiten skurits ut.

Om han velat ge harmoni och förstärka intrycket av att vi hamnat på en gammal förläggning snarare än ett modernt campusområde så hade han antagligen valt att låta väggarna som exponeras vara i samma material och gula puts som resten av kasernerna. Men istället visar han upp en mjuk yta av betsat trä. Marken sluttar dessutom upp mot byggnaden och mellan gräs och fasad finns buskar utplanterade vilket ger intrycket av att byggnaden rest sig ur marken snarare än uppförts av Skanska Betong.

Som en grodd?



Samma sak med taket. Det naturliga valet hade kanske varit koppartak eller tegel. Istället väljer arkitekten ett levande torvtak som faktiskt växer och frodas. En sorts biologisk entropi som aldrig skulle tillåtas i ett militärt formspråk präglat av disciplin och raka linjer.

Slut på "läsningen". Känns som om jag precis lika gärna kunde hitta på det där on-the-fly - eller så tog det flera timmar av medveten och vetenskapligt grundad analys?

För övrigt kan jag konstatera att jag är extremt förkyld för ögonblicket - och så fort man nämner det nu så dyker svininfluensan upp som samtalsämne. Bara det faktum att det dyker upp som samtalsämne säger mig att det är en vanlig förkylning jag drabbats av - annars skulle jag kommuncierat det här via ett medium. Alltså inte ett medialt medium utan via nåt jävla hokus-pokus-trams av typen Saida. Och sånt skit tror jag inte ett ögonblick på, så jag lever och mår bara allmänt pissigt.

Den dagen pestkärrorna börjar rulla genom staden, och då menar jag inte de där gamla taxibilarna som det luktar spya i så kan ni väl väcka mig - om jag lever?



Det var väl allt för ögonblicket. Eller nästan allt. Funderar på att börja stava mitt namn med mitt mellannamn i förkortad form; alltså:

Mvh, Tony P. Nordin.

Vad tror ni om det?

P. Diddy tycker säkert det är coolt? :)

Yeah, you go Tony P. Nordin!